Kan showen gå vidare?

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Lärarkåren – från förskola till gymnasieskola och vuxenutbildning – har under hela pandemin känt sig åsidosatta när det kommer till verksamma smittskyddsåtgärder, stöd för att motverka personalbristen och resurser. I Lärarförbundets nya rapport The show must go on återspeglas detta, som också ställer nya krav på regeringen.

Rapporten har utöver att titta på de mer långtgående effekterna av pandemin för lärarna även tittat på hur de har haft det sedan skolstarten 2022. Den fastslår att skolor och förskolor i hela landet har tvingats stänga på grund av den omfattande personal- och vikariebristen. 8 av 10 lärare anser att personalbristen har påverkat verksamheten i mycket eller stor utsträckning.
I ett pressmeddelande den 16 februari säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand att:
– Vårterminstarten 2022 saknar motstycke när det gäller hur hög andel av personalen som varit sjukskrivna. Arbetsbelastningen på lärarna har varit fullständigt orimlig.

I många fall är det inte covid-19 som gör dem sjuka, utan stressen. I rapporten uppger 6 av 10 lärare att den arbetsrelaterade stressen har ökat (från en redan hög nivå), och 4 av 10 har under det senaste året funderat på att säga upp sig på grund av den extrema arbetsbelastningen. Samtidigt uppger majoriteten att arbetsgivarna inte har gjort nog för att minska deras arbetsuppgifter.
– Det är naivt att tro att man kan krama ut ännu mer av en redan utsliten lärarkår. Det krävs att politikerna är beredda att ge eleverna det de har rätt till, samtidigt som man värnar lärares arbetssituation, fortsätter Johanna Jaara Åstrand i pressmeddelandet.

Vad kräver då Lärarförbundet? Några av kraven innefattar återförstatligande av skolan, en statligt finansierad vikariepool hos varje huvudman, och att höja likvärdighetsbidraget med 500 miljoner kronor för satsningar på de skolor med störst behov.
De ställer också krav på att huvudmännen ska avstå all icke-nödvändig dokumentation och administrativ inrapportering som ett led i att minska arbetsbelastningen, samt att öka statsbidraget för personalförstärkning inom elevhälsa och specialpedagogik från 280 till 500 miljoner kronor.
Flera röster höjs även för att utöka statsbidraget för högskolestudier i specialpedagogik till att omfatta fler lärarkategorier.
– Idag omfattas enbart lärare i förskoleklass och grundskola av statsbidraget för högskolestudier i specialpedagogik. Det är orimligt att inte ge samma möjligheter för alla lärare när bristen på specialpedagoger är stor inom hela skolväsendet, säger Ida von Rosen, förskollärare och specialpedagogstudent.

Missnöjet och ilskan kring situationen tilltar inom lärarkåren. Det har inte minst Förskoleupproret och Lärarupproret visat på, som tillsammans samlar nästan 50,000 personer och de senaste åren har samlat till stora manifestationer.
Om det kan bli mer organiserad och kraftfull kamp framöver, som ”Tryck skiten uppåt”-protesten i Sundsvall, kan LF:s krav drivas igenom – och mer därtill. Då kommer det dock krävas beredskap till strejk, likt de massiva lärarstrejkerna i Frankrike.
Grunden till dagens situation i skolan är trots allt årtionden av nedskärningar, privatiseringar och andra recept för en ”budget i balans”, som lämnar samhället i obalans.

Det är ohållbart att pengarna i budgeten varje år räcker till mindre välfärd, samtidigt som de stora privata utförarna ägda av riskkapitalbolag gör enorma vinster på skattepengar. Det krävs en vändning, en politik som utgår från behoven och där vinstintresset kastas ut från all välfärdsverksamhet.
Det krävs också verkligt samråd med de på golvet – i skolans fall lärare, elevassistenter, specialpedagoger, elever med flera. De är de verkliga experterna och vet vad som behövs för en likvärdig skola, något som går alltmer förlorat idag.

NYTT LÄRARFACK – SPLITTRAR ELLER ENAR?
Förra veckan kom resultaten från Lärarkårens medlemsomröstningar som säger ja till att slå samman facken till ett förbund. Omröstningarna i alla tre förbund (Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund) resulterade i ett gemensamt ja till att gå vidare med sammanslagningen. Nästa steg är vårens kongresser som avser att besluta om den nya organisationen. Nu är förslaget att facket ska förgrena sig i två olika förbund, Sveriges lärare och Sveriges skolledare.
Men i förslaget ligger fortfarande det sämsta från de två lärarfacken; från Lärarförbundet tas skolledarna med, en fråga som ifrågasatts då detta innebär att chefer ansluts i samma fack som anställda, samt från Lärarnas Riksförbund att ”obehöriga” inte får ansluta sig till facket, det vill säga om du har fel utbildning eller inte har fått legitimation.
Raymond Stokki