ISA-uttalande: För ett antimilitaristiskt 1 maj

1 maj-uttalande från International Socialist Alternative (ISA)

Första maj är arbetarnas dag. Arbetarna reste sig som en kraft och intog en dag. Inte för att göra sig påminda som en förtryckt grupp att sända en varm omtanke en gång om året, utan för sig själva. För att pröva sina vingar och muskler; framförallt sin sammanhållning, sin solidaritet. Vad är inte möjligt om vi går samman? ”Vad vill vi ha?”, som demonstranterna brukar ropa. Vi har en värld att vinna, svarar ledorden i det kommunistiska manifestet. När världens arbetarklass reser sig och sätter punkt för kapitalismens ständiga exploatering av arbetare så kommer den samtidigt kunna rädda världen. 

Den röda fanan på första maj 2025 tecknar sig mot en himmel förmörkad av krigens bomber, skuggad av ”starka män”, grumlad av föroreningar och halvt skymd av tullmurar, i en värld dominerad av hårdnande konflikter mellan amerikansk och kinesiskt imperialism. Gazas barn och ambulanspersonal mördas medvetet av Israels dödsregim som med Trumps stöd planerar för ren massfolkfördrivning. Antalet krig i världen är det högsta sedan statistiken startade 1946 och antalet flyktingar i världen slår rekord. Men det är värre än så. Fler och fler länder planerar för kärnvapenproduktion. Europas ledare utmålar gärna och med rätta Trump som farlig, men deras svar är att kopiera honom. Europas rustningspaket är astronomiskt stort – 800 000 000 000 euro – i hela världen sker en vansinnig upprustning. Militarism är en väg mot krig i ett system vars ekonomi och grund vilar på konkurrens och dominans.

Trump bygger ett auktoritärt styre. Det omfattar bland annat politisk styrning och repression av universiteten och muséer. Trump vill skriva om historien. Det är negativt att prata om rasismen, säger ledaren för en stat vars uppkomst och rikedom bygger på kolonialism och rasism. Alla världens kommentatorer drar liknelser med 1930-talet. Det var det värsta årtiondet i den moderna historien. Den extrema rasismen ledde till utrotning och världskrig. 

Det handlar inte om att världens ledande nation har fått en dålig ledare. Det handlar om att systemet har sållat fram de ledare som motsvarar den här epoken: Trump, Putin, Xi, Modi, Milei och så vidare. Därför måste vårt svar vara systemkritik och antikapitalism. När kapitalismen blir allt mer auktoritär och drar ned på den parlamentariska arenan så behöver motståndet byggas ännu mer, främst utomparlamentariskt: med strejker, massmobiliseringar och blockader. Om vi går till rötterna så hittas svar. 

Den tidiga arbetarrörelsen använde sig av Marx för att förstå roten till problemen. Exploatering av arbetare över hela världen innebär att rikedom ackumuleras i toppen. Miljardärernas rikedomar har ökat tre gånger snabbare 2024 än 2023. Sedan 2020 har fem miljarder människor blivit fattigare, medan världens fem rikaste män har fördubblat sina förmögenheter, skrev Oxfam förra året. Vi måste vända på den här pyramiden.

Kapitalismen ställer arbetare mot varandra och lägger därmed grunden till rasismen. Omvänt ligger antirasismen i arbetares intresse. Kvinno- och transförtrycket växer ur kapitalismens patriarkala strukturer på arbetsplatserna, i hemmen, i staten och både uttrycks och förstärks av det sexuella våldet. Att acceptera eller blunda för förtryck försvagar oss. Vår gemensamma solidaritet gör oss mer eniga och starka. Inte bara i ord, i handling. Malcolm X och medborgarrättsrörelsen var bland de första som såg behovet av kamp mot USA:s imperialistiska Vietnamkrig. Det lokala förtrycket är kopplat till det globala. Tio år senare hade en världsomspännande massrörelse med revolutionär potential stoppat kriget. 

And we will never give up, we will never give in

And we’ll never, ever go away

We will build a brand new future for our daughters and our sons

We will work ’til all workers rise as one

Så sjunger Joe Jencks för att gjuta mod i antirasismen och fackföreningarna. Nästa fråga är: Hur ser den nya framtiden ut?

Med militarismen hotar nya krig samtidigt som alla ambitioner att stoppa kapitalismens raserande av planetens ekologiska balans kastas överbord. År 2024 var planetens medeltemperatur för första gången 1,5 grader över förindustriell tid. 151 extrema väderhändelser tvingade 800 000 människor på flykt, den högsta siffran sedan mätningarna startade. Att kapitalismen är ett system i kris som har blivit en parasit på samhällskroppen symboliseras av att klimatkrisen besvaras av ledaren för världens rikaste land med ”Drill, baby, drill”.

