Kampen växer för ett fritt Västpapua

av Per Johansson

Rörelsen för ett fritt Västpapua har fortsatt att trappa upp sina aktiviteter och syns mer internationellt. Den 1 december ifjol, som papuanerna betraktar som sin nationaldag, genomfördes åter stora demonstrationer i Västpapua och i många orter runt om i Indonesien.

Förutom i Västpapua var en av de största demonstrationerna i Surabaya. En stor del av demonstranterna på dessa orter är papuanska ungdomar som jobbar eller studerar i andra delar av Indonesien. I demonstrationerna deltog på flera håll också indoneser under parollen ”Indoneser för ett fritt Papua”. I bland annat Surabaya på Java mötte papuanerna en motdemonstration av indonesiska nationalister. Hundratals papuanska demonstranter blev där arresterade av polis.

De senaste åren har självständighetsrörelsen samlat imponerande möten och manifestationer. Framför allt genom organisationen National Committee for West Papua (KNPB, Komite Nasional Papua Barat) som bildades för tio år sedan; ett nätverk av papuanska föreningar som fredligt vill kampanja för en folkomröstning om självständighet. De har kunnat samla flera tusen till möten och demonstrationer över hela Västpapua. Många av deras ledare har dock fängslats och möten har stoppats av den indonesiska regimen.

Sedan 2014 samlas de största självständighetsrörelserna under paraplyorganisationen United Liberation Movement for West Papua (ULMWP). Rörelsen har nu under flera år kampanjat internationellt för att bland annat vinna stöd för en folkomröstning om självständighet. 

Tidigare i år överlämnades en namninsamling till FN med nära 2 miljoner underskrifter för folkomröstning (en betydande del av Papuas befolkning på 4,3 miljoner). Det är en imponerande bedrift rent praktiskt då stora buntar med listor har burits till fots långa sträckor över landet. En drivande kraft i ULMWP är dess ordförande Benny Wenda. Han lyckades fly från ett 25-årigt politiskt fängelsestraff i Indonesien och fick till slut asyl i England där han och nätverket har en bas. 

Under 2018 blev det väpnade motståndet mer aktivt igen efter att ha stått i lä ett tag – utan tvekan ett svar på det ökade förtrycket från den indonesiska regimen. Mindre sammandrabbningar har skett med indonesisk militär eller polis, oftast med bara några enstaka dödsoffer. 

Men i december ifjol skedde ett angrepp mot vägbygget av transpapua highway, ett stort vägprojekt med sammanlagt 400 mil väg tvärs igenom Västpapua. En beväpnad gerillagrupp angrep de som arbetar med vägprojektet och bygget av en bro i det avlägsna området Ndugama. Närmare 30 personer kan ha dödats. Det fick stor uppmärksamhet och gruppen anklagades för att ha mördat civila byggnadsarbetare.

Sebby Sambom, en talesperson för den papuanska väpnade gerillan, tillbakavisade anklagelserna och berättade för media att det inte var civila, utan personal ur militärens ingenjörsenhet som bar civila kläder. 

Just nu pågår fortfarande insatser från indonesisk militär i regionen. Många tusen människor har flytt ut i skogen och bergen för att inte riskera att hamna i stridigheter, och vid flygbombningarna mot byar på höglandet har den indonesiska militären anklagats för att använda förbjudna kemiska stridsmedel som vit fosfor. 

Syftet med motorvägen är att regeringen vill underlätta för företagen som vill komma åt rikedomarna i området, alltså skövling av regnskog samt ytterligare gruvindustri. Den indonesiska militären får också genom vägarna lättare att kontrollera befolkningens protester.

Att papuanerna lyfter sin sak till FN är såklart bra då det gör frågan mer känd. Däremot är det viktigt att inte ha några illusioner om dessa institutioner. Det var trots allt FN som godkände Indonesiens övertagande av Västpapua i en kriminell omröstning 1969. Dessutom sitter faktiskt ockupationsmakten Indonesien i FN:s säkerhetsråd! 

För att få sin frihet kan Västpapuas befolkning bara lita till sin egen kamp samt solidariteten från arbetarklassen i Indonesien och internationellt. Det är också viktigt att rörelsen utarbetar ett program för demokratiskt inflytande över de rikedomar som finns i landet. Även i ett framtida fritt Västpapua kommer det annars att bildas en överklass som tjänar pengar på miljöförstörande gruvor och skövling av regnskogen.