Inför 2024: Bygg motståndet – fäll den blåbruna regeringen

av Per Olsson // Offensivs årskrönika 2023

Året 2023 blev på många sätt ett speciellt år, ett banbrytande år. Året blev det varmaste hittills i världen. Extremvädret gjorde sig ständigt påmind och på några platser i Sverige var september varmare än både juli och augusti, vilket aldrig har hänt sedan SMHI:s mätningar startade.Det är knappast en överdrift att beskriva 2023 som ett förbannat år, kantat av händelser som gjorde världen till en farligare plats. Men det fanns också protester och kamp som ger hopp och en väg framåt. Den globala arbetarkampen mot levnadskostnadskrisen, pensionskampen i Frankrike och de massiva protesterna mot den israeliska kapitalismens hämndaktion mot Gazas befolkning är några av de stora kamprörelser som gav sina bestämda avtryck på 2023.

I takt med att problemen hopade sig för regeringen och stödet sviktade trappade de blåbruna upp sin batongpolitik, rasism och skuldbeläggning. Under 2023 lade de blåbruna partierna fram en bombmatta av förslag som skulle påskynda och fördjupa det paradigmskifte som man hade kommit överens om i Tidöavtalet. Den redan reaktionära politiken blev än mer rasistisk och repressiv.
Året bjöd dock också på ett större inslag av aktivt motstånd, som inte endast uttrycktes i demonstrationer utan även i en så kallad vild strejk från lokförarna på pendeltågen i Stockholm.
När år 2023 går mot sitt slut pågår ännu den strejk som IF Metall inledde den 27 oktober för kollektivavtal på Tesla, en strejk som har fått ett globalt genomslag.
Men att Sverigedemokraterna nu är lika stora som övriga Tidöpartier tillsamman skärper polariseringen och hotar att än mer förgifta det samhällsklimat som göder sexism och rasism, särskilt om kampen inte förmår att sätta ett större avtryck och bli till den motpol som kommer att behövas under 2024.

År 2023 hade föregåtts av de största reallönesänkningarna på drygt 60 år, och knappt hade det nya året börjat innan det började stå klart att hyreshöjningarna 2023 skulle bli de högsta på mycket länge. Trots kampanjerna för frysta hyror 2023 och att Hyresgästföreningens ledning lovat att sätta hårt mot hårt i förhandlingarna hade när hyresförhandlingarna var klara hyrorna ökat med i rekordhöga 4,1 procent i snitt.
Och som inte det var nog krävde de privata fastighetsbolagen i Malmö under året ytterligare en hyreshöjning. Den andra hyreshöjningen som skulle gälla från sommaren och som drabbade tiotusentals Malmöbor fick dock dras tillbaka som en följd av motståndet.
I år hotar ännu högre hyreshöjningar. Flertalet av de hyresuppgörelser som hittills har ägt rum ligger över snittet för 2023 och i vissa fall, bland annat Norrköping och Uddevalla, på över 5 procent.
Flera hundra kronor mer i hyra kommer att slå ett nytt förödande slag mot hushållens ekonomi, som i många fall går på minus. Hushållens ekonomiska marginaler fortsätter att krympa. Var tredje invånare har nu en ekonomi som precis går ihop eller som till och med går minus varje månad, och 30 procent har behövt använda sitt sparande till räkningar det senaste halvåret. ”Tuffast är det för ensamstående med barn”, skrev Swedbank den 11 september 2023.
En ny hyreschock fördjupar krisen i bostadsfrågan, som blir allt mer akut till följd av ökad bostadsbrist och trångboddhet.

Klyftorna fortsätter att skena, och numera tjänar en toppdirektör 93 gånger mer än en städare.

