Kapitalism i återvändsgränd

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Handelskriget, försvagad ekonomisk tillväxt i en rad länder, kusliga räntekurvor – långa räntor faller under de korta – och politiska kriser fick världens aktiebörser att rasa dramatiskt i förra veckan. Efter börsfallen följde visserligen en återhämtning, bland annat på grund av att Trump har lovat att skjuta på införandet av tullar på en rad nya varor från Kina till mitten av december. Men orsakerna till börsraset kvarstår och kapitalisterna och deras regeringar ser ingen annan väg än att på nytt pumpa in mer pengar för att om möjligt skjuta krisen framför sig. 

Handels- och teknikkriget, att globaliseringen delvis är på reträtt, är det tydligaste uttrycket för att motsättningarna mellan de imperialistiska makterna har nått en ny nivå som ”kan betyda slutet på världen som vi känner den”, som en kapitalistisk kommentator uttryckte i det amerikanska CNBC den 5 augusti. 
Handelskriget USA-Kina blir sannolikt långvarigt eftersom det inte endast handlar om ekonomi och teknik, utan ytterst om världsdominans. Även om Trump tillfälligt har lagt en upptrappning av handelskriget mot Kina på is fortsätter USA att hota både fiender och tidigare allierade med ekonomiska bestraffningsåtgärder och ett valutakrig för att få andra länder att skriva upp sin valutas värde gentemot dollarn.

Den längsta och svagaste konjunkturuppgången i modern tid nådde sannolikt redan sin höjdpunkt i slutet av förra året. Den nära tio år långa ekonomiska återhämtningen var för svag för att skapa någon slags ny politisk, ekonomisk och social jämvikt, utan kapitalismen förblev kroniskt instabil, allt mer skuldtyngd, produktivitetskrisen fördjupades och investeringstakten förblev låg. Vad som istället ökade var inkomst- och förmögenhetsklyftor, vinster och aktieutdelning samt utsläppen. Allt detta sådde fröet till nya kriser. 
I år har den globala kapitalismen snabbt försvagats. Det gäller också den kinesiska kapitalismen, som ensamt har stått för en tredjedel av den globala tillväxten under senare år. Att ökningen av Kinas industriproduktion stannade vid historiskt låga 4,8 procent i juli, den lägsta siffran sedan februari 2002, blev därför en negativ nyhet för mycket som bidrog till förra veckans börsras. Avmattningen i Kina sprids nu till andra länder; i exempelvis Tyskland krympte ekonomin under andra kvartalet i år.

I Argentina slog krisen till redan ifjol och den Internationella valutafondens (IMF) starkt villkorliga nödlån (de största i IMF:s historia till ett enskilt land) har gjort ont värre. De nedskärningar som landets högerregering har genomfört för att få lånen har resulterat i en ekonomisk kollaps och att drygt en tredjedel av landets befolkning lever i fattigdom. 
Åtstramningspolitiken och den kamp den har mött leder sannolikt till att president Mauricio Macri, trots den delvisa reträtt han nu signalerat under galgen, förlorar valet i oktober.
Börsraset i Argentina i början av förra veckan var en av historiens största och landet kommer allt närmare en statsbankrutt som 2001. Argentina idag är en varning om vad som hotar globalt när makteliterna svarar den ekonomiska nedgången och de punkterade finansbubblorna med nya stålbad för att tvinga arbetarna och de fattiga att betala för den kris som det kapitalistiska systemet har skapat.