Khalad Sahan, 29 år, var en av de irakiska flyktingarna som blev utvisad på onsdagen den 19 januari. Den senaste gången Offensiv talade med honom i telefon var när han satt på flyktingförvaret i Kållered bara några dagar innan han utvisades.Efter USA:s invasion av Irak gick Khalad med i Iraks kommunistiska parti.
– Det var ändå den organisation som stod mig närmast när det gäller mina egna åsikter. Jag ville kämpa för demokrati, jämställdhet och socialism.
När han började började ta större politiska steg och skriva analyser om läget i Irak började dock hoten komma.
– Det var medlemmar ur regeringspartiet Dawa som stod bakom hoten. Jag valde att offentliggöra deras hot och då låste de in mig i ett rum och torterade mig intensivt i sex timmar.
Här visar Khalad upp decimeterlånga ärr från en kniv på sitt ena lår och på sin rygg hade han ett stort märke där de slagit honom med järn.
– Jag tvingades gömma mig bland vänner. Men till slut vågade de inte hysa in mig längre, av rädsla för att de också skulle råka illa ut och jag klandrar dem inte. Det var då jag tvingades fly. I Sverige trodde jag att jag var säker. Därför fortsatte jag att skriva artiklar till irakiska tidningar. Jag fick sedan veta av andra kamrater i Irak att man hade börjat efterlysa mig. En månad senare fick jag veta att min mamma och min bror blivit mördade.
– Även deras dödsattester har lämnats in till Migrationsverket. Men inget av detta verkade göra någon skill- nad. Efter det tredje avslaget, i somras, så var jag tvungen att undvika de svenska myndigheterna. Jag hamnade på gatan i Malmö och blev i samband med detta allvarligt sjuk.
– Sedan fick jag höra talas om att Migrationsverket skulle ställa in utvisningarna till Irak, och jag fick återigen förhoppningar om att det kanske fanns en chans till att få stanna i Sverige. Men när jag gick till Migrationsverket så bad de mig att först kontak- ta polisen och de svarade aldrig på min fråga om varför. Men jag gick. Och nu har jag suttit i två månader i det här fängelset och väntar på att utvisas.
– Till sist beslöt vi flyktingar här på förvaret att vi måste göra något! Femton personer, från olika länder, satte igång med en hungerstrejk och som svar på det fick vi för första gången se bakelser inne i förvaret. Personalen försökte knäcka oss med tårta. När detta inte gick så tidigarelade de transporten av oss irakier för att splittra oss. Och då försökte en av flyktingarna att ta sitt liv.
– Vi lyckades lugna ned honom, men han hade redan börjat blöda från halsen. Strax därpå kom polisen instormande och en av poliserna kallade honom för en djävla skit. Däref- ter tog polisen honom därifrån.
– Vi kände verkligen att hoppet var ute för oss. Men några timmar senare fick vi höra att folk stod utanför beredda att stoppa transporten. Och det ska ni ha tack för! Jag hade gråtit flera gånger den natten och för första gången på länge såg vi något hopp.
– En ny energi växte helt plötsligt bland alla flyktingar. Vi kände att det fanns folk som brydde sig om oss.
På tisdagsmorgonen den 18 januari, som Offensiv tidigare har rapporterat om, transporterades dock Khalad och två andra irakiska flyktingar till Stockholm, där de dagen efter skickades till en osäker framtid i Irak.
Amer Mohammed Ali
