Kamp & reaktion i Central- och Östeuropa

av Paul Smith, Alternatywa Socjalistyczna (ISA i Polen) // Artikel i Offensiv

Ekonomisk kris, skenande inflation, samt Ukrainakriget och dess följder har inneburit stora påfrestningar för länderna Central- och Östeuropa, och på många håll ökar den sociala och politiska oron.

I Central- och Östeuropa är inflationen dubbelt så hög som i Västeuropa. Priserna på mat och energi har ökat särskilt mycket. I januari steg livsmedelspriserna i EU med i snitt 18,4 procent i årstakt, men i Ungern ökade matpriser i årstakt på 48,2 procent och i Litauen med 32 procent.
Inflationen och levnadskostnads krisen har inneburit ökade sociala spänningar samt satt ytterligare press på regeringarna och statsbudgetarna. De höga räntorna som har följt i inflationens spår ökar lånekostnaderna och statsskulden, samtidigt som militarismen med i många fall fördubblade försvarsbudgetar lägger ytterligare bördor på statsfinanserna.
Trots att arbetarklassens organisationer är svaga – i Central- och Östeuropa är den fackliga organisationsgraden låg och de fackföreningar som finns saknar en kämpande ledning, vänstern är svag och arbetarklassen är i avsaknad av egna partier – har dock arbetarna börjat att slå tillbaka de många attackerna.
I januari skakades exempelvis Tjeckien av de första strejkerna på många år när arbetarna vid en däckfabrik och budpersonal gick ut i kamp. Även i Polen har buden, som jobbar under slavliknade villkor och som stod vid frontlinjen under pandemin, börjat organisera sig samt vidtagit stridsåtgärder.

I flera av Central- och Östeuropas länder har dessutom lärarna börjat ta kamp mot dåliga arbetsvillkor och underfinansieringen av skolan. Under de senaste åren har lärarna strejkat i Litauen, Lettland och Polen, och i början av detta året svepte en våg av lärarstrejker över Ungern. I april i år genomförde lärarna i Lettland en tre dagar lång strejk som fick regeringen att gå med på en del av fackens krav.
Sedan slutet av förra året har Rumänien skakats av en rad olika strejker, inom exempelvis sophämtningen, järnvägen, skolan och vården. Vidare har skogsarbetare strejkat mot privatisering av skogarna.
I mars strejkade skolpersonal i Bukarest och andra rumänska städer för högre löner, som sedan följdes av att över 200 000 skolanställda strejkade i maj och vann en 25-procentig lönehöjning. Det visar att beslutsam kamp lönar sig.

Men även om det finns tecken på en pånyttfödelse av arbetarkampen finns ännu arvet från stalinismen kvar i form av en förvirrad och motsägelsefull medvetenhet, samtidigt som fackföreningarna är svaga. I avsaknad av arbetar- och vänsterorganisationer som kan utmana högerpolitiken ges arbetarfientliga krafter en möjlighet att delvis fylla det existerande politiska tomrummet.
I flera länder ökar nationalismen, och högerextrema partier med pro-ryska sympatier lyckas parasitera på det missnöje som finns. Pressad av krisen trappar de regeringar som styr i många central- och östeuropeiska länder upp sin rasism och attackerar kvinnors rättigheter, i synnerhet mot abort och reproduktiva rättigheter, samt mot hbtq+-personer för att splittra arbetarklassen och avleda den sociala oro som kapitalismens kriser oundvikligen genererar.

Den sociala oron kan resultera i att spontana protester snabbt uppstår som svar på oväntade attacker från regeringen eller lagändringsförslag.

Men den sociala oron kan också resultera i att spontana protester snabbt kan uppstå som svar på oväntade attacker från regeringen eller lagändringsförslag. I Georgien i mars utbröt stora protester mot ett lagförslag som skulle tvinga organisationer som mottar utländsk finansiering att registrera sig som ”utländska agenter” och som kunde användas mot all opposition. Protester tvingade regeringen att dra tillbaka lagförslaget.
I april utbröt bondeprotester i Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien mot att billig ukrainsk spannmål översvämmade marknaden. Bakgrunden till protesterna var att den ukrainska spannmålsexporten, som omdirigerets till Centraleuropa på grund av den ryska marina blockaden, blivit kvar i regionen istället för att exporteras vidare. Detta orsakade ett överskott som sänkte priserna, vilket skadade det lokala jordbruket.
I juni i år genomfördes den största regeringsfientliga demonstrationen sedan 1989. Minst en halv miljon deltog i demonstrationen som var ett svar på en ny lag som regeringen har infört för att ytterligare slå mot oppositionen inför höstens val.

De reaktionära attackerna, rasismen, homo- och transfobin möter motstånd och har resulterat i att ett betydande skikt av ungdomar, särskilt unga kvinnor, har börjat förkasta den härskande ideologin med dess religiösa fundamentalism och medeltida fördomar samt vidskepelse.
I Polen ledde attackerna mot den redan extremt restriktiva abortlagen till en massrörelse till försvar för aborträtten under 2016 och 2020.
Även om det borgerliga ledarskapet försökte begränsa kamprörelsen 2016 och 2020 till att försvara status quo gick kraven från de kvinnor och unga som gick ut på gatorna mycket längre; de krävde den fulla rätten till abort och stopp på den katoslka kyrkans inflytande över staten.
Om de radikaliserade ungdomarna i regionen kan vinnas för den genuina marxismens idéer och förenas med arbetarklassen som börjat ta strid kan vägen till genomgripande förändringar i Central- och Östeuropa öppnas.