Irland: Bort med det könsrelaterade våldet

av Emma Quinn, Socialist Party (CWI Irland) // Artikel i Offensiv

Den 15 oktober visade ett populärt inlägg på sociala medier i södra Irland hur utbrett det könsrelaterade våldet är. Bilden visade nio rubriker från mainstreammedia samma dag som tog upp saker som sexuella övergrepp mot ett barn, våld i nära relationer, attack och våldtäkt mot en kvinna i en nattklubb och en internationellt känd ”sportstjärna” som fortsatte att ”festa” efter att ha misshandlat en kvinna.

I snitt 10 kvinnor har varje år dött av könsrelaterat våld sedan 1996. En EU-studie visade att kvinnor i Irland uppger den näst högsta siffran i hela EU för antalet som undviker situationer eller platser av rädsla av att bli överfallna.
Allt som allt beräknas en av fyra kvinnor i Irland utsättas för våld någon gång i sitt liv. Forskning från kampanjen ”Call It Out” visar att även hbtq+-personer får utstå fortsatt utbredda verbala, fysiska och sexuella trakasserier. En av tre tonårstjejer utsätts för sexuellt våld. 
Viktiga grundläggande tjänster för de som drabbas är kroniskt underfinansierade. De omfattande nedskärningarna från regeringar genom de brutala åtstramningsåren har aldrig dragits tillbaka. 
Ruth Coppinger, parlamentsledamot för Socialist Party (CWI Irland) och Solidarity (en vänsterkoalition) har utmanat premiärminister Leo Varadkar på debatt om hur en skydds- och uppsökande verksamhet i den valkrets de båda representerar tvingades avvisa tre gånger fler än de kunde hjälpa ifjol, vilket drabbade uppemot 500 familjer.

Den eskalerande bostadskrisen i Irland är en stark påminnelse om att kapitalismen inte kan täcka de grundläggande behoven för ett stort skikt av arbetarklassen. Den uppenbara frågan hänger i luften: hur kan du lämna våldet när du inte har någonstans att ta vägen? Många kvinnor och barn som lämnar kriscentra riskerar hemlöshet och kommer att ansluta sig till de nästan 11 000 som för närvarande lever i hotell och vandrarhem. 
Exploatering har alltid varit en del av den privata hyressektorn, inklusive sexuell exploatering, men på grund av bostadskrisen har maktbalansen dramatiskt skiftat ännu mer till hyresvärdarna. 
Nyligen visade Ruth Coppinger hur utbredda de sexuella trakasserierna är från hyresvärdar mot kvinnliga hyresgäster. Kvinnor som tar emot statligt stöd för hyror inkluderar många ensamstående som lever i fattigdom och  är lättare villebråd för rovdjursliknande hyresvärdar.

Arbetsplatser är inte heller säkra från trakasserier. I Irland är det dubbelt så vanligt att kvinnor tvingas arbeta för en minimilön än för män, då de utgör majoriteten av de med låglönejobb och/eller osäkra anställningsformer. I sektorer med hög andel låga löner och dåliga förhållanden är även sexuella trakasserier utbredda.
Könsrelaterat våld och fattigdom är nyckelfaktorer bakom stress och bekymmer som i oproportionerlig utsträckning drabbar kvinnor. En hjärtskärande trend i särskilt nödställda arbetarklassområden är att antalet unga mammor som begår självmord har nått oemotsvarade nivåer.
Den fenomenala folkomröstningssegern om att ta bort det konstitutionella förbudet mot abort och för rätten till att välja i upp till 12 veckor (Repealkampanjen) hade sin drivkraft underifrån av arbetarklasskvinnor. Efter segern för Repeal var den stora känslan bland arbetarklassens kvinnor att det finns fler ”ouppklarade affärer”. Detta innebär en inte minst en enorm potential för näring till kampen,för offentliga bostäder och barnomsorg.
Detta visas av en ny stängd Facebookgrupp för att få slut på hemlösheten som samlade 48 000 medlemmar på bara tio dagar och som fått tusentals främst kvinnor posta berättelser om sina egna hemska upplevelser av hemlöshet och den påverkan det har på dem och deras familjer, som påminner om #MeToo. Deras berättelser inspirerar till mycket stöd och solidaritet, som ger ökat momentum till en protest som denna grupp på nätet har kallat till i december. 

Det finns rikedomar och resurser nog för att ge trygga hem och säkra arbetsplatser fria från över-grepp och trakasserier, en lön det går att leva på och finansiering av högkvalitativ barnomsorg, offentlig sjukvård och program mot sexism och homofobi. Men dessa resurser kommer inte frivilligt att lämnas över av det politiska etablissemanget eller direktörerna, utan måste kämpas för.
En arbetarklassrörelse där kvinnor spelar en viktig roll skulle utmana sexistiska och kvinnohatande attityder. Genom att ta över de viktigaste ekonomiska institutionerna under demokratisk arbetarklasskontroll kan vi börja bygga ett socialistiskt samhälle som baserar sig på solidaritet, mänskliga behov och värdighet för alla.

Läs mer: