av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv
Enligt Swedbank kan inflationen nå 12,5 procent i februari, och enligt SEB:s ekonomer når den över 11 procent i början av 2023. Samtidigt lyser kompensationen för levnadskostnadskrisen med sin frånvaro.
Inflationen driver upp priserna på nödvändigheter som mat och el, men ovanpå detta kommer andra chockförslag som hyreshöjningar på uppemot 10 procent och skambud i avtalsrörelsen – 4,4 procent räcker inte på långa vägar för att förhindra en reallönesänkning.
SEB:s ekonomer spår i sin prognos, som kom den 9 november, att BNP-utvecklingen 2023 minskar med 1,5 procent – i augusti räknade de med en nolltillväxt. En ekonomisk recession, där arbetarklassen och låginkomsttagare tvingas ”stå tillbaka” när banker och storföretag ”måste” öka sina vinster (2022 är ett rekordår vad gäller vinster).
Inflationen är nu den högsta på 30 år, och KPIF (konsumentprisindex med fast ränta) låg i oktober på 9,3 procent (det är ett mått på prisutvecklingen för privat inhemsk konsumtion, alltså mat, bussbiljetter etc, som i detta fallet tar bort effekterna av förändrade räntesatser, vilket kan gälla småhusägare, bostadsrättsinnehavare etc).
Men även om de olika ekonomerna spår att inflationen kommer att dämpas under 2023 innebär det inte att priserna kommer att sjunka, endast att de inte ökar ”lika fort”. Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman säger till Expressen den 10 november att:
– Vi ser framför oss höga priser men inte samma höga ökningstakter. Det har att göra med att vi ser en svagare ekonomisk utveckling runtom i världen. Till exempel minskar efterfrågan på olika varor och då kan inte priserna stiga riktigt lika mycket längre. Hushållen får ställa in sig på högre räntor än vi har sett tidigare, höga och framför allt mer varierande energipriser och att de priser som har stigit mycket i hög grad kommer att ligga kvar.
Inflationen har många olika faktorer – Ukrainakriget, brutna leveranskedjor, det kalla kriget mellan USA och Kina som påverkar alla världshändelser – men det är framför allt det kapitalistiska systemets kris i kombination med stagnation och marknadskaos som ligger till grund för det, inte att arbetare ”kräver” för mycket.
Höjda löner eldar inte på inflationen, som näringslivet, facktoppar, politiker och andra ”experter” påstår, vars egentliga intresse är att upprätthålla kapitalismen och orättvisorna – det vill säga, upprätthålla storbolagen och bankernas vinster.
Det är arbetare som skapar värdet – som skapar all produktion, distribuerar alla varor, genomför alla tjänster etc – men det är kapitalisten som tar värdet. Det är det obetalda arbetet som ger kapitalisten vinst, och den andelen ökar groteskt mycket. Och arbetskraftens värde – lönen – bestäms av kamp och motstånd, inte av ”naturlagar”.
Därför är det extra skamligt att facktopparna helt viker ner sig och inte är beredda att ta strid för kompensation. Viktigt är att Seko Tunnelbanan Klubb 111 rustar för strid med krav på kompensation med demonstration på lördag i Stockholm.
Inflationen är ett resultat av de oerhörda summor pengar som har pumpats in i systemet för att dämpa krisernas effekter, såväl under 2008-09 som under pandemikrisen. Detta har inte motsvarats av att mängden varor eller produktionen har ökat. När dessutom ekonomin krymper blir det stagflation.
Det krävs aktiv kamp och motstånd underifrån för att vinna kompensation, slå tillbaka högerpolitiken och få ett slut på konstanta nedskärningar och sänkt levnadsstandard. Det visar arbetarrörelsens historia, och det visar även dagens kamp och strejker i flera europeiska länder.
Det är något som Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för – arbetarrörelsens socialistiska återuppvaknade.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.