foto: Commons
En ny dräpande klimatrapport utkom nyligen från Carbon Disclosure Project (CDP) vilken visar att blott 100 privata och statsägda bolag har stått för över 70 procent av världens totala utsläpp av industriella växthusgaser sedan år 1988. Av dessa 100 har 25 stått för över 50 procent av utsläppen sedan år 1988. Och inga tecken finns på en betydande minskning av utsläppen.
Utsläppen sedan år 1988 till idag har varit lika stora som de mellan år 1750-1988, alltså sedan den industriella revolutionen.
Det är ytterligare ett mått på den ohejdade överproduktionen och föroreningen.
Rapporten Carbon Majors Report är den hittills största och mest genomgående undersökningen av var utsläppen av växthusgaser kommer ifrån. Istället för att använda sig av nationella data har man mätt och tittat på hur mycket de olika fossilbränsleproducenterna släpper ut, och föga förvånande är det stora olje-, gas- och kolbolag som står för majoriteten av världens utsläpp. ExxonMobil, Chevron, BP och Shell är några av dessa företag, medan Gazprom, Saudi Aramco, Petrobras och den kinesiska kolproduktionen är några av de statliga bolagen.
Om utsläppen är lika stora de nästkommande 28 åren som de mellan 1988-2017 kommer medeltemperaturen att öka till långt över 4 grader Celsius till år 2100. Det skulle innebära en total katastrof för mänskligheten, med enorma vattennivåhöjningar, dräpande torka samt fler och värre naturkatastrofer (som tornados) för att nämna några exempel.
Det i sin tur skulle leda till att jordbruket på många platser skulle slås ut, massiv ökning av klimatflyktingar, stora landområden kommer ligga under vatten med mera. Många miljarder människor skulle kännbart påverkas – för att inte tala om ekosystem, djurliv med mera.
Men någon betydande minskning av utsläppen står inte för dörren. Rapporten visar att år 2015 stod 50 företag för över hälften av utsläppen av industriella växthusgaser.
– Den här rapporten visar verkligen hur en relativt liten del av de fossila bränsleproducenterna kan vara en nyckel till en systematisk förändring av utsläppen. […] Samtidigt som företagen har en enorm roll att spela i klimatfrågan finns det en barriär i den absoluta anspänningen mellan kortsiktiga vinster och det brådskande behovet av att minska utsläppen, säger Pedro Faria, teknisk direktör för CDP, till den brittiska tidningen The Guardian den 10 juli.
Uppgiften att rädda klimatet är en av vår tids stora ödesfrågor. Därför är det smärtsamt att se hur lite som faktiskt görs på ett samhälleligt plan för att förhindra en klimatkatastrof. Gemene man blir mer medveten om sin egen påverkan på klimatet (sitt ekologiska fotavtryck) och försöker konsumera ekologiskt för att hjälpa klimatet och naturen, vilket såklart är bra.
Men denna rapport – likt den snarlika rapporten som publicerades för några år sedan i tidskriften Climatic Change – och mängder av andra data måste agera som en ögonöppnare mot högerns och det kapitalistiska systemets representanters påståenden om att det framför allt är upp till varje individ att förändra sitt sätt att leva på som är den avgörande faktorn för att få till stånd en klimatvänlig värld.
Den globala uppvärmningen pågår på grund av storföretagens och nationalstaternas rovdrift på och exploatering av naturresurser i vinstsyfte; det är fråga om en vinstdriven uppvärmning som kapitalister och högerpolitiker inte vill förändra. Individuella aktioner från enskilda kan aldrig tackla den enorma uppgiften som krävs, att avskaffa kapitalismen; för det krävs massiva kollektiva rörelser underifrån.
Den globala uppvärmningen kan hejdas om gemensamma åtgärder på ett samhälleligt plan vidtas. Dagens teknik och enorma rikedomar skulle kunna möjliggöra en klimatsmart omställning på alla fronter. Alla förutsättningar finns, men det finns ingen verklig politisk vilja. De åtgärder som tas är för små, för få och för otillräckliga. Företagen får ohejdat fortsätta utvinna den sista droppen olja.
För att minska utsläppen av växthusgaser och för att stoppa dumpningen av miljöfarliga gifter, metaller och plaster i naturen måste den ekonomiska och politiska makten tas ur händerna av storföretag, banker och etablissemangets partier och läggas i de 99 procentens händer för att möjliggöra att ekonomin i världsskala utgår från jordens och människors behov, kontra dagens vinstdrivna intressen – det krävs en socialistisk samhällsomvandling.
Det är en absolut nödvändighet, eftersom en liten superrik elit idag äger och kontrollerar världens resurser, produktion och distribution av varor och tjänster. Det för med sig att den stora majoriteten av världens folk inget har att säga till om i fråga om hur ekonomin och samhället sköts, och därmed blir det omöjligt att planera för en hållbar utveckling.
Endast en demokratiskt organiserad och planerad ekonomi skulle kunna få till stånd ett klimatvänligt system, där den stora majoriteten av människor deltar i den demokratiska, gröna omställningsprocessen. För att nå dit krävs det stora rörelser från gräsrötterna: Facken, miljöorganisationer och alla de av klassamhället förtryckta grupperna. ■
