Parkteatern i Stockholm sätter upp Kåldolmar och Kalsipper. En välkänd och älskad barnsaga av Nationalteatern som jag själv fått växa upp med och den har ett tydligt och antikapitalistiskt budskap om bland annat solidaritet, kamp och enighet.
Vi får följa med Yllet (Maria Sundbom) på ett fantastiskt äventyr som börjar med att hon ska rädda sina vänner som har blivit tillfångatagna av de elaka kungarna i västerlandet.
Hon får hjälp av en gubbe som är 100 år gammal (Shebly Nivarani), kungarnas tjänare som bär bakochframskor eftersom han inte får visa sina herrar ryggen (Lisa Larsson) och kommunistspöket (Shebly Nivarani), som genom att förvandla sig till en gurka skrämmer bort de elaka kungarna.
Ur gruvan kommer bland annat clownerna Folke som är sur, men också en som absolut inte är sur (Mia Ray) och Agamemnon som har flytt från Grekland, där han inte längre får sjunga för fattiga och små (Daniel Rossetti).
De flyr genom stock och sten från kungarna och kommer till Göteborg där de träffar Sjörövar-Jenny, en mamma som rymt har hemifrån (Malin Halland).
Ensemblen ackompanjeras av reggaebandet Club Killers och tillsammans skapar de en fantastisk föreställning med spänning, skratt, fantastiska dialoger, texter och musik.
De har lyckats med att fånga det magiska med Kåldolmar och kalsipper och fått fram kärnan i sagan.
Tyvärr har Parkteatern censurerat bort slutet av sagan då de kommer till Vietnam och får träffa ett gäng kamrater som har gjort motstånd mot de rika och elaka, där de förespråkar kommunism och kamp.
Slutsången är borta, där det bland annat nämns att de har fått lärdomar från Marx och från Lenin.
Istället för detta ska de fortfarande göra motstånd, men de nya slagorden är nu kämpa, dansa, rösta.
Trots denna censur är det en fantastisk pjäs för såväl stora som små, som helt klart är värd att ses!
Skratt, spänning, sång, dans och glädje utlovas!
Sara Lindelöf
