Inget nytt avtal för lärarna

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Avtalet mellan Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Lärarfacken, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund, förlängdes på Skärtorsdagen då parterna inte är överens. Avtalet förlängs nu med en vecka i taget under fortsatta förhandlingar. Lönestruktur och arbetsmiljö är de punkter där facken inte kommer överens med SKR. 

Lärarförbundet har ett upprop, som samlat in över 10,000 underskrifter, som kräver: tid till att utföra och planera undervisningen, minskad dokumentationsbörda och stopp för alla nedskärningar i skolan. Båda lärarfacken har en kravlista till ett nytt avtal, där arbetsmiljön är en stor faktor som utpekas som svag i avtalet som just sagts upp. 
Utifrån kravlistan tas steg till att närma sig ett återförstatligande av skolan, en fråga som Lärarnas riksförbund länge drivit och som nu även Lärarförbundet anammat under senare år. 
Angående belastningen i arbetet finns flera olika delar, där en del handlar om disciplinära åtgärder mot lärare som oftare används av arbetsgivare. Där har lärarfacken hamnat i en baklängeskarusell då kåren och samhället kräver ”hårdare tag” i skolan, men det är en låt-gå-attityd mot det faktum att skolans resurser dräneras och att det självklart får följder för elevers och lärares arbetsmiljö.

Än så länge argumenteras det fortfarande om löner som ska baseras på meriter och hårt arbete. En uppvärdering av lönerna anser lärarfacken behövas då äldre lärare blir omsprungna av nyexaminerade och att lönerna jämförelsevis med andra akademiska yrken är för låga för att vara konkurrenskraftiga. 
Här fastnar fackledningarna i marknadsstyrda argument som inte löser frågan; en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) 2019 visade att individuell lönesättning inte alls ledde till att fler lockades till läraryrket. Istället blev skillnaderna inom kollegiet större och möjligen fick andra yrken höjda löner. Allt fler röster höjs om att kollektivet skulle tjäna på att återgå till kollektiva löner med trappa utifrån ålder. 
Nu är frågan för framtiden om fackledningarna återigen kommer att vika ned sig och godta ett dåligt avtal? Förra avtalsrörelsen avbröts förhandlingarna, men när facken återvände till förhandlingsbordet godkändes ett avtal som var lika dåligt, nästintill identiskt, som det förslag som först förkastats. Eller kommer ledningarna att faktiskt lyssna på medlemmarnas tryck?