foto: Clara Bell
En försvarsadvokats påstående om att spetsstringtrosa är samtycke har väckt ett ramaskri och massvrede i Irland.
”Dömer bevisen ut möjligheten att hon var attraherad av den åtalade och var öppen till att möta någon, att vara med någon? Titta bara på hur hon var klädd. Hon hade på sig en spetsstringtrosa.” Dessa kommentarer från försvarsadvokaten Elizabeth O’Connell i en våldtäktsrättegång i Cork har skapat en massiv ilska genom hela Irland och internationellt.
Kommentarerna om en 17-årig kvinna, utan invändning från domaren, är ett tydligt exempel på skuldbeläggning av offret och att myter om våldtäkt används i domstol. Detta i en stat där majoriteten av våldtäkter och sexuella övergrepp inte anmäls och där bara 10 procent av anmälningarna leder till en fällande dom.
Under hashtaggen #ThisIsNotConsent (detta är inte samtycke) har kvinnor tagit foton på sina underkläder. Arga protester har ägt rum i städer i hela Irland på väldigt kort tid och under arbetstimmar. I Cork marscherade 500 till tingshuset där de sexistiska kommentarerna gjordes, varav många lämnade underkläder på byggnadens trappor och räcken. 500 protesterade också i centrala Dublin, 250 i Belfast, 50 i Limerick och 40 i Galway. De flesta av dessa protester kallades till på initiativ av ROSA, den socialistiska feministiska rörelse som Socialist Party (CWI Irland) är en central del av.
Explosionen av ilska återspeglar det faktum att kvinnor och ungdomar i allt högre grad inte går med på att acceptera skuldbeläggning av offer och misogyni (kvinnohat) i samhället. I mars/april i år tog tusentals till gatorna efter att Ulster-rugbyspelarna frikändes i en våldtäktsrättegång i Belfast där liknande skuldbeläggningstaktik användes. Ett stort antal blev också aktiva i den folkomröstningskampanj som vann aborträtt på Irland i maj.
För tre veckor sedan gick Google-arbetare i Dublin ut från arbetet som en del av en global aktion mot sexuella trakasserier. Det visar på potentialen för arbetare att organisera sig på sina arbetsplatser mot sexismen, en fråga som fackföreningsrörelsen måste lyfta på ett seriöst sätt.
Parlamentsledamoten för Solidarity (vänsterallians) och Socialist Party-medlemmen Ruth Coppinger återspeglade stämningen när hon frågade ut Leo Varadkar (Irlands regeringschef, med i högerpartiet Fine Gael) i Dáil (riksdagen).
Hon krävde handling från regeringen angående skuldbeläggning av offer i rättssystemet och höll upp en stringtrosa i kammaren. Det var förmodligen första gången i Dáils historia, och kamerorna vändes snabbt bort från detta ”förolämpande föremål”. Men precis som Ruth pekade på: om detta är orimligt i riksdagen är det ännu mer orimligt att det används i en rättegång som ett bevis mot en kvinna.
Ruths djärva ingripande har fått massiv uppmärksamhet i nationella media, tillsammans med de protester som har ägt rum. Betydande är också att det har rapporterats om i länder som Nya Zeeland, Australien, Indien, Turkiet, Kanada, USA samt i en rad europeiska länder.
Det finns potential för en rörelse kring frågan om skuldbeläggning och könsbaserat våld. ROSA uppmanar till massprotester och walkouts på Internationella kvinnodagen (8 mars) 2019 och tar inspiration från Spanien, där en feministisk strejk fick ut miljontals från arbetet till gatorna i år.
Rörelsen måste absolut kräva och kämpa för förändringar som exempelvis obligatorisk träning av domare och jury i fall om sexuellt våld och utbildning om samtycke i skolor.
Dock är fallet i Cork inte ett isolerat exempel. Skuldbeläggning och misogyni är vanligt förekommande i rättssystemet, staten och allmänt i samhället under det kapitalistiska system som har sexism och ojämlikhet i sin kärna.
Vi behöver bygga en rörelse bestående av kvinnor, ungdomar och hbtq+-personer samt alla skikt av arbetarklassen runt ett antikapitalistiskt och socialistiskt, feministiskt program som utmanar systemet och alla de orättvisor som det upprätthåller.
