Kapitalet: Automatiserat förtryck och global superexploatering

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Mikael Nybergs nya bok Kapitalets automatik (Verbal förlag, 2020) är en angelägen och mycket informativ bok – inte minst är de kapitel som handlar om det sätt att organisera produktion och tjänster som går under namnet ”Toyotamodellen” högaktuella.

Toyotamodellen har som namnet anger sitt ursprung i den japanska bilfabriken Toyota, men dess strikt tidsbaserade system har gamla rötter. Ur Toyotamodellen växte den ordning med lean production (mager produktion) och just-in-time-leveranssystem som nu härskar i såväl industri som privat service och exempelvis vården. Detta bidrar nu starkt till att samhället står så svagt rustat för att möta coronapandemin.
De globala just-in-time-systemen och lean production, som skapades för att pressa kostnader och få mer värde för mindre arbete (ökad utsugning), är idag en faktor till varför det inte fanns beredskapslager och skyddsutrustning. Men det är också en orsak till varför den ekonomiska krisen har fått ett så snabbt och dramatiskt förlopp. Minimala eller inga lager samt underbemanning och extrem nedskalning är lean productions och just-in-time-systemets huvudingredienser. 
Det i sin tur innebar att när produktionskedjorna började brista fanns det inga lager, och att reparera dem igen eller hitta alternativa leverantörer kan ta mycket lång tid.

När smittan började spridas i Kina och befolkningen sattes i karantän brast de globala, långa produktionskedjorna. Leveranserna uteblev i ”flödet utan andhämtning och buffertlager”.
I boken återges ett citat från en av Toyotas chefer som säger att: ”Vi minskar inte lagren till ett minimum för sakens egen skull, utan för att upprätthålla en hög disciplin i produktionen. Lager får folk att känna sig säkra”. Detta uttalande gjordes för 30 år sedan. Men sedan dess har principen om ingen lagerhållning kommit att spridas till alla samhällssektorer och blivit en del i den nyliberala marknadsanpassningen av välfärden. Resultatet av detta har blivit ständiga leveranskriser och borttagna beredskapslager.
Det var för att ”vi har just-in-time på det mesta i modern sjukvårdslogistik och lagerhållning” som storstadsregionerna tog bort kravet på lagerhållning ur sina pandemiplaner, erkände Västra Götalands moderata regionråd Johnny Magnusson i radions Ekot den 18 mars.

Den marknadsanpassning av vården som har skett i Sverige och i andra länder har under coronakrisen visat sig vara förödande. ”Att den brittiska sjukvården i allt högre grad har anammat ’lean production’ och just-in-time-system försvagade motståndskraften mot pandemin och medförde, trots alla varningar genom åren, att det inte fanns någon lagerhållning av adekvat skyddsutrustning och respiratorer”, konstaterade en ny studie gjord av forskare vid flera olika brittiska universitet.
Sjukvården behöver reservkapacitet och beredskapslager, vilket står i direkt motsättning till en politik och arbetsorganisation som endast har målet att jaga kostnader.

Löpande bandet är tillbaka i ny form och finns nu i alla delar av ekonomin, vilket boken skildrar från golvet. I bokens många intervjuer och reportageresor är det arbetarnas röst som hörs och kampen får stort utrymme. Organisering och kamp gör skillnad, men varje seger tenderar att följas av nya attacker när jakten på lägsta löner och villkor intensifieras för att öka utsugningen av arbetskraften.
Den jakten kantas av lönenedpressning, fler osäkra och tillfälliga anställningar och ständiga attacker på fackliga fri- och rättigheter. Men också vad författaren benämner som ”en apartheid light” – arbetskraftsinvandring på kapitalisternas villkor som syftar till att skapa ett superexploaterat underproletariat utan rättigheter. 
Dagens verklighet är långt borta från den vision om det goda arbete som LO lade fram i början av 1990-talet. Den nya tekniken, som visserligen öppnar möjligheter till ny arbetsorganisation och kortare arbetstid, har i händerna på vinsthungriga kapitalister blivit ett vapen för ökad övervakning och ytterligare press.