Trots sjunkande inflation fortsätter priserna att öka på det allra nödvändigaste, som mat och boende.
Men vad som har skilt ut Sverige jämfört med många andra länder är att hushållen inte har fått någon ny kompensation. Den blåbruna regeringen har bedrivit en extrem åtstramningspolitik, där svångremmen har dragit åt hårt om vanliga hushåll, välfärden, klimatet och kulturen, samtidigt som anslagen till statens repressiva delar – polis, fängelser och militär – har ökat i en exempellös takt.
Sedan 2020 har militärutgifterna fördubblats, och nästa år blir det den så kallade budgetens näst största utgiftspost. Från 2017 till och med 2024 ökar Polismyndighetens anslag med 18,1 miljarder kronor, en ökning med 80 procent. Det kan jämföras med att en redan otillräcklig klimatbudget har bantats med 4,5 miljarder kronor (18 procent) på två år, enligt SVT den 22 september.
Regeringens åtstramningspolitik har dessutom förstärkts av Riksbankens ständiga räntehöjningar, som är den mest aggressiva räntehöjningscykeln i modern tid. Riksbankens räntehöjningar, som inleddes i april 2022, har fått bolåneräntorna att gå från i snitt 1,5 procent till nästan 5 procent, vilket har kostat hushållen runt 3 000 kronor per månad i extra ränteutgifter för varje miljon kronor i bolån.
I våras larmade fackförbundet Sverige Lärare om att skolan behövde ett tillskott på 12 miljarder kronor, men i regeringens vårändringsbudget fick skolan noll kronor i tillskott. Däremot fick militären ytterligare några miljarder kronor i ökat anslag för att bland annat finansiera de ökade kostnader som följer på Natoanslutningen.

Under året försvann minst 700 jobb från Försäkringskassan. ”Det blir så här när pengarna ska gå till bomber och granater”, som Thomas Åding, ordförande för fackförbundet ST inom Försäkringskassan, sa till tidningen Arbetsvärlden den 12 december.
Den blåbruna regeringens politik innebär att barnen sätts i fängelse, samtidigt som skolan får allt mindre anslag. Eller som Andreas Cervenka skrev i Aftonbladet:
”Mellan 2022 och 2023 kommer statens utgifter ha ökat med 1,6 procent, under ett år då inflationen väntas landa på 8,7 procent (beräknad för helåret). Det är lite av ett skämt. Skolor och sjukhus tvingas till besparingar. Anslagen till rättsväsendet ska öka med nästan 30 miljarder fram till 2026, medan universiteten och kommunerna får 20 miljarder mer. Tillsammans. Hur kan vi ha råd att låsa in unga människor men inte att utbilda dem?”
Regeringens klimatfientliga politik togs under året till förskräckliga nivåer. I den senaste budgeten (hösten 2023) förutser regeringen själv att den blåbruna politiken resulterar i att utsläppen ökar med uppemot 10 miljoner ton fram till 2030 med nuvarande politik. Samtidigt minskar anslagen för klimat och miljö med ytterligare 259 miljoner kronor nästa år.

År 2023 var ett tufft år, men inte för alla. Långt därifrån. Räntehöjningarna fick bankvinsterna att skena och den svaga kronan, som spädde på inflationen, bidrog till att flera storbolag kunde inkassera rekordvinster.
De fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – gjorde under 2023 en vinst på drygt 500 miljoner kronor om dagen, och när året är slut kan storbankerna ha gjort en sammanlagd årsvinst på närmare 200 miljarder kronor. Det motsvarar fyra femtedelar av vad socialförsäkringen kostar i år.
Huvudorsaken till storbankernas rekordvinster är det så kallade räntenettot, skillnaden mellan det bankerna tar i ränta för lån (bland annat bolån) och det kunderna får i ränta på sina konton. Inte minst boräntorna har stuckit iväg, samtidigt som sparräntorna har förblivit låga.
Börsbolagens utdelningar till sina aktieägare slog sannolikt ett nytt rekord i år. I februari 2023 uppskattades det att den totala utdelningen ser ut att landa på ungefär 280 miljarder kronor. Den summan skulle nästan ensamt räcka till att finansiera landets sjukvård.
Men medan aktieägarna kammar hem miljoner och i många fall även miljarder kronor, som exempelvis familjeklanen Persson, H&M:s storägare, går vården med miljardunderskott. Enbart Akademiska sjukhuset går mot ett underskott på 1 miljard kronor i år, en fördubbling jämfört med ifjol.
Klyftorna fortsätter att skena, och numera tjänar en toppdirektör 93 gånger mer än en städare.

