Italienska strejker efter virusutbrottet

av Giuliano Brunetti, Resistenze Internazionali (ISA Italien) // Artikel i Offensiv

Runt om i Italien har arbetare gått ut strejk för att även de stora arbetsplatserna, förutom sjukhusen och de som tillhandahåller absolut nödvändig samhällsservice, ska stängas. Strejkrörelsen har nu fått de stora fackliga centralorganisationerna Cgil, Cisl and Uil att varsla om en landsomfattande strejk om inte alla fabriker stängs ner fram till åtminstone den 22 mars. Under den tiden som jobbet ligger nere ska arbetsplatserna saniteras, skydds- och säkerhetsutrustning rustas upp samt planer för en omorganisering av arbetet utarbetas. 
I denna artikel rapporterar Giuliano Brunetti från Resistenze Internazionali (ISA Italien) om strejkrörelsen i ett Italien under belägring.

”Vi industriarbetare är människor under hela dygnet – inte i 24 timmar minus 8. Vi accepterar inte att de skyddsregler som finns i resten av samhället upphör att gälla så fort vi har passerat fabriksgrindarna”, säger Francesca Re David från metallfacket Fiom-Cgil till tidningen La Republica.
Enligt ett dekret från premiärminister Giuseppe Conte ska alla kommersiella verksamheter hålla stängt från och med tisdag den 10 mars, med undantag för apotek, tidningskiosker och mataffärer. Det är en utökning från det tidigare beslutet om att stänga offentliga platser som universitet, skolor, gym, biografer och teatrar.
Vi invånare ombeds, med rätta, att stanna hemma och begränsa all mänsklig kontakt till ett minimum för att förhindra smittspridning. Om vi måste gå hemifrån krävs att vi undertecknar en försäkran om att man bevisligen är frisk. Det betyder i grund och botten att det bara är tillåtet att lämna hemmets karantän för att gå till jobbet, besöka en läkare eller handla. Bara en person per familj tillåts göra detta. 
Men varför har då inga företag tvingats stänga? Trots att det har blivit helt nödvändigt att minska resandet till och från jobbet till ett absolut minimum har alla företag öppet som vanligt. Detta visar tydligt hur regeringen har underkastat sig Confindustria (Italiens motsvarighet till Svenskt Näringsliv), och därmed underminerat alla andra åtagna smittskyddsåtgärder. 

Finns det någon som tror att viruset inte kommer att spridas till lagerlokaler, logistikcenter och fabrikernas matsalar, för att inte tala om alla bussar och tåg som transporterar arbetare till och från jobbet? 
Vad är poängen med att stänga restauranger men låta företag som Justeat och Deliveroo fortsätta med sina hemleveranser? Varför tillåts budfirmornas anställda att fortsätta jobba, utan några säkerhetsåtgärder såsom skyddsmasker? Varför finns det inget sätt att omedelbart distribuera gratis skyddsmasker till alla som jobbar inom handel och varutransport, som chaufförer och lastbilsförare, samt till sophämtare och renhållningsarbetare som måste fortsätta jobba trots krisen? 

Att kapitalisternas vinster prioriteras över den kollektiva hälsan hos miljontals italienare har fått arbetare på ett dussintals företag runtom i landet att gå ut i strejk för att kräva sina rättigheter. Strejker och andra protestaktioner har genomförts på bland annat Fiat i Pomigliano, Pasotti i Brescia, Piaggio i Pontedera, Electrolux i Susegana, Bonfiglioli i Bologna, Fincantieri i Palermo och Vitesco i Pisa. 
De tre största metallarbetarfacken (Fim, Fiom och Uilm) kräver nu ett stopp på all produktion till och med den 22 mars.
För att förhindra att viruset sprids krävs det att all icke-nödvändig produktion stoppas. Samtidigt måste löneutbetalningen fortsätta, i form av en speciell ”karantänlön”, för att trygga försörjningen för de miljoner arbetare som blir utan jobb på grund av pandemin. 
Särskilda lönebidrag måste ges till de arbetare som har osäkra anställningar, som exempelvis inom restaurang- och cafébranschen samt turistsektorn, vilka redan innan pandemin hade oregelbundna villkor och inkomster, som nu kommer att få svårare att hitta jobb i den närmsta framtiden. 

Den 13 mars var 15 113 människor smittade i Italien och 1 016 personer döda. Antalet bekräftade fall är säkert lägre än det faktiska antalet, och alla måste få möjligheten att testa sig där folk som tillhör riskgrupperna får går först och sedan resten av befolkningen. 
Denna allvarliga kris, som kan resultera i att många fler förlorar jobb och den trygghet i tillvaron som det innebär eller till och med livet, måste hanteras med beslutsamt och transparens. Det i sin tur kräver att folket och facken blir med i beslutsfattandet. 
Nu måste den nationella sjukvården förses med alla tänkbara nödvändiga resurser så att våra heroiska läkare, sköterskor och annan vårdpersonal ska kunna leda i kampen mot denna fiende. 
Varenda sjukhussäng, varenda spruta och varenda form av medicin måste komma till användning för att se till att alla människor får vård och behandling. Den privata vården måste genast återtas och drivas i offentlig i regi!