Iran: ”Försök inte röra oss – vi är smält stål”

av ELIN GAUFFIN // Artikel i Offensiv

”Försök inte röra oss – vi är smält stål”. Under den heta parollen tågade tusentals stålarbetare fram. Strejken för stålarbetarna på den nationella stålindustrin i Ahvaz i södra Iran fortsatte den 29 januari för sjunde dagen. Hundratals arbetare demonstrerade iväg till företagets lokaler vid Baqaeitorget. Dagen därpå vek sig företaget och slöt avtal.

–Arbetarna har mycket stöd, berättar vänsteraktivisten Farkhondeh Ashena för Offensiv och fortsätter:

– Lärare, sjuksköterskor, pensionärer, arbetarna på sockerfabriken Haft Tappeh samt befolkningen i Ahvaz har gett sitt aktiva stöd. Även arbetarna på en rörfabrik som heter Navard i samma område.

– Det har även varit en tredagarsstrejk i Kurdistan mot avrättningar, och även kurderna tog upp stöd till stålarbetarna och metallarbetarfacket.

– Arbetarna kräver höjda löner, men även förbättrade arbetsvillkor. Ett jätteviktigt inslag i den här strejken är att tillfälligt anställda slöt upp bakom de fast anställda och för parollen om fasta jobb. Man kräver även att sparkade kollegor ska återanställas. Denna enighet är ny och gör att företagets splittringsförsök misslyckas.

– Det är Riksbanken som är ägare av stålföretaget Insig – Iran National Steel Industrial Group. Arbetarna har på sin kravlista krav på att arbetarna ska kontrollera fabriken.

Frågan om anställningstrygghet har varit central i den strejkvåg som har pågått i två år i Iran. Många arbetare har en vardag där de gör samma kvalificerade jobb på fabriken, men när som helst kan de få sänkt lön eller till och med sparken. Inflationen är fortsatt skyhög, de tre senaste åren har sett en årsinflation på 40 procent. En vanlig arbetarlön är på motsvarande 1 500 kronor i månaden.
Arbetarna i gasföretaget i samma region är ute i en liknande kamp. Arbetarna på Makrans avsaltningsföretag strejkar för att få ut sin övertidsersättning.
Redan i december strejkade arbetarna på Insig i åtta dagar, men avslutade strejken efter att företaget hade lovat att införa jobbklassificeringsregleringen JCA. Strejken i slutet av januari markerar att det inte räcker med löften – de måste också verkställas. Under tre årtionden har arbetargrupper regelbundet gått ut i strejker och protester med krav på att JCA införs, då majoriteten inte omfattas.
I november marscherade pensionärer i protest i över 20 provinser, med före detta telekomarbetare i täten. I december var guldsmeder ute i strejk.

CODIR är en stödorganisation för arbetarkamp i Iran med säte i London. Flera stora brittiska fackföreningar är anslutna. Nu har det engelska lärarfacket ställt sig bakom den iranska lärarkampen, vilket är extra viktigt då lärarna är de som bäst har lyckats samordna kampen över landet (genom samordningsorganisationen CCITTA), men som också drabbas av en mycket hård repression. Generalsekreterare Gawain Little uttalade sig den 30 januari och bad om stöd till stålarbetarna världen över:

”Inför motgångar fungerar de iranska stålarbetarnas orubbliga engagemang för sin sak som en ledstjärna för hopp för arbetare överallt. Deras mod inför förtryck och orättvisa påminner oss om att kampen för rättvisa inte är begränsad till någon nation, utan är en global kamp som kräver vår kollektiva styrka och solidaritet.”

Det iranska metallarbetarfacket UMMI pekar på vikten av strejkerna på gasföretagen, eftersom dessa är så centrala i Irans export och för landets ekonomi.
Iran är inne i en valprocess för presidentposten. Mindre än hälften brukar delta i valen eftersom de är ett spel för gallerierna i teokratin. Men även valet har använts av arbetare i kamp med uppmaningen ”Vi deltar inte i valet – vi kämpar”.

En allt mer pressad maktelit i Iran kan agera med ökat militärt våld i den allt mer kokande regionen, något som skulle kunna trigga igång det regionala kriget. Arbetarklassens kamp på arbetsplatserna är därför av dubbel vikt. Samtidigt som de kräver anställningstrygghet utgör de den viktigaste kraften mot makteliternas förtryck och meningslösa krig och dödande.

All solidaritet med arbetarkampen i Iran. ■