Att krisen är långt ifrån över märks inte minst inom kommunsektorn där nedskärningspaketen avlöser varandra och 15 000 jobb redan har försvunnit eller kommer att försvinna i år. ”Fler har varslats från kommuner och landsting under de fyra första månaderna 2009 än varje helår efter 1990-talskrisen”, skev Kommunal i en rapport som gavs ut i våras. Till detta ska läggas alla tillfälligt anställda som tvingas sluta och som inte märks i varselstatistiken.
Och trots att Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) senaste skatteunderlagsprognos, som presenterades den 14 augusti, är lite ljusare än aprilprognosen kommer det fortfarande att vara mycket kärvt 2010 och 2011.
Den kraftigt stigande arbetslösheten slår hårt mot kommunernas ekonomi. Mellan 50 och 60 av landets 290 kommuner kommer enligt Stefan Ackerbys [SKL:s biträdande chefsekonom] uppskattning att lägga en budget för 2010 som visar underskott. Och många kommuner lägger en budget som visar plus, men där de inte ens själva tror den går ihop. I slutändan kommer mer än hälften av kommunerna att tvingas gå till banken eller i bästa fall ta av sparat kapital för att betala invånarnas välfärd”, skrev Dagens Nyheter den 28 juli.
För landstingen är läget kanske än värre.
Enligt landstingens egna beräkningar blir det samlade underskottet 3 miljarder kronor i år, vilket är betydligt mer än vad SKL räknat med.
I Västernorrlands läns landsting försvinner mer än tusen jobb inom vården samtidigt som man höjer patientavgifterna för att kunna ”spara” hundratals miljoner kronor per år fram till 2012. Det handlar om en kris med nästan lettiska proportioner.
Efter att krisen och jobbslakten först drabbat industri- och byggsektorn börjar nu varslen att öka i kommuner och landsting. Samma krisförlopp märktes i början av 1990-talet.
Men med skillnaden att arbetslösheten ökar snabbare och därmed sjunker även skatteintäkterna snabbare än tidigare.
Att i det läget hålla fast vid det lagstadgade balanskravet från 1998 är absurt och betyder bara fler drastiska nedskärningspaket och än färre kommunala jobb.
Både högerregeringen och den så kallade oppositionen har hittills bara nöjt sig med insatser eller förslag som kan betecknas som för lite och för sent.
Men på grund av krisen och rädslan för protester samt inte minst det faktum att det är val nästa år tvingas det politiska etablissemanget att ge sken av att man åtminstone uppmärksammat kommunkrisen. Det kan inte uteslutas att det i höstbudgeten kommer ett löfte om några ytterligare miljarder kronor till kommunsektorn 2010, men det kommer inte att räcka.
Ännu har regeringen inte ens vågat utlova att staten ska stå för kostnaderna för massvaccineringen mot svininfluensan. Enligt SKL:s beräkningar skulle det kosta landstingen mellan 2 och 3 miljarder kronor att ge gratis vaccin till alla. Om inte staten skjuter till de pengar som krävs kommer gratis vaccin att bli ett argument för nya nedskärningar och avsked.
Det krävs en omfattande kamp och kampanjer för att rädda vård, omsorg och skola.
Eftersom den fackliga ledningen inte visat sig beredd att fullt ut ta den nödvändiga striden måste en rörelse organiseras underifrån genom att lokala fack som vill kämpa går samman med patienter, brukare, anhöriga, föräldrar o s v. Bara ett gräsrotsuppror och beslutsamma kampmetoder, inkluderat strejk och ockupation, kan rädda jobb och stoppa nedskärningar samt privatiseringar.
Rättvisepartiet Socialisterna är med och bygger en sådan rörelse. Det och demonstrationen den15 september – mot kapitalismens kris och högerpolitik – kan bli ett steg på vägen mot ett gräsrotsuppror för att återuppbygga välfärden.