I augusti 2022 skrev Sekotidningen att: ”Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lovar – tågvärdarna ska stanna på pendeln. Oppositionen i region Stockholm lovar att riva upp beslutet att ersätta pendelns tågvärdar med övervakningskameror”. Det var ett vallöfte som bidrog till att kanske landets mest extrema nyliberala styre förlorade makten i Region Stockholm och att ett S-lett styre med Vänsterpartiet som stödparti kunde ta över efter valet.
Året före valet hade regionens högerstyre, där också Miljöpartiet ingick, beslutat att ta bort de närmare 400 tågvärdarna på pendeln och ersätta dem med kameror. Det riskerade både säkerhet och tillgänglighet på pendeln samt innebar ensamarbete för lokförarna, vilket ett riksdagsbeslut hade förbjudit. Att människor skulle kunna ersättas av kameror var absurt, och beslutet mötte omedelbart ett stort motstånd från såväl tågvärdar och lokförare som från resenärerna.
Det var den kampen, från fackklubbarna, som tvingade Socialdemokraterna att ge sitt vallöfte. Men när valet var över svek det nya S-styret och V förblev ett stödparti, trots att man fortfarande sa sig stå på tågvärdarnas sida.
Som svar på (S)veket och avvecklingen av tågvärdarna beslöt lokförarna att gå ut i en så kallad ”vild strejk”. Strejken, som inleddes på måndagen den 17 april och som pågick i tre dagar, var mycket välorganiserad och hade föregåtts av flera aktioner som hade organiserats underifrån och som hade fått pendeltrafiken att stanna helt eller delvis.

I vårt stöduttalande som började spridas dagen innan strejken skrev vi:
”Utan tågvärdar fördubblas lokförarnas arbetsbörda och säkerheten äventyras. Därför är det strejk.
Liksom tågförarna måste fackförbundet Seko ta strid i årets avtalsrörelse och förbereda för en landsomfattande strejk mot ensamarbete på tågen. Lokförarnas strejk inom pendeln visar vägen framåt, och det måste fackledningen ta fasta på och gå från ord till handling.
Vi uppmanar alla att stödja lokförarnas kamp. Ta uttalande till stöd till strejken och skicka in dem till facebook.com/vildstrejkpendeln, samla in pengar på din arbetsplats och skola.
Besök de strejkande lokförarna vid centralstationen i Stockholm (…)
Riv omedelbart upp avtalet med arbetarfientliga MTR, som också kör tunnelbanan i Stockholm – kollektivtrafiken ska drivas i offentlig regi utan vinstsyfte. Rättvisepartiet Socialisterna (idag Socialistiskt Alternativ) och veckotidningen Offensiv säger:
• Tågvärdarna kvar – allt stöd till lokförarnas strejk.
• Seko måste mobilisera i avtalsrörelsen för kravet att resandetåg ska framföras av lokförare tillsammans med tågvärd med säkerhetstjänst. Förbered och annonsera redan nu för strejk med medlemsmöten i hela landet!
• För demokratiska och kämpande fack. Lokal strejkrätt. Medlemmarna måste få rösta om avtalet innan det skrivs under.
• Ut med MTR – avgiftsfri kollektivtrafik i offentlig regi utan vinstsyfte.”

Socialistiskt Alternativ, som då ännu hade namnet Rättvisepartiet Socialisterna, var närvarande på morgonen när strejken började och under alla strejkdagar för att ge stöd. I bland annat uppemot 20 intervjuer med strejkande arbetare speglades kampen i tidningen och på hemsidan. Genom att vi också är organiserade internationellt i ISA, International Socialist Alternative, kunde de strejkande också snabbt få stöd från tåg- och stationsvärdar samt lokförare i exempelvis Belgien och Brasilien och även från en av USA:s mest kända socialister, Kshama Sawant, kommunfullmäktigeledamot i Seattle för Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA).
Lokförarnas strejk hade ett enormt genomslag och fick ett fantastiskt stöd. Det gjorde att media, makteliter och facktoppar inte vågade dra igång en hetskampanj mot de strejkande, utan fick mest gnissla tänderna i väntan på att strejken skulle vara över.
När strejken avbröts fanns förväntningarna på att ledningen för Seko, lokförarnas och tågvärdarnas fackförbund, skulle fortsätta kampen och utlysa strejk mot ensamarbete på tågen, vilket var ett av avtalskraven. Men i avtalsrörelsen lade sig Sekoledningen platt på marken och drog tillbaka strejkvarslet inom spårtrafiken för att sedan skriva under ett svekavtal.
Att Sekos ordförande Gabriella Lavecchia dessutom hävdade att ”vi fick till ett bättre avtal utan strejk” visade på djupet i den avgrund som skiljer facktopparna från medlemmarna. Med sitt svek gav Sekoledningen grönt ljus för den fortsatta avvecklingen av tågvärdarna, men genom strejken kunde MTR sparkas ut från pendeln i förtid och från den 3 mars 2024 är det SJ som kör pendeln i Stockholm.

