Inga miljötillstånd till profitjagande klimatbovar

av Lars Bjersing // Artikel i Offensiv

Det pågår just nu ett race för att bygga nytt i Norrbotten. Förutom nya gruvor som står i startgroparna blir det också fler och fler företag som vill bli först med att tillverka fossilfritt stål. 

Utöver jästsvamptillverkning ska LKAB även få den fullskaliga Hybrit-anläggningen till Gällivare när det väl blir av och parallellt med det siktar H2 Green Steel på lansering i Boden. Samtidigt som Northvolt bygger sin nya fabrik i Skellefteå försöker Talga Mining få tillstånd för att starta förädling av grafit i Luleå.
Företrädare för Svenskt Näringsliv skickade nyligen in en debattartikel till den norrbottniska lokalpressen där de klagar över hur långsamt det går med miljötillstånden. De argumenterar för att det inte är hållbart med prövningar som tar uppåt tio år om Norrbotten ska kunna växa. Hur ser verkligheten ut?
Vissa hävdar att det har varit svårt att få tillstånd för nya gruvor i Sverige och i många fall har det tagit lång tid. Detta eftersom regeringen inte har tagit beslut i ärenden som ligger på deras bord och väntar på avslag eller godkännande.
Ett exempel är gruvan Kallak som hittills har legat i över tre år på regeringens bord i väntan på beslut.

Det pågår även en utredning om att förändra systemet för miljö­prövning. Utredningen ska vara klar senast i december. Det handlar om att korta tiden det tar för att få godkännande och tidigare talades det om gröna gräddfiler för företag som gynnar klimatomställningen. 
Det kan konstateras att även utan gröna gräddfiler och uppsnabbad hantering verkar hanteringen gå för fort. Efter att tillstånd ges brister kontrollerna. Använd Northland i Kaunisvaara som exempel. 
Efter konkursen 2014 inkom plötsligt tre anmälningar om misstänkta miljöbrott där två av dem var på sådant som varit känt redan under driften, men som inte hade anmälts. I det fallet verkar det som att jobben och skatteintäkterna var viktigare än att utföra sitt jobb.
Efter att detta klarlagts fick ändå Kaunis Iron ta över driften och Naturvårdsverket har ansökt om att återkalla delar av tillståndet. Att det trots att det ”tar så lång tid” ändå slutar med miljöbrott ger inte direkt förtroende för en ännu snabbare hantering. Ett ytterligare problem är frågan om vattenskydd. Just nu finns det en motsättning mellan svenska miljökvalitetsnormer (MKN) och EU-regler som måste redas ut.

Frågan vi borde ställa är i vilkas intressen vi bedriver industri och gruvdrift? Så länge som det bara görs i de rikaste fåtalets intresse och emot miljöns och vanliga människors intressen borde tillståndet snarare vara svårare att få. 
För att få rätt att öppna nytt borde livscykelanalys göras för verksamheten och en koldioxidbudget finnas redo förutom de andra miljökraven som redan ställs. Ska vi klara klimatomställning är en annan fråga om mer gruvor och tung industri är lösningen? Det tror inte jag.