| Sthlm Jazz Festival | Stockholm 15-19 juli |
| På Scen | Lisa Simone Kelly. Erykah Badu m fl. |
Men jazzdiggande behöver inte alls vara en nekrofil verksamhet. Stockholm Jazz Festival den 15-19 juli visade tvärtom upp ett frodigt musikliv kryddad med dofter av soul, pop och rap.
Rötterna bakåt fanns representerade, i form av Miles Davis gamla trummis Jimmy Cobbs och Nina Simones dotter Lisa Simone Kelly, men framförallt av legenden Sonny Rollins.
Rollins bjöd främst på livsinspiration – snart 80 år, inskriven i jazzhistorien och kunde ha slagit sig till ro för länge sen, men vägrar ge upp, turnerar, övar sax varje dag. Lika krokig som sin tenorsaxofon lufsade han fram på scenen och blåste på för allt vad lungorna förmådde.
Men där fanns också musikgeni-
et Erykah Badu – rap/soulartisten som utvecklar sitt eget moderna jazzsound.
Vi fick på söndagkvällen chansen att vistas i Badus värld under någon timme: ett supertajt, funkigt band och så ”the supernova” själv, som höll både publiken och bandet på tåspetsarna och bland annat gjorde ett slags ”stage-gliding” där hon lät sig lyftas upp på publikens axlar och händer samtidigt som hon sjöng.
Badu infriade förväntningarna – hon är en av de största samtida soulsångerskorna, kanske den största.
En festival är inte komplett om man inte upptäcker något nytt, och Raul Midon var en överraskning som hette duga.
Midons gitarr och röst blev till en komplett sambaorkester med ett makalöst sväng, vackra melodier och en varm innerlig sång.
Det är inte bara vi som hörde honom i helgen som imponerats – Stevie Wonder har tydligen bidragit med en låt på Raul Midons senaste platta.
En annan enpersonsshow med fullt ös gav Theresa Andersson, som under två fullsatta spelningar golvade både kritikerkår och blandad publik. Hennes eget sätt att live med loop-pedaler sampla körstämmor, fiolslingor, beats på trummor och kinder fick oss att hålla andan och stilla undra hur det hela skulle gå ihop. Det gick vägen! Hon övertygade såväl med egenkomponerade låtar från den nya skivan ”Hummingbird, Go!” som covers på storheter som Allen Toussaint och Nina Simone.
Obligatoriska hyllningar till Michael Jackson genomfördes av flera artister, bland annat av Timbuktu med en styltig moonwalk.
Timbuktu gjorde för övrigt en kanonkonsert (och den mest politiska) kompad av DAMN, där Promoe gjorde ett bejublat inhopp.
På rap-fronten hördes även den gamle jazzrappinojären Guru (Gangstarr) med sitt projekt Jazzmatazz.
Noterat:
Soft – jazzpubliken är välartad och köar utan bråk, vakterna ler och frågar om man har Facebook.Fett – alltså i den gamla originalbetydelsen. Inte en festival utan Langos.
Coolt – i den halvgamla betydelsen. Jazzcoolheten sitter i huvudbonaden. Erykah Badu hade cylinderhatt, andra körde med basker.
Vädret var varmt.
Peter Lahti
Skivtips:
Kind of Blue, Miles Davis (bra introduktion till jazz).The Standard, Sonny Rollins (klassisk jazzsaxofon).
Baduism, Erykah Badu (debutskivan).
Amerykah, Erykah Badu (den senaste).
Hummingbird Go!, Theresa Andersson.
Nina Simone – hugg någon best-of platta.
Raul Midon – om ni får tag i nåot alls med honom.
