”Kampen blev en vändpunkt”

– Kampen för att vinna även begränsade demokratiska fri- och rättigheter i Kina och Hongkong kräver att diktaturen störtas. Skälet till varför XI Jinpings regim vägrat att ge efter är att diktaturen dels inte vill framstå som svag och dels rädslan för eftergifter i form av ökad demokrati i Hongkong skulle kunna ge impulser till kampen i fastlands-Kina. 

– Vi tog aktiv del i kampen i Hongkong, men vi gjorde det med blickarna också mot fastlandet, vilket ingen annan grupp gjorde. Det säger Jaco från Socialist Action (ISA i Hongkong), som deltog på världskongressen till Offensiv. 

År 2019 var ett framgångsrikt år för Socialist Action, med fler medlemmar och en rejäl förstärkning av inkomsterna. 

Den historiska kampen var den första massrörelsen i Hongkong på 90 år och en inspiratör till de många revolter som skakat världen sedan hösten 2019. 

Trots brutal repression och polisvåld fortsatte kampen. Inte minst de unga sa beslutsamt nej till varje form av försök att avleda rörelsen genom några kosmetiska eftergifter. 

De unga gick i spetsen för en imponerande och heroisk kamp, men massrörelsen var inte organiserad. Inte sedan 1920-talet har det funnits självständiga massorganisationer som fackföreningar i Hongkong. I avsaknad av organisation och strukturer, som gav möjlighet att demokratiskt diskutera och besluta vilka steg som skulle tas för att gå vidare, kunde massrörelsen inte gå vidare. Men återkommande ”slag på gatorna” kan inte ersätta den organiserade, medvetna masskamp som är nödvändig för att besegra de styrande i Hongkong och deras beskyddare i Peking. Ungdomens kamp hade ändå starkt stöd och bland befolkningen fanns en utbredd avsky mot polisvåldet. Det i sin tur förklarar varför lokalvalen (valdeltagandet var rekordhögt) i november blev till valkatastrof för Xi Jinpings partier i Hongkong. 

Över 16 000 tårgaspatroner och 10 000 gummikulor avlossades mot demonstranterna. 7 100 personer arresterades, 40 procent av dem var tonåringar.

Socialist Action försökte ge kampen en mer organiserad form och var de första att mana till generalstrejk. Det genomfördes också strejker, men på grund av fackens svaghet och i avsaknad av stora politiska arbetarorganisationer blev strejkerna inga kollektiva aktioner med arbetsplatserna som grund.

– Arbetarklassen måste bli den ledande kraften i kampen mot diktaturen. Det i sin tur kräver bygget av verkliga fackföreningar. 

– Kapitalisterna står på diktaturens sida eftersom de fruktar att demokratikampen också ska bli till en kamp mot nyliberalism och det kapitalistiska systemet. I skydd av bristen på demokrati i Hongkong och låtsasparlamentet (Leg­co) har de rika kunnat berika sig, berättar Jaco och fortsätter:

– Bland de unga finns nu ett djupt hat mot regimen och en utbredd insikt om att diktaturen inte kan reformeras bort. Den måste fällas. Men för att göra det behövs en organiserad arbetarrörelse.

På frågan om varför det i demonstrationerna även funnits de som hoppats på stöd från Trump och Väst svarar Jaco:

– De som deltagit i protester har sökt efter olika vägar att bekämpa regimen – från fredliga demonstrationer till attacker mot polisen och myndighetsbyggnader. Men när det inte gav önskat resultat så är det många som hoppats på att Trump och USA ska pressa regimen till att gå kampen till mötes. De borgerliga liberalerna, de så kallade pandemokratiska partierna försöker avleda rörelsen och ge den en proamerikansk inriktning, men det är en total återvändsgränd. Avsaknad av demokrati i Kina och Hongkong är inget som bekymrar Trump. USA-imperialismen är inte i konflikt med regimen på grund av att den är diktatorisk, utan skälen är geopolitiska och ekonomiska; Kina är USA:s främsta rival på världsarenan. I november beslöt den amerikanska kongressen att ge sitt så kallade stöd till kampen för demokrati i Hongkong. Sedan dess har det varit tyst eftersom Trump främst önskat en uppgörelse med Xi Jingping om den fortsatta handeln länderna emellan. 

– Vi i Socialist Action manar rörelsen att vända sig till arbetare och unga globalt. Vi vill att socialister, fackföreningar och aktivister världen över ska uttala sin solidaritet med kampen i Hongkong. 

Under världskongressen ökade coronavirusets spridning snabbt. I tisdags rapporterades det första dödsfallet i Hongkong. 

Flera arbetargrupper och fackförening­ar i Hongkong har sagt sig vara beredda att följa de vårdanställda som i veckan började genomföra strejkaktioner för bland annat kravet på att gränsen mot fastlandet stängs. 

– Socialist Action stödjer de vårdanställdas strejk. Vi manar fackföreningarna att omedelbart kräva bättre skyddsåtgärder på arbetsplatserna, att arbetare får rätten att själva bestämma om hur arbetstiden ska förläggas, rätt att jobba hem­ifrån samt rätten att vägra åka till fastlandet för att utföra ett jobb. Vi stödjer kravet på att gränsen ska stängas, men bekämpar samtidigt den rasism som finns mot fastlandskineser. Kapitalismen kan inte hejda epidemins spridning, tvärtom. Privatiseringen av vården har bidragit till att det saknas infektionsavdelningar och isoleringsplatser och den spekulation som finns vad gäller skyddsmasker och livsmedel förvärrar läget. 

– År 2019 blev en vändpunkt i Kina och Hongkong där massprotesterna visserligen har minskat i styrka och omfattning, men det finns ingen möjlighet att vrida klockan tillbaka. Kampen har radikaliserat en hel generation i Hongkong. Och även i Kina finns en växande ilska mot regimen, dess lögner och nationalistiska propaganda, avslutar Jaco. ■

Per Olsson