När Trumps brutala handelskrig lanserades på ”befrielsedagen” var det som även en del borgerliga kommentatorer konstaterade en krigsförklaring mot hela världen. Precis som Trotskij förklarade på 1930-talet reses tullar ”för att de är lönsamma och oumbärliga för ett lands härskande klass och till nackdel för en annan, oavsett det faktum att de fungerar som en broms på den ekonomiska utvecklingen som helhet”. Och precis som på 30-talet går den militära upprustningen hand i hand med den ökade ekonomiska protektionismen – det handlar om imperialism och den starkare imperialistiska maktens dominans över svagare. Med Trumps hökaktiga sikte inställt på Panamakanalen, Grönland och Gaza blir den nakna mobbande imperialismen tydlig för hundratals miljoner arbetare världen över.

För arbetarklassen är kapitalismens övergång från nyliberal globalisering till ekonomisk nationalism och imperialistiskt vapenskrammel som att hamna ur askan i elden. Vi måste kämpa mot det värsta scenariot – att arbetare och fattiga ställs mot varandra i krig i de härskandes intressen. Förstås kommer stängda gränser varken rädda ekonomi eller jobb på någon sida av murarna. Kapitalismen är sedan mer än 100 år integrerad i en världsekonomi där ekonomisk utveckling handlar om en internationell arbetsdelning – att hoppaspå att en omvänd utveckling skulle återuppliva den krisande ekonomin är inget annat är en reaktionär utopi. Tvärtom riskerar Trumps handelskrig att precis som på 1930-talet kasta världsekonomin in ett djupt kaos och kris.

Handelskriget är ytterligare ett försökt att undkomma de inneboende motsättningarna i det kapitalistiska systemet som lett till dagens ”polykris” med ett samhälle på randen av, eller i kollaps. Kriget och flyktingkatastrofen i Sudan är tillsammans med folkmordskriget i Gaza en grym påminnelse om vad som väntar om inte ett socialistiskt alternativ kan byggas.

För arbetarklassen innebär den nya eran stormiga tider, men också en period där kamp och medvetenhet kan utvecklas i snabba steg. Instabiliteten, de snabba svängningarna och den politiska krisen gör att periodens karaktär av revolution och kontrarevolution förstärks. 

Politiskt saknar fortfarande arbetarklassen sin röst, men när högerextrema och auktoritära kommer till makten och ”mitten” kollapsar öppnas det oundvikligen för slutsatsen att nya kämpande partier för arbetarklassen måste byggas. 

I Europa har arbetare och ungdomar i Serbien, Grekland och Belgien visat vägen med massprotester och generalstrejker. Argentina såg sin tredje storstrejk mot Milei i april och i USA har motståndet mot Trump trappats upp rejält. Massmobiliseringar stoppade kuppförsöket och fällde president Yoon, Sydkoreas Trump.

Det är i kampen som alternativet till kapitalismen växer. Varken frihandel eller tullar kommer att rädda arbetarklassens levnadsstandard – tvärtom handlar båda alternativen om att berika en liten elit.

Bara ett socialistiskt alternativ, där kapitalistisk vinstjakt och imperialistiskt maktbegär bryts, ger möjlighet att omfördela resurser från miljardärsklassen och vapenfabrikerna till de verkliga behoven av mat, bostäder, sjukvård, skola med mera för hela jordens befolkning. I en socialistisk ekonomi är ekonomi och handel baserat på offentligt ägande av produktionsmedlen och en demokratisk planering av produktionen. En planerad ekonomi är också enda sättet att döda samhällets fossilberoende samt ställa om för att snabbt minska utsläpp och exploatering av naturresurser som föröder vår planet samt för att vidta de åtgärder som behövs för att återställa förstörda ekosystem.

I kapitalismens kris och kaos blir det socialistiska alternativet tydligare. Människan har aldrig haft bättre förutsättningar att leva ett liv i välmående, utan fattigdom, krig och förtryck. Med ett planerat resursanvändande och produktion och fördelning efter behov skulle vi kunna se en verklig ”befrielsens dag” för hela mänskligheten. För det krävs arbetarklassens enade och internationalistiska kamp för att kasta hela det parasitära kapitalistiska systemet över ända. Det är vad Socialistiskt Alternativ och International Socialist Alternative kämpar för. Länge leve 1 maj och arbetarklassens internationella kampenhet!