Den digitala tekniken är ett framsteg för mänskligheten, men den hämmas, förvrids och vänds emot oss eftersom den tjänar något annat, ackumulation av kapital. De briljanta teknologierna blir verktyg för att vinst-kalibrera tillvaron.

”Vi bygger oljekylare till Volvo och Scania. Förr gjorde vi det manuellt, två personer vid varje station. Vi kunde snacka, ha skoj medan vi jobbade. Nu har arbetskamraten blivit en robot som du övervakar och matar med material. Man gör samma grej dag ut och dag in”, berättar en verkstadsarbetare i Linköping i boken som vill vara anonym till följd av det allt hårdare klimatet på arbetsplatserna.
”Företaget jagar varje micropaus. Alla komponenter ska vara tillgängliga just-in-time så att arbetarna inte med några onödiga steg eller tärande på ryggen förslösar den inköpta arbetskraften. Det är samma jäkt som på Henry Fords tid (som när löpande bandet lanserades 1913), förfinat med digitala instrument.”
Det har gått så långt att det nu finns sensorer som kan monteras i namnbrickor för att samla in data om hur de anställda rör sig på jobbet, vem de talar med och mycket annat.

Kapitalets automatik är en befriande uppgörelse med EU, nyliberalismen och maktelitens strävan att sönderdela och standardisera arbetet samtidigt som anställningsvillkoren försämras, vilket orsakar ökad stress och otrivsel samt gör att allt färre kan påverka arbetets innehåll. 
Bara dryga fyra av tio kvinnor i arbetaryrken har den tryggaste formen av anställning, en fast heltidsanställning. Kvinnor i arbetaryrken har minst möjligheter att påverka det egna arbetet. Var fjärde kan inte alls påverka sin arbetstakt och nära en tredjedel har ingen möjlighet att ta korta pauser under arbetsdagen (LO:s Jämställdhetsbarometer 2020).
Under senare år har det dessutom skett en markant ökning av de mest osäkra anställningarna som allmän visstid och behovsanställningar, som kan vara sms-jobb och timanställningar. Under perioden 2005-2018 ökade de otryggaste jobben med 29 procent, till 439 300 personer.
Kapitalister och regeringar har ofta talat länge och mycket om den nya teknikens revolutionerande effekter, men det är fortfarande mycket långt till det post-industriella samhället. Det har visat sig att trots ny teknik ökar inte produktiviteten (som bland annat kan mätas i produktion per arbetad timme) alls i samma takt som tidigare och det gäller även för investeringarna. 
Vad som främst ökar är inkomst- och förmögenhetsklyftorna, eftersom arbetarna får ut en allt mindre del av de produktivitetsvinster som ändå görs.

Att anamma och tillämpa ny teknik är ytterst en social fråga, inte en ekonomisk fråga. Det kapitalistiska produktionssättet, det privata ägandet av produktionsmedlen och produktion för vinst (avkastning) åt ägarna, blir mer och mer ett hinder för att den nya tekniken fullt ut ska kunna användas. 
”Den digitala tekniken är ett framsteg för mänskligheten, men den hämmas, förvrids och vänds emot oss eftersom den tjänar något annat, ackumulation av kapital. De briljanta teknologierna blir verktyg för att vinstkalibrera tillvaron”, skriver författaren och tillägger att digitaliseringen underlättar kontroll och övervakning. 
Till det ska läggas att den nya tekniken förstärker monopoliseringen i ekonomin och skapar en situation ”där det vinnande bolaget tar allt”. Men tvärtemot vad borgarna har hoppats på har ett större inslag av plattformskapitalism inte gett systemet ny jämvikt, utan skapat ny instabilitet och nya motsättningar, inkluderat mellan de kapitalistiska makterna. 
Eller som Mikael Nyberg skriver: ”Den tekniska revolutionen har i själva verket hamnat i ett socialt bakslag.”

Författare: Mikael Nyberg
Förlag: Verbal förlag
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 480