Trots historiskt stora reallönesänkningar gav facktopparna upp striden om lönerna innan avtalsrörelsen ens hade börjat. De låga avtalen som slöts var inte minst ett svek mot lågavlönade arbetarkvinnor. Bland de handelsanställda fanns en kampvilja – mot hyvling och löner som det inte gick att leva på – som fackledningen länge gav sken av att man delade, men det avtal som slöts stoppade varken hyvling eller gav en lön att leva på. Bara Målarna tog en fajt och vann framgångar med sin strejk.
Lokförarnas ”vilda” strejk råkade sammanfalla med att Offensiv firade 50 år i Rågsveds Folkets hus i Stockholm den 22 april med en stor jubileumsfestival med seminarier, panelsamtal, utställningar, stormöte, musik och fest. Runt 150 deltog denna historiska dag, som hade inletts med att Rättvisepartiet Socialisterna hade haft en specialkonferens som fattade beslutet om att partiet skulle byta namn till Socialistiskt Alternativ, som bättre beskrev vad vi är och vill. Den speciella jubileumsinsamlingen vi lanserade nådde fantastiska 130 000 kronor.
”I minglet före mötet var det knökat och ett myller av glada människor, offensivkamrater som inte hade sett varandra på länge och nya unga socialister som träffade folk från hela landet. Alla var där för festen och för att inte missa chansen att känna stolthet över vår historia, bli inspirerad och känna hopp inför framtiden tillsammans.
Det var en förväntansfull och glad stämning i salen när de två konferenciererna Elin Gauffin och Jonas Brännberg öppnade mötet. Mötet startade med att lokföraren Marcus Mikkelä, en av de som tog initiativ till pendelstrejken, önskade Offensiv ett fyrfaldigt leve till rungande grattisrop, för att sedan berätta kort om strejken och tacka för det starka stöd som Offensiv och Socialistiskt Alternativ hade gett dem”, skrev Offensiv i ett referat från det historiska firandet den 22 april.

Offensiv började som en tidning för en marxistisk riktning/opposition inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Det första numret av Offensiv kom ut hösten 1973. Med hjälp av tidningen och runt den organiserades en vänster på marxistisk grund, som till skillnad från de flesta vänstergrupper inte såg Sovjet eller Kina som ”socialistiska” länder, utan hade sina rötter i den kamp mot stalinismen och den ryska oktoberrevolutionens urartning som Trotskij och hans anhängare inledde i dåvarande Sovjetunionen i början av 1920-talet. Det var en kamp för socialistisk demokrati och internationalism – en återgång till Oktoberrevolutionens ideal.
Offensivs framgångar efter starten resulterade i att ”offensivare” började uteslutas, med start 1976, som kulminerade med ett tidningsförbud och utrensningar av hundratals i början av 1980-talet. Efter utrensningarna gick Socialdemokraterna och SSU alltmer åt höger för att till sist helt förborgerligas. Offensiv fortsatte dock att komma ut, som en månadstidning.
När 1980-talet gick mot sitt slut var det få, om ens någon, som trodde att Offensiv skulle bli veckotidning. Men allt förändrades när kampvindarna på nytt började ta fart. Elevstrejkerna våren 1989 blev inledningen till en helt ny tid, och under flera år skakades Sverige av låglönerevolter och masskamp som gav Offensiv ett lyft.
Det var den kampen som skapade förutsättningar för att Offensiv skulle kunna bli en veckotidning, med start på hösten 1997, finansierad av prenumeranter och läsare, men också ett statligt presstöd som infördes under 1960-talet för att motverka tidningsdöd och säkra någon form av mångfald i en tid där ägarkoncentrationen inom media bara växte.

