Inte bara nostalgi: Vikten av lokaler och någon som bryr sig

av Siv Norlin // Artikel i Offensiv

SVT har nyligen visat en dokumentär och ett hyllningsprogram om Tompa Eken. Tompa är och har varit närapå en legend inom punkmusiken i Stockholmsområdet med storhetstid under 1980-talet.

Idag är det många som knappt vet vad punken var och stod för, eller mycket mindre känner till Tompa. SVT gjorde en kulturgärning genom att visa programmet. Det är inte bara av nostalgiska skäl eller för att ge en skildring från en tid som har flytt som programmet är mer än sevärt, utan programmet visar också musiklivets betydelse och vikten av att det finns lokaler och vuxna för ungdomarna.
Punken var när den kom och var som störst en del i proteströrelsen mot etablissemanget i samhället. Med hård och kall musik tillsammans med nitar och säkerhetsnålar i både kläder och kropp samt med svarta eller färgglada frisyrer gick protesten hårt till mot det kommersiella och etablerade samhället. Punken skapade uppmärksamhet för en ungdomskultur som inte ville gå i upptrampade fotspår in i vuxenvärlden.
En del av Tompas insats i detta var att arbeta för att musiken måste få en lokal att hålla till i. Genom att samla 150 personer kunde en förening startas som då gav möjlighet till att få en lokal. Efter idogt arbete hittade man en gul, tom villa i Handen, utanför Stockholm. Föreningen skulle få hålla till där tills dess att huset skulle rivas. Det huset kom att kallas Gula villan eller Ultrahuset.

Förutom att hylla Tompa visar programmet vikten av icke-kommersiella mötesplatser, där ungdomar kan utveckla sina egna intressen och forma sin egen fritid.

I Ultrahuset uppträdde band som Ebba Grön, KSMB och Tant Strul. Förutom att många av banden blev kända med tiden blev också Ultrahuset känt för sina kanelbullar. Tompa säger i programmet att han ville bjuda på nåt när banden kom; det blev kanelbullar. Hundratusentals kanelbullar bakades och åts där.
Beskrivningen i programmet var att i Ultrahuset fanns musiken, kanelbullarna och Tompa. Tompa kom att spela en stor roll för många unga, som förutom att man hade musiken också hittade en trygghet hos den vuxne Tompa. Tompa fanns till hands som en vuxen för samtal och han bjöd på de goda mjuka kanelbullarna.
Punkrörelsen har aldrig varit en del av Offensivs historia eller tvärtom, men det hände att vägarna möttes i protesten. Det hände exempelvis vintern 1985 i en gemensam ”Krossa apartheid rock” i Ultrahuset, där det mest kända bandet som uppträdde var Asta Kask.

Men som så många andra goda exempel fick inte Ultrahuset och dess verksamhet en så lång historia. Så småningom kom dagen då politikerna i Haninge kommun beslöt att huset skulle rivas och verksamheten skulle bort. Trots stora protester, mer demonstrationer och intåg till fullmäktigemötet erbjöds inga godtagbara alternativ för Ultra.
Tompa, som var en entusiast för sin verksamhet, engagerade sig vidare främst i den alternativa verksamheten Kafé 44 på Tjärhovsgatan i Stockholm, vilket nu är en annan känd kulturadress för hågade.
Tompa har bedrivit en kulturgärning utan eget vinstintresse, vilket var en anledning till den hyllningskonserten som var bakgrunden till SVT-dokumentären. Konserten arrangerades för att samla in pengar för att i viss mån kompensera för den låga pensionen som Tompas ungdoms- och kulturgärning har genererat.
Förutom att hylla Tompa visar programmet vikten av icke-kommersiella mötesplatser, där ungdomar kan utveckla sina egna intressen och forma sin egen fritid. Med tillräckligt många sådana mötesplatser skulle förutsättningen till ett bra liv öka markant.