Iran: Rättvisa för Mahsa (Zhina) Amini! Ner med den islamiska regimen

uttalande av ISA & ROSA Internationella socialistiska feminister // Artikel i Offensiv

Den iranska ”moralpolisens” mord på Mahsa (Zhina) Amini, en ung kurdisk kvinna, provocerade fram en ny, djärv och explosiv rörelse underifrån som utmanar mullorna och regimen. Samtidigt välkomnades landets president Raisi vid FN:s generalförsamling i New York! 

ISA och och ROSA känner stark solidaritet med alla modiga kvinnor, arbetare och ungdomar som riskerar sina liv genom att gå ut på Irans gator och ropar: ”Död åt diktaturen!”, ”Död åt förtryckarna – oavsett om det är shahen eller den religiösa ledaren” och ”Kvinnor, liv, frihet!”. 
Vi måste omvandla denna sorg och ilska vi känner till samordnade solidaritetsaktioner med våra systrar och bröder i Iran, Kurdistan och hela regionen. Vi vill framföra våra kondoleanser till Mahsas familj, släktingar och vänner, och samtidigt lova att genomföra stödaktioner till kampen i Iran världen runt.
Mahsa greps på grund av sin klädsel, misshandlades av regimens brutala agenter och dog efter att ha legat i koma i tre dagar. Kvinnor i Iran arresteras och misshandlas dagligen på grund av hur de är klädda. Det är ett exempel på brutalt statligt våld och hur våldet hänger samman med regimens djupt rotade kvinnohat. 
Därför var mångas första tanke: ”detta kunde ha varit jag eller min dotter, syster eller vän”. Att bli trakasserad eller kränkt på gatorna för att man är kvinna av religiösa män, ”moralpolisen” eller andra är något alla har upplevt eller känner till i såväl den offentliga som den privata sfären. När man väl blir arresterad vet man aldrig vad som kommer att hända en. 

Detta är inte första gången som kvinnor har dödats efter att ha häktats eller torterats. Under hela sin historia har den mordiska regimen desperat försökt dölja dessa mord med lögner om att de som har dödats har haft ”underliggande sjukdomar” eller begått självmord. Den här gången har det dock lett till omfattande protester i olika former – från strejker till demonstrationer vid universiteten och protestaktioner utanför polishusen.
Mordet på Mahsa var inte en olycka och inte heller resultatet av enskildas ”misstag”, utan en följd av de systematiska, misogyna och repressiva politik som den islamiska regimen har bedrivit sedan den kom till makten. I mer än fyra decennier har kvinnor och förtryckta grupper som det kurdiska folket betalat ett högt pris för att försvara sina mest grundläggande mänskliga rättigheter. Med risk för sina egna liv har kvinnor protesterat mot den obligatoriska hijaben och krävt rätten till sina egna kroppar.
Regimen försöker nu kväsa rörelsen och den pågående strejken. I de kurdiska regionerna pågår nu ett massivt förtryck där de till och med har dödat demonstranter. Men folkets utbredda och djupa ilska kan inte tystas. 
Mahsa mördades samtidigt som regimen är under stark press från en rad kriser – exempelvis en inflation som överstiger 50 procent (den officiella siffran för augusti) och växande fattigdom – som drabbar kvinnor hårdast. Under senare tid har förtroendekrisen för mullorna stadigt fördjupats och deras maktställning har mötts av återkommande utmaningar, vilket vi såg under hela pandemin med växande protester och strejker från lärare, oljearbetare, sjuksköterskor, busschaufförer och andra arbetargrupper. 

Folket har fått nog, och återigen är det kvinnor – kurdiska kvinnor och ungdomar – som går i täten för kampen för att få slut på de islamistiska mördarnas styre. Det var kvinnor som ledde den revolutionära rörelsen för över 40 år sedan, som kidnappades och förråddes, och det är sedan dess kvinnor som ständigt har tagit de första stegen i att försöka återuppbygga arbetarrörelsen.
Regimen är väl medveten om den makt som kampen besitter och under de senaste månaderna har förtrycket av kvinnor, unga och hbtq+-personer trappats upp, vilket de fruktansvärda dödsdomarna mot de två hbtq+-aktivisterna Zahra Sadeghi och Elham Choobdar vittnar om.
Men dagens kamprörelse har potentialen att spridas. Kvinnor har spelat en nyckelroll i de senaste upproren i bland annat Libanon och Irak. Kvinnor tar av sig hijaben, inte bara i Mahsas hemstad och region, utan i protester som har spridits till huvudstaden Teheran och landets tredje största stad Isfahan (Esfahan) samt Irak.
Säkerhetsstyrkorna hade hotfullt krävt att familjen skulle begrava sin dotter på natten, men de gjorde motstånd och ceremonin utvecklades till en högljudd protest som startade denna protestvåg. På skylten till Mahsas grav står det skrivet på kurdiska: ”Zhina, du dör inte, ditt namn blir en kod”.
Kampen mot obligatorisk hijab och islamiska klädkoder är djupt sammankopplad med kampen mot hela regimen och det kapitalistiska systemet i Iran och internationellt. Som vi ser globalt behöver makthavarna kontrollera kvinnors kroppar och liv ännu mer i kristider. 