Låt inte de blåbruna tysta en socialistisk vänsterröst – rädda Offensiv!

Sedan dess har presstödet blivit bara än viktigare och det skulle behöva höjas för att ge skydd åt det fria ordet och förhindra att ännu fler tidningar tvingas lägga ner. Men den blåbruna regeringen gör precis tvärtom, och i november fattades beslutet om att dra ned på presstödet, ett beslut som hade en särskild udd mot Offensiv och andra vänstertidningar. För Offensivs del riskerar regeringsbeslutet innebära att det presstöd (driftstöd) som utbetalades i slutet av november 2023 och som står för hälften av tidningens inkomster blir det sista.
Men vi tänker inte låta den blåbruna regeringen stoppa veckotidningen Offensiv. Den kommer att komma ut även i fortsättningen, som en digital utgåva och papperstidning.
Som prenumerant och läsare av Offensiv kan du bidra till att säkra Offensivs framtid, klicka här. Låt inte de blåbruna tysta en socialistisk vänsterröst – rädda Offensiv!

Protesterna mot skolslakten blev under året till en riksomfattande rörelse med demonstrationer och manifestationer på en rad platser från Piteå i norr till Skurup i söder. Det var en kamp som åtminstone på några orter vann betydelsefulla delsegrar. Men eftersom det inte finns någon sista nedskärning återkommer nya nedskärningar i de kommunbudgetar som har antagits i december.
Enligt färska beräkningar av fackförbundet Sveriges Lärare behövs det i år och nästa år ett extra tillskott på 28 miljarder kronor till skola och utbildning för att upprätthålla verksamheten på samma nivå som under de senaste åren. Men underfinansieringen av skolan fortsätter, och kostnaderna per elev fortsätter att minska.
”Elevkostnaden i grundskolan har nu minskat för första gången sedan 2011. Statistiken för 2022 visar att kostnaden per elev är den lägsta sedan 2018. Även i förskolan och gymnasiet minskar kostnaden per elev”, enligt statistikmyndigheten SCB den 27 november.
– För både grundskolan och gymnasiet är det kostnaden för undervisning, främst kostnader för personal, som har minskat mest, sa Åza Törnkvist, handläggare på sektionen för Utbildningsstatistik på SCB i en kommentar till statistiken, som ger en bild av skolslakten.
Nya landsomfattande skolprotester kommer därför att behövas under 2024, och de kan få en växande styrka genom att gå samman med andra kamprörelser. Det i sin tur skulle skapa förutsättningar för att bygga ett motstånd starkt nog för att få både nedskärningspolitiken och regeringen på fall.

Nästa år kommer underskotten i landets kommuner och regioner att öka till historiskt höga 31 miljarder kronor, varav 24 miljarder kronor är regionernas underskott. I regionerna genomförs det nu drakoniska nedskärningar i vården med personalneddragningar. Det färskaste exemplet är det nedskärningspaket på en halv miljard kronor som lades fram i Region Värmland den 14 december och som innebär ”att antalet anställda minskar med 750 personer och på så vis hamnar i nivå med den storlek organisationen hade för tre år sedan”, enligt regiondirektören.
Vårdkampen väntar ännu på att få samma omfattning som för några år sedan. Men den mobiliserande potentialen i vårdfrågan kvarstår och den kanske största demonstrationen i år vad gäller antalet deltagare i förhållande till kommunens befolkning var en demonstrationen i Lidköping mot beslut att flytta akuten från Lidköping till Skövde. Drygt 10 000 deltog, en av fyra i kommunen. Men massdemonstrationen ensamt kunde inte rädda akuten. Sannolikt skulle det ha behövts en ockupation som fysiskt hindrade flytten för att göra det. Överhuvudtaget står mer på spel nu när attackerna intensifieras och åtstramningspolitiken skärps, vilket reser behovet av både en mer organiserad och en mer beslutsam kamp.
I kampen mot angiveriet förenas alla offentligt anställda, och den kampen har bara pausats på grund av Gazakriget. Det är på arbetsplatserna som den främsta frontlinjen mot angiveriet behöver dras med kollektiva beslut om att ”Vi anger inte”, tillsammans med nya tvärfackliga manifestationer på gator och torg under 2024. Och ska angiveriet stoppas i tid krävs det förberedelser till politisk strejk.

