Ingen framtid utan klasskamp

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Fransk klasskamp och demokratins framtid är en nyligen utkommen bok av författaren, journalisten och Turkietexperten Halil Karaveli. Boken är en del av projektet ”Katalys Essä”, ett samarbete mellan Verbal förlag och det fackliga idéinstitutet Katalys som går ut på att trycka fördjupande vänstertexter i ett mindre format.

Boken publicerades den 25 mars 2022, två veckor innan första omgången av det franska presidentvalet.
Boken är en idéhistorisk snabbgenomgång av den franska vänsterns utveckling från den franska revolutionen 1789 fram till idag. Boken är uppdelad i tre kapitel.
Det första kapitlet ”Frankrikes val är också vårt” börjar med att beskriva det franska presidentvalet idag, där väljarna uppmanas rösta på det minst onda, fortsatt nyliberalism för att stoppa Le Pens extremhöger, precis som 2017.
Karaveli drar sedan en parallell till det svenska januariavtalet 2019, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet framställde som en nödvändig kompromiss med Liberalerna och Centerpartiet för att inte släppa fram Sverigedemokraterna.
Men egentligen är detta resultatet av en högersväng som Socialdemokraterna och det franska Socialistpartiet (PS, inte ett socialistparti utan socialdemokrater) har genomgått sedan 1980-talet i ett desperat försök att ”modernisera” sig, vilket Karaveli menar är ett stort misstag.

Karaveli beskriver de socialdemokratiska partiernas anammande av nyliberal marknadspolitik som en sorts självsabotage som bara har lett till ökad misär och missnöje hos arbetarklassen, och i Frankrikes fall, till Gula Västarna-protesterna 2018-2019.
Att protesterna möttes med brutalt polisvåld ser Karaveli som en naturlig del av nyliberalismen, där auktoritär repression är nödvändig för att försvara marknaden till varje pris.
Han illustrerar hur klyftan mellan den franska arbetarklassen och den radikala eller progressiva delen av borgarklassen har vuxit, eller snarare hur alliansen mellan de två, som var grunden för den franska socialdemokratins framgångar, helt har upplösts.

Karaveli spårar den moderna vänstern tillbaka till den franska revolutionen, där idéer om samhälleliga framsteg korsades med idéer om individuell rättvisa. Den socialdemokratiska välfärdsstaten blir då en allians mellan arbetarrörelsen och tjänstemännen, social rättvisa i kombination med efterkrigstidens ekonomiska framsteg.
Men när Mitterand och PS kom till makten 1981 byttes löften om förstatligande ut mot privatisering och marknadsliberalism, ett svek som fyrtio år senare har lett till ett urholkande av den parlamentariska vänstern och en arbetarklass som röstar emot sina egna intressen. Den svikna arbetarklassen och de konservativa politikerna enas i sitt missnöje mot Macron.

Tyvärr ligger för mycket fokus på diverse intellektuella akademikers förklaringsmodeller.

Enligt Karaveli är den franska socialdemokratins förfall en varning till den svenska, där det enda alternativet är att gå tillbaks till ”hederlig socialdemokratisk politik” i kombination med internationalism för att stå emot den oroliga utvecklingen mot nationalistisk protektionism.
Detta går Karaveli igenom i kapitel två, ”Åter till Marx”, som bland annat påpekar att marxismen åter har blivit populär hos ett antal intellektuella liberaler. Han går också igenom det eskalerande islamofoba kulturkriget i Frankrike samt hur Gula Västarna uppstod, hur protesterna skilde sig åt mellan stad och landsbygd samt vilka som deltog i protesterna och jämför med tidigare historiska proteströrelser.
Han visar också hur den franska revolutionens tre största frågor – religionen, statsskicket och den socioekonomiska ordningen – har besvarats. Religionen besvarades med att Frankrike sekulariserades, statsskicket löstes genom presidentskapet (men presidenten kan bara vara så fri som det nyliberala EU tillåter) och den tredje frågan är fortfarande olöst.
Eftersom kampen för demokratiska rättigheter aldrig följdes av ekonomisk omfördelning har revolutionen aldrig fullbordats.

Kapitel tre, ”En ny fransk revolution?”, går igenom förutsättningarna för att bygga ett socialdemokratiskt vänsteralternativ i Frankrike, där valet står mellan verklig demokrati eller högerpolitik, en tydlig parallell till Rosa Luxemburgs ”Socialism eller barbari”. Till exempel måste arbetarrörelsen enas med klimatrörelsen, för att hindra att vanligt folk betalar för krisen genom högre bensinkostnader, medan de rika belönas med skattelättnader.
Ökade klassmotsättningar och ekonomiska klyftor kommer att leda till större missnöje, vilket i kombination med en självsäker och optimistisk socialdemokrati kan samla arbetarklassen och medelklassen i kamp mot de rikaste 1 procenten.

I slutändan är Fransk klasskamp och demokratins framtid en bra introduktion till det politiska läget inför presidentvalet. Boken klämmer in massvis med idéer, siffror och namn på väldigt få sidor, och uppmuntrar läsaren att fördjupa sig i källorna och referenserna som tas upp.
Dock ligger för mycket fokus på diverse intellektuella akademikers förklaringsmodeller, och förutom Gula Västarna (som var mer politiskt förvirrade än Karaveli beskriver dem som) nämns ingenting om den utomparlamentariska vänstern eller andra vänsterorganisationer, gräsrötter och rörelser utanför de stora partierna.

Författare: Halil Karaveli
Förlag: Verbal förlag
Utgivningsår: 2022
Antal sidor: 78