Irland: Hur kan verklig förändring åstadkommas?

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Valet på Irland präglades av en önskan om förändring, efter fyra års styre av de två högerpartierna Fine Gael och Fianna Fáil, utan någon förbättring för arbetarklassen. Det förklarar också den starka uppgången för det nationalistiska Sinn Féin, som attraherade många med sin vänsterretorik. 
Socialist Party (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti) lyckades trots en svår objektiv situation med låg kampstämning behålla ett mandat i det irländska Dáil (parlamentet) via Mick Barry i Cork North-Central – en viktig seger för arbetarklassen i Irland och internationellt.

Sinn Féin blev valets vinnare med 24,5 procent av rösterna, medan Fianna Fáil fick 22,2 procent och Fine Gael 20,9 procent. Dock får SF 37 mandat medan FF får 38 och FG 35, vilket beror på att SF inte ställde upp nog med kandidater i de olika valdistrikten.
Labour, som tidigare har suttit vid makten, gjorde ett katastrofval och fick blott 4,38 procent – ännu ett socialdemokratiskt parti som kollapsar efter åratal av nyliberal politik, med åtstramningar, nedskärningar och attacker mot arbetarklassen. Det återspeglar också den kroniska krisen för alla de tidigare traditionella partierna för det kapitalistiska systemet samt de starka stämningarna och önskan om ett regeringsskifte. Valdeltagandet var 62,9 procent.

Den socialistiska valkoalition som Rättvisepartiet Socialisternas systerparti Socialist Party ingår i, Solidarity-People Before Profit, fick 2,6 procent. Men bland ungdomar 18-24 år fick vi 6,6 procent, och även Sinn Féin fick kring 31 procent bland denna åldersgrupp, vilket visar att ungdomar tydligare vill ha en vänsterinriktad förändring.
Totalt fick valalliansen Solidarity-People Before Profit 5 mandat i Dáil. Värt att notera är att hela 21 oberoende kandidater också kom in, vilket kan spela en roll när det kommer till frågan om regeringsbildning.

Ruth Coppinger har suttit i Dáil (irländska parlamentet) för Socialist Party sedan 2016 från valdistriktet Dublin West på en genomsnittlig arbetarlön (resten av pengarna går till kampen), och har varit avgörande i olika kampanjer. Exempelvis var hon ledande i kampen mot vattenavgifter 2015 och i kampen för ”Repeal the 8th”, som vann rätten till abort i maj 2018 efter en massiv gräsrotskampanj.
Tyvärr lyckades vi inte behålla hennes mandat denna gången, på grund av det starka uppsvinget för Sinn Féin och att De Gröna gynnades av klimatfrågan (utan att ha en verklig lösning på klimatkrisen). Många som alltid har röstat på oss tidigare sa nu att ”Denna gången Sinn Féin”, just på grund av att folk ville ha ett regeringsskifte. Den objektiva situationen var också inte till vår fördel, där kampstämningen har varit på en lägre nivå jämfört med tidigare år.
Ändå visade kampanjen att Ruth Coppinger och Socialist Party har ett enormt stöd och uppskattning bland arbetare, kvinnor och ungdomar i Dublin West och hela landet.

Seger för Mick Barry – återvald!

I Cork North-Central har vi också sedan tidigare en invald i Dáil, Mick Barry. Där var situationen mer gynnsam och där kunde vi försvara vårt mandat efter en lika magnifik valkampanj som i Dublin West. Han har gjort sig känd som en tydlig kämpe för arbetare och bostadsaktiva. Både Ruth och Mick har gett sitt stöd till strejkande lärare, ambulanspersonal med mera och besökt strejkvaktskedjorna samt rest arbetarfrågor i Dáil, något inga andra gör.
Några av parollerna i Mick Barrys valkampanj var ”Investera miljardärernas rikedomar i sjukvården”, ”Sänk hyrorna till nivåer man har råd med”, ”Nej till frackinggas i Corks hamn” och ”Vår kris, deras profit – Bygg offentliga bostäder på offentlig mark”. Vi pekade på Fine Gael och Fianna Fáils profitintressen i bostadsfrågan, då en av tre parlamentsledamöter för dem är privata hyresvärdar, vilket avslöjar deras hyckleri när det kommer till löftet om bostäder till rimliga hyresnivåer.
Med Mick Barry i Dáil behåller arbetarklassen i Irland en stark röst för arbetare och de av klassamhället förtryckta, som kompromisslöst står upp mot kapitalets intressen och likt Ruth sitter på en genomsnittlig arbetarlön.

Det fanns en tydlig antietablissemangsstämning bland det irländska folket under valrörelsen, men att lägga sitt hopp till att Sinn Féin ska kunna åstadkomma en förändring kommer snabbt att grusas. De sa redan under valkampanjens sista vecka att ”Vi har inga röda linjer”; det vill säga, de kan backa på alla frågor för att få bilda regering. De har exempelvis vägrat att utesluta ett koalitionsstyre med FF och FG.
Dessutom har Sinn Féin i flera år varit med och styrt i norra Irland, där de har genomfört åtstramningar och exempelvis höjt pensionsåldern, medan de i södra Irland har lovat att ingen pensionshöjning ska ske. När det kommer till en plats vid köttgrytorna kommer de, likt alla partier som representerar kapitalets intressen, offra allt på profitjaktens altare.
Det är troligt att vi i ett fyllnadsval eller omval – som snabbt kan bli verklighet med tanke på svårigheterna för partierna att bilda regering – kan ha en mycket bra chans att komma in igen i Dublin West.

Med Mick Barry i Dáil behåller arbetarklassen i Irland en stark röst för arbetare och de av klassamhället förtryckta.

Den dyra och sviktande sjukvården tillsammans med bostadsfrågan var några av de största frågorna under valet. Den genomsnittliga hyran är 1 800 euro (19 000 kronor). 
Vi pekade på att de 13 miljarder euro (137 miljarder kronor) om året som Apple borde betala i skatt, men inte gör, skulle kunna finansiera ett statligt byggprogram för 100 000 nya offentliga bostäder. Irland har blivit till ett skatteparadis för världens storbolag och har femte flest miljardärer per capita i hela världen. 
Vi reste även krav på 15 euro i timmen i minimilön, verkliga åtgärder för klimatet med avgiftsfri och kraftigt utbyggd kollektivtrafik, massiv investering för en offentlig avgiftsfri sjukvård för alla samt att allt detta endast kan ske via organiserade politiska masskampanjer underifrån för att bli kvitt det riggade kapitalistiska systemet – precis som Repeal, kampen mot vattenavgifter, Jobstown Not Guilty-kampanjen och klimatstrejksrörelsen visar. Det är vägen till en verklig förändring av samhället.

Socialisters arena för kamp och verklig förändring är på gator och torg tillsammans med arbetare, kvinnor, ungdomar, gräsrötter och alla de av klassamhället förtryckta skikten. Vi står för enad kamp mot kapitalismen – för ett socialistiskt samhälle. Den kampen kommer att fortsätta oavsett hur många mandat i Dáil vi har.