Natomedlemskapet är ett överordnat mål, enligt utrikesminister Tobias Billström (M). Det var också för att Turkiets härskare Erdoğan skulle säga ja till svenskt medlemskap som regeringen gick vidare med den godtyckliga terrorlag som den tidigare S-regeringen hade förberett och som bland annat utgör ett hot mot föreningsfriheten.
Den nya terrorlagens omedelbara måltavla var kurderna och PKK samt Natomotståndet som regeringen ville tysta. ”En ny terrorlag var en av punkterna som Sverige skulle uppfylla för att Turkiet skulle godkänna Sverige som Nato-medlem. Nu när lagen är på plats har den turkiske presidentens kommunikationschef Fahrettin Altun skrivit på Twitter att han vill att lagen ska användas för att stoppa en planerad anti-Nato-demonstration i Stockholm på söndag den 4 juni där organisationen Rojavakommittéerna deltar” (Sveriges Radio den 3 juni).
Efter alla eftergifter till Erdoğan hoppades regeringen på att Sverige skulle kunna bli medlem i Nato efter att den USA-ledda krigsalliansen hållit sitt toppmöte i Vilnius i juli.
Men det formella medlemskapet kommer först nästa år eftersom Erdoğan har insett att det finns mer att hämta från såväl den svenska regeringen som USA:s regering.

I spåret på Tidöavtalet och Natoanslutningen har ett batteri av beslut och åtgärder vidtagits som inskränker demokratiska fri- och rättigheter och nedmonterar rättssäkerheten. Ett annat inslag i denna auktoritära politik är det blåbruna ”kulturkriget”, som enligt SD:s Björn Söder skulle innebära att ”den dekadenta vänsterns kulturpolitik snart skulle vara ett minne blott”.
Enligt det moderatledda styret i Norrköping var kulturarbetarna parasiter som tog pengar från skolan. I Norrköping finns det efter nyår ingen kultur- och fritidschef, samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningens verksamheter ska handhas av det så kallade Tillväxt- och utvecklingskontoret. ”Det ska märkas att det är skillnad”, menade det moderata kommunalrådet efter sin kulturslakt.
Men attackerna på kultur och folkbildning mötte motstånd och gav upphov till riksomfattande protester som skrev historia.
På fredagskvällen den 1 september hölls en riksomfattande protest i form av Tre Tysta Minuter mot attackerna mot kulturlivet. Mellan klockan 20.15 och 20.18 tystades Scensverige, och på flera håll hölls det även manifestationer, bland annat i Stockholm, med hundratals deltagare. I september demonstrerade även landets folkhögskolelever på en rad orter.

Ju svagare regeringen blir, desto mer försöker den slå nedåt och i än högre grad skylla sina misslyckanden på invandringen. Som svar på höstens dödsskjutningar och det ökade våldet skärpte regeringen den antisociala batongpolitiken, samtidigt som man lade fram ett förslag om att återta både medborgarskap och uppehållstillstånd. I en tv-debatt i höstas reste SD-ledaren Jimmie Åkesson till och med förslag på att 15-åringar skulle kunna dömas till livstids fängelse, vilket är under utredning.
Expressens ledarkommentar till tv-debatten ger en talande illustration av att det inte bara är regeringspartierna, utan även den så kallade oppositionen, som låter SD sätta tonen:
”Man hade kunnat vänta sig ett visst mått av kritik mot ett så drastiskt SD-förslag. Men nu är det andra tider. Ebba Busch, KD, sade att hon kunde ’ha sympati’ för SD-ledarens inställning, även om hon inte ville sträcka sig till ’livstid, alltid’. I övrigt hänvisade hon till en pågående utredning. Magdalena Andersson, S, som helt uppenbart tänker spela oavgjort mot Tidöpartierna i grenarna brottslighet och migration, oavsett vad motståndarna slänger in på planen, hade inget att invända. Det behövs ’betydligt skärpta straff’, sade hon. Vad gällde just 15-åringar gömde hon sig, likt Busch, bakom en pågående utredning – ’som vi tillsatte’, tillade hon stolt. Inte heller Nooshi Dadgostar ville markera mot Åkesson” (Expressen den 10 oktober).
Allt detta fick i sin tur SD-ledaren att bara några veckor senare kräva livstidsstraff för 13-åringar.