Den iranska regimen behöver det brutala förtrycket av kvinnor genom religiösa lagar och våld för att upprätthålla könsrollerna och den massiva exploateringen av kvinnor i hemmet. Men ingen får låta sig luras av politiker i Väst och USA-imperialismen som försöker använda sig av Mahsas död för sina egna syften.
Våra liv och våra kroppar kontrolleras genom klädkoder och abortrestriktioner, genom våld och kvinnomord, genom fattigdom och hunger. Imperialistiska krafter har kastat hela regionen in i krig och förstörelse som har bidragit till att islamistiska högerkrafter har vunnit makt i Afghanistan, Irak och Syrien, vilket särskilt slår mot kvinnor. 
Det är också Västimperialismen som står bakom sanktionerna mot Iran, som inte drabbar de superrika mullorna, utan arbetarklassen och de fattiga – i synnerhet kvinnor. Väst stödjer den ärkereaktionära saudiska regimen, vars behandling av kvinnor är lika avskyvärd som den iranska (i Saudiarabien dömdes nyligen kvinnliga aktivister till långa fängelsestraff efter att de lagt ut sig själva på sociala media).
De imperialistiska makterna är inte intresserade av verklig frihet och massornas befrielse. Därför är det bara arbetarnas, kvinnornas, alla förtrycktas och fattigas kamp samt självständiga organisering som kan störta regimen i Iran.

För att Mahsas mördare får det straff de förtjänar måste kampen riktas mot hela regimen. Vi måste kämpa för ett slut på den obligatoriska hijaben och för kvinnors rätt att bära den klädsel de vill; för att avskaffa alla kvinnofientliga lagar och regler samt på alla former av diskriminering av förtryckta grupper och minoriteter. 
Vi måste kämpa för rätten att protestera och organisera oss, för att alla politiska fångar ska släppas. För trygghet, jobb och löner det går att leva på. Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och allas rätt till ett anständigt liv.
Dessa krav står i skarp kontrast till regimens agenda och behov. Vi är djupt övertygade om att dessa krav kommer att uppnås med hjälp av arbetarklassens enhet, solidaritet och oberoende kamp, med kvinnor och förtryckta i spetsen.
En sådan kamp har potential att bli till en mäktig kamprörelse mot den djupt rotade sexismen, våldet och diskrimineringen. Regimen har alltid använt den brutala diskrimineringen av det kurdiska folket och andra minoriteter för att söndra och härska. Den kurdiska arbetarrörelsen samt den radikala kvinnorörelsen och dess militans är därför ett mycket specifikt hot mot dem. Därför måste hela den iranska arbetarrörelsen ta fasta på den uppmaning till strejk som har kommit från kurdiska arbetarorganisationer.
Genom att bygga upp aktionskommittéer på alla skolor, universitet, arbetsplatser och i alla bostadsområden kan proteströrelsen bli både mer organiserad och starkare samt förena alla förtrycktas kamp mot samma fiende.

Enhet och solidaritet är en nödvändighet för att övervinna nationell och etnisk splittring samt för att bekämpa diskriminering och våld mot kvinnor. Samma sak gäller för arbetarrörelsen internationellt, som snarast behöver bygga upp en global solidaritet underifrån som ett alternativ till Västimperialismens och de borgerliga, liberala feministernas hyckleri.
Den senaste tidens strejkaktioner i ett antal städer och regioner i Iran visar att förutsättningarna finns för att bygga en stark, demokratiskt organiserad och enad arbetarrörelse som är stark nog att att göra slut på mullornas styre, störta Raisi Khamenei, regimen och kapitalismen, och därmed lägga grunden för ett demokratiskt, socialistiskt samhälle – för frihet, jämlikhet och kvinnors befrielse.