Isis skördar militära framgångar i Irak och har utropat ett islamistiskt kalifat i regionen.
Jihadmilisen Islamiska staten i Irak och Levanten (Isis) skördar militära framgångar i Irak och utropade nyligen ett ”muslimskt kalifat”. Irak har slungats in i det intensivaste kaoset sedan den USA-ledda invasionen 2003. Nuri al-Malikis korrupta regering tappar greppet i allt fler delar av landet, samtidigt som sekteristiska sunni- och shiamiliser mobiliserar sina styrkor i vad som närmast kan betecknas som ett fullskaligt inbördeskrig.
Den jihadistiska sunnimilisen Islamiska staten i Irak och Levanten (Isis) fortsätter sin militära framryckning och utropade i lördags sina erövrade territorier till ”kalifatet”. Samtidigt triumferade milisen genom att byta namn till den Islamiska staten samt krävde uppslutning från samtliga sunnirebellgrupper i regionen.
Utöver sina egna trupper, har Isis även fått uppbackning av ett antal sunnimiliser och har även lyckats skaffa sig tunga vapen, som övergavs när den irakiska armén lämnade sina posteringar för att fly undan Isis framfart.
Isis kontroll över landets näst största stad Mosul har möjliggjort en plundring av stadens banker för att finansiera milisen, samtidigt som de har kunnat plundra, beskatta och utpressa civila samt sälja av oljan i de erövrade områdena i grannlandet Syrien.
Det är nämligen ur inbördeskriget i Syrien som Isis har vuxit till en maktfaktor och det är också via kriget mot Syriens diktator Bashar al-Assad som milisen har finansierats av stenrika islamister i Saudiarabien, Qatar och framför allt Kuwait. Detta enligt al-Jazeera den 24 juni, som konstaterar att Isis därmed har blivit ”världens rikaste terroristgrupp”.
Utöver omfattande valfusk i våras, fortsätter den irakiska regimens kompromisslösa hållning gentemot landets minoriteter. Premiärminister Nuri al-Maliki har kategoriskt avfärdat påtryckningarna om formandet av en så kallad ”nationell försoningsregering” med politiska representanter från alla etnisk-religiösa befolkningsgrupper.
Den irakiska arméns urskillningslösa operationer i Anbarprovinsen och på andra håll, med syftet att driva bort jihadistiska miliser och återupprätta statens kontroll över landet, har orsakad stor förödelse bland civila och provocerat fram en enorm vrede, främst bland den stora sunniminoriteten, mot den sekteristiska shiadominerade regeringen i Bagdad.
Nyligen inledde regeringen en omfattande militär operation, uppbackad av stridsvagnar och helikoptrar, för att återta Saddam Husseins gamla hemstad Tikrit ifrån Isis. Oundvikligen kommer många civila att dödas, skadas och tvingas att fly staden.
Det är vreden mot regeringens korruption, diskriminering och blodiga militära operationer, som den extrema jihadistiska rörelsen Isis har kunnat exploatera för att avancera i Irak.
Delvis som en följd av den nationella arméns kollaps i de områden som Isis har ryckt fram och hotet om att Bagdad står på tur, har 20 000 shiitiska milismän kommenderats ut på Bagdads gator under ledning av sekteristiska religiösa ledare, som till exempel Muqtada al-Sadr. Det finns även tecken på att de i viss omfattning är uppbackade av iranska styrkor.
USA spelar fredsmäklare inför gallerierna när de uppmanar al-Maliki att forma en samlingsregering tillsammans med representanter för minoriteterna. I själva verket handlar det om imperialismens desperata försök att rädda ett USA-vänligt styre i landet och motverka ökat iranskt inflytande i regionen.
Det är inte osannolikt att USA kan komma att överge al-Malikis regim inom en snar framtid, då den i det närmaste har förbrukat sina möjligheter att kontrollera landet. Men detta kräver att USA finner en pålitlig allierad, som kan ta makten i stället.
Att Obamaadministrationen öppnade för möjligheten att ingripa militärt med flyg- eller drönarbombningar är ett allvarligt hot, som skulle förvärra situationen ytterligare. Ett ingripande från USA skulle i praktiken bli ett försvar av den djupt impopulära och korrupta al-Malikiregimen. Eftersom Isis styrkor är baserade i städerna skulle bombningar riktade mot milisen även skörda många civila liv.
Den otroligt allvarliga situationen i Irak har sin bakgrund i imperialismens krig och ockupation och förvärras ytterligare av det brutala kriget i Syrien vari Isis samlar sina krafter. Det var imperialistmakternas splittringspolitik, med syftet att avstyra protesterna mot ockupationen 2003 och framåt, som triggade igång de sekteristiska konflikter som idag leder in i ett förödande inbördeskrig.
Det irakiska politiska etablissemanget är helt beroende av att piska upp sekteristiska motsättningar för att kunna mobilisera ett tillräckligt stöd i valen samt för att avleda missnöjet med deras politik, som konsekvent berikar ett fåtal på bekostnad av ett helt samhälle i förfall. Varken al-Maliki eller någon av de andra ledande sekteristiska politikerna och miliserna har en väg att erbjuda för Iraks arbetare och fattiga.
Bara genom uppbyggandet av en arbetarrörelse med ett socialistiskt program, som kan utmana och omkullkasta kapitalismens och imperialismens representanter, kan de sekteristiska motsättningarna överbryggas. På sikt är det bara en socialistisk federation i Mellanöstern som kan garantera fred samt utrota massfattigdomen och de sociala orättvisorna i regionen. ■