I en rad avgörande frågor råder en borgfred mellan regeringen och Socialdemokraterna – inte bara om flyktingpolitiken, brott och straff, utan också om Nato, den militära upprustningen och kärnkraftens utbyggnad. I den blåbruna regeringens storsatsning på kärnkraft finns också planer på att riva upp förbudet mot uranbrytning i Sverige.
Flera av Tidöavtalets punkter har också sin grund i beslut eller utredningar tillsatta av den tidigare S-regeringen. Det var också S-regeringen ansökan om Natomedlemskap och allt intimare militära samarbete med USA som öppnade vägen för det samarbetsavtal som regeringen nyligen slöt med Washington. Det är ett avtal som innebär att amerikansk militär får tillgång till 17 svenska regements- och övningsområden och som inte utesluter att kärnvapen placeras ut på svensk mark.
Att det politiska tomrum som har skapats av Socialdemokraternas högerkurs och Vänsterpartiets lednings strävan efter att göra partiet till en socialdemokrati 2.0 ännu inte har börjat fyllas av en kämpande vänsterkraft har resulterat i att polariseringen främst märks till höger. Och så länge SD ensamt kan ockupera detta politiska tomrum finns det risk för att partiet fortsätter att växa, vilket sätter fokus på uppgiften att återuppbygga antirasismen under 2024 och att fackföreningarna börjar gå från ord till handling. Detta har skett i Finland, där fackföreningsrörelsen har genomfört flera politiska strejker mot landets blåbruna styre.

”Israel har rätt att försvara sig och svaret har varit proportionerligt”, sa utrikesminister Tobias Billström (M) till Aftonbladet den 23 oktober. Samma dag dödades mer än 700 människor i Gaza. Det var då det högsta antalet dödsfall i Gaza under en 24-timmarsperiod sedan Israels krig inleddes. Regeringens totala uppslutning bakom den israeliska regimens krig mot Gaza och det nya militära samarbetsavtalet med USA utgör den utrikespolitiska fortsättningen på den reaktionära politiken på hemmaplan.
Den blåbruna regeringen har blod på sina händer och är medansvarig till att över 20 000 i Gaza, de flesta kvinnor och barn, har dödats.
Under kriget mot Gaza beslöt regeringen också att dra in biståndet, och Tidöpartiernas representanter har även krävt att svenska vapen ska skickas till Israels krigsmaskin. Men även här tiger den så kallade oppositionen i riksdagen.
Med kriget som utgångspunkt har den blåbruna högern även trappat upp sin islamofobiska retorik och attackerna på demokratin. Krigsmotståndare som Greta Thunberg har stämplats som ”tjej-Hitler”.
Hamas attack mot Israel var en reaktionär attack som dödade 1 200 israeler, de flesta civila. Den tjänade inte den palestinska befrielsekampen, utan gav den israeliska högerextrema regeringen, som då var i kris efter 9 månader av oemotsvarade protester, en ursäkt för att starta krig mot Gaza, inkluderat en markinvasion. Det kriget var inget ”självförsvar”, utan en blodig hämndmassaker som har lagt Gaza i ruiner. Situationen i Gaza är ”apokalyptisk”, sa FN:s människorättschef den 7 december.

Kamp lönar sig – det är det främsta budskapet som Offensiv vill förmedla inför 2024.

Solidariteten med de palestinska massorna och protesterna mot kriget blev till den enskilt största rörelsen under 2023. Varje helg har tiotusentals människor demonstrerat mot kriget och i exempelvis Malmö har dagliga protester ägt rum.
Protesterna i Göteborg har varit så starka att de både tvingade Chalmersledningen att riva upp beslutet om förbudet mot manifestationer mot kriget och tvingade det israeliska vapenföretaget Elbit Systems att dra sig ur den jobbmässa som Chalmers arrangerade: ”Uppgifter om en planerad manifestation under mässan uppges vara skälet”, skrev Göteborgs-Posten.

Kamp lönar sig, och det är kanske det främsta budskapet som Offensiv vill förmedla inför 2024.