Iran: Revolutionen går mot sin fjärde månad

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Måndagen den 5 december blev början till en ny våg av strejker och andra protestaktioner i Iran som ska nå sin höjdpunkt den 7 december (Studentens dag, då protester traditionellt hålls för hedra minnet av de studenter som mördades av shahens regim 1953). Under måndagen rapporterades det fler strejker än vad som tidigare har ägt rum under en och samma dag sedan revolutionen inleddes i september efter att den unga kurdiska kvinnan Jina (Mahsa) Amini arresterades och mördades av den hatade moralpolisen.
Sedan dess har Iran skakats av återkommande strejker, demonstrationer, massmöten och andra former av protestaktioner i totalt 200 städer som kraftigt har försvagat regimen. Kampen, med kvinnor och och unga i spetsen, har också fött en imponerande enighet. Regimens försök att splittra rörelsen har hittills misslyckats. Trots diktaturens våld, som har mördat uppemot 500 personer sedan kampen inleddes, går revolutionen mot sin fjärde månad och möjligheterna att få regimen på fall har vuxit.

Under den gångna helgen rapporterades det att regimen hade beslutat att lägga ned moralpolisen, vilket inte riktigt var sant. Moralpolisen finns kvar, men syns allt mindre på gatorna och kan inte längre hindra kvinnor från att klä sig som de vill.
Möjligen hoppades diktaturen på att beskedet om att moralpolisen skulle skapa förvirring och dra bort blickarna från den kamp som skulle inledas denna vecka. Men också det blev ett misslyckande.
Masskampen har redan vunnit viktiga framgångar eftersom den har blivit mer organiserad, samordnad och uthållig, samtidigt som regimen har försvagats och tvingats erkänna att deras väpnade styrkor är ”utmattade” efter de senaste tre månadernas motstånd.

Den upptrappade kampen denna vecka med strejker på arbetsplatserna och universitet, stängda butiker och kvällsvisa demonstrationer illustrerar den fastare organisering som börjar ta form.
Innan protesterna den 5-7 december manade de nya olika gräsrotsorganisationer som hade vuxit fram till bygget av en rörelse som kan samla alla som vill kämpa för ”ett demokratiskt Iran, baserat på universella mänskliga rättigheter” och ”störta den despotiska islamiska regimen”.
Enligt Institute for Study of War den 5 december var måndagens strejker inte bara de mest omfattande, utan ”belyser också återigen den organiserade samordningens förmåga att få till stånd landsomfattande demonstrationer mot regimen och ta nya tag efter några dagar av minskade protester och strejker.”

De rapporter som kom från Iran i måndags vittnade om strejker och demonstrationer i 73 städer, vilket sannolikt är i underkant. Särskilt starka var protesterna i kurdiska områden i nordvästra Iran.
Det är nu viktigare än någonsin att bygga vidare på den samordning som har formats och förbereda för nya aktionsdagar samt en generalstrejk som kan ta kampen vidare – mot att fälla regimen.

”KVINNA, LIV, FRIHET” – PROGRAM FÖR ATT TA KAMPEN VIDARE
• Rättvisa för regimens alla offer – ställ bödlarna till svars. För en verklig utredning av morden på Jina (Mahsa) Amini, Nika Shakarami, branden i Evinfängelset, massakrerna vid universiteten och regimens alla brott av demokratiskt valda företrädare för kamprörelsen. Omedelbart frisläppande av alla som har fängslats under kampen och alla politiska fångar samt de som regimen håller som gisslan.
• Bilda församlingar och kommittéer som kan förena, bygga och försvara kampen och bli till den massrörelse, baserad på demokrati och solidaritet, som kan driva kampen vidare för att avskaffa klädkoder och alla repressiva religiösa lagar och få regimen på fall.
• Trappa upp strejkerna med en generalstrejk och ett program för att få slut på allt förtryck, all diskriminering och all exploatering; kamp för fullt kroppsligt självbestämmande och oberoende för kvinnor, hbtq+-rättigheter, fackliga fri- och rättigheter, full kompensation för inflationen, lika lön och anständiga jobb, bostäder och välfärd för alla.
• För en revolutionär konstituerande församling som baseras på arbetarråd och den demokratiska organisering som kampen själv formar. För ett demokratiskt socialistiskt Iran med fullständiga rättigheter för minoriteter och alla folks rätt till självbestämmande, med arbetarklassens och de fattigas fulla makt över landets rikedomar.
• Ingen tillit till de imperialistiska makterna. Bygg solidariteten med kvinnornas och arbetarnas kamp i Iran med demonstrationer och andra stöd­aktioner på gator och torg, på arbetsplatser, universitet och skolor.