Omkring 20 personer samlades på café Nordansmak i Luleå på torsdagskvällen den 26 mars för att delta i det öppna mötet om Norrlandsparadoxen, journalisten Arne Müllers nya bok.
Arne Müller fanns på plats och öppnade mötet med att berätta om sin bok, som handlar om gruv- och vindkraftssatsningarna som har gjorts i Norrland. Trots alla satsningar har det inte genererat några vinster för samhället eller lika många jobb som det borde i regionen, utan de har hamnat någon annanstans. Efter öppningen släpptes ordet fritt och Arne fick svara på frågor.
– Pajala är ett av de stora miljö- och samhällsekonomiska misslyckandena i det här landet, sa Arne när han tillfrågades om företag har laglig rätt att bete sig hur de vill. Han berättade om de stora kostnader som uppstädningen efter gruvor kostar samhället.
Transporten av malmen står utanför det miljöavtal som man har anslutit sig till, när han pekade på den ineffektiva transporten från gruvan.
Som Arne tog upp, när han svarade på frågan ”Kan inte LKAB gå in och köpa upp gruvan i Pajala?”, har frågan om förstatligande fått oväntat positiv respons bland dem som han mötte under sin resa genom landet när han skrev boken. Dock tror han inte att det är hela lösningen eftersom LKAB är lika vinstjagande som andra gruvbolag.
– Det är ett globalt fenomen […] där råvarorna finns får man inte ta del av vinsten. De som sitter längst upp har fått ut sina pengar, och ingenting har gått tillbaka till samhället, sa en person som ville trycka på den utsugning som gruvbolagen står för.
– Det här är frågor som har släppts lös i och med att Thatcher och Bush släppte lös riskkapitalismen […] det kommer inte att ta slut, sa en man som efterfrågade en kontrollerad gruvsektor. ■
