Inga ”frivilliga” resor till Kabul

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Tisdagen den 23 juni lyfte ett chartrat plan från Arlanda med destination Kabul. Ombord befann sig nio utvisade och tolv vakter. Afghanistan vägrar egentligen att ta emot några avvisade under coronautbrottet, men Migrationsverket kunde visa att dessa nio satt på planet frivilligt och då gick det bra. Frivilligheten är dock mycket tveksam.

Den svenska ”mamman” till en av de utvisade berättar på Facebook att han efter flera månader i förvar var psykiskt nedbruten. Han fick ett papper att skriva på: om han gjorde det skulle han slippa förvaret. Problemet var att papperet var på engelska och det fanns ingen tolk närvarande. 
”Mamman” skrev att de hade sagt åt honom att absolut inte skriva under något han inte förstod. Vid det här laget var han emellertid så desperat att komma ut från förvaret att han gjorde allt för att komma ut. Nu är han i Kabul, en stad han aldrig har varit i och där han inte känner någon och ångrar djupt att han skrev under ett papper han inte förstod.
Sveriges agerande i det här fallet är rent nykolonialt. Resonemanget är ungefär: ”Vi ger er bistånd, då måste ni ta emot era medborgare. Ni har problem med coronavirus och de här reser inte frivilligt, men vem bryr sig?”

Nu ska vi veta att det i vårt land finns tusentals, mest unga, som fortfarande efter snart fem år inte vet något om sin framtid i det här landet. Det är papperslösa, det är de som har överklagat flera gånger och fortfarande (eller igen) befinner sig i en asylprocess. 
Sedan har vi alla de som fick stanna med gymnasielagen. Många av dem tog studenten i våras och måste nu hitta fast jobb inom sex månader – inte lätt i normala fall, men nu i coronatider näst intill omöjligt. Enligt justitieminister Morgan Johansson (S) ska det vara möjligt. Han vägrar lätta på kraven för att ge dem längre tid att hitta jobb.

Sveriges officiella attityd gentemot asylsökande har hårdnat. Från Stefan Löfvens hycklande ”mitt Europa bygger inga murar” till att nu vilja ha ett volymmål för antalet flyktingar som får komma till vårt land. Stefan Löfven får väl se till att ingen människa behöver fly. Det tror jag inte att han klarar. 
En flykting är, enligt FN, en person som hyser välgrundad fruktan för förföljelse på grund av etnicitet, religion, nationalitet, politisk uppfattning eller tillhörande en viss samhällsgrupp. Sverige har lagt till förföljelse på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. I Sverige finns många som sedan de kom hit har bytt religion, blivit ateister eller vågat komma ut som homosexuella. 
Det har de sedan anfört vid sin andra intervju med Migrationsverket eller vid ansökan om verkställighetshinder. ”Det där skulle du ha sagt vid första intervjun. Vi tror inte på dig”, är då ett vanligt svar från Migrationsverket.

Riksdagens migrationskommitté sitter nu i slutförhandlingar inför betänkandet de ska lämna fram i augusti. Det viktigaste för Socialdemokraterna är en bred lösning. Det innebär att det viktigaste är att komma överens med Moderaterna.
S har sedan länge varit beredda på att kasta kongressbeslut, vallöften och allt tal om internationell solidaritet på sophögen. På min fråga om den nu förda asylpolitiken stämde överens med Socialdemokraternas ideologi svarade en socialdemokratisk riksdagsledamot att ”Det är det här som gör frågan så svår.”
Som riksdagsledamot förväntas man alltså gå emot sin övertygelse. Det är inte underligt att det i den här frågan i riksdagsgruppen finns en stark opposition mot regeringen. Det finns det även i partiföreningar runt om i landet. Tyvärr finns det en stark auktoritetstro inom S. Man litar helt enkelt på att partiledningen vet bäst. Hur stark är oppositionen inom partiet? Kan den förmå partiledningen att ändra sig? 
Miljöpartiet har också hotat att hoppa av regeringen om de inte får något inflytande i migrationsuppgörelsen, vilket kan skapa en rejäl kris och eventuellt leda till nyval. Men det återstår att se om MP vågar spela ett så högt spel.

Det finns också en stark och växande opinion utanför de politiska partierna för en generösare attityd gentemot de flyktingar som finns i vårt land. Allt fler ser det inhumana i regeringens hållning och vill göra något för att förändra den. Regeringens halsstarrighet har fört samman personer som inte trodde att de hade något gemensamt. 
• Lyssna på den allt starkare opinionen: Amnesti för flyktingar och papperslösa!
• För en human flyktingpolitik!
• Inga volymmål!
• Ingen uppgörelse med Moderaterna och därmed indirekt med Sverigedemokraterna!