KAPITALISMEN MÅSTE BORT MEN HUR? Ett socialistiskt övergångsprogram pekar ut svaret

Fördjupning: Varför behövs en international?

Sju artiklar på temat i Offensiv #1626:

1. ”SOCIALISMEN ÄR INTERNATIONELL ELLER INGENTING” av Robert Bielecki
2. KAMPEN FÖR EN ARBETARINTERNATIONAL av Elin Gauffin
3. KAPITALISMEN MÅSTE BORT MEN HUR? av Jonas Brännberg
4. “ARBETARKLASSEN ÄR PÅ VÄG TILLBAKA” av Louise Strömbäck
5. ENAD KAMP MOT RASISMEN av Nicole Johansson
6. SOCIALISTERS DUBBLA UPPGIFT av Jonas Brännberg
7. SOCIALISTISK FEMINISM av Ann-Christin Holmström

DEL 3: KAPITALISMEN MÅSTE BORT MEN HUR?

Av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

2020-talet har inneburit en ny fas av intensifierad kris för det kapitalistiska samhällssystemet på global nivå. Klimatkrisen förvärras medan åtgärderna lyser med sin frånvaro, nya fasansfulla krig och militär upprustning, ekonomin vacklar och klyftorna mellan rika och fattiga skenar. Som en konsekvens inser allt fler att det inte bara handlar om fel politik i den ena eller andra frågan – det handlar om ett systemfel.

Marxister förstår att motsättningarna och krisernas orsaker finns inbyggda i det kapitalistiska systemet. Kapitalets exploatering av arbetare och natur för vinst är grundorsaken. Det leder till jakt på ständig tillväxt, imperialistisk tävlan och även krig om kontroll över marknader samt attacker på arbetares sociala och demokratiska rättigheter.

Frågan är: Hur formeras denna kunskap till ett program för handling? Ett program för kollektiv kamp idag, som samtidigt pekar på vilken slags större systemförändring som behövs.

Alltför ofta har socialister hamnat i diket på ena eller andra sidan av vägen när det gäller frågan om hur programmet ska formuleras inför en bredare publik. Antingen har de övergett en socialistisk politik för att ”passa in” i olika proteströrelser eller tillfälliga stämningar i samhället, vilket brukar beskrivas som ”opportunism”. Eller så har de stelt och abstrakt fört fram slogans om behovet av ”revolution” och ”socialism” utan någon verklig koppling till dagens situation, vilket inom marxismen brukar definieras som ”sekterism”.

International Socialist Alternative, ISA (som Socialistiskt Alternativ är ansluten till) har en lång tradition av att diskutera och hantera dessa båda faror. Målet är att delta i kamp och rörelser som aktiva socialister. Det betyder inte bara att delta, utan också att föra fram förslag på strategier och metoder för att vinna vad man kämpar för, och samtidigt peka på det objektiva behovet av att ersätta kapitalismen med socialismen.

När Socialistiskt Alternativ (SAV) deltar i kamp mot nedskärningar i välfärden driver vi fullt legitima och naturliga krav på fler anställda, höjd bemanning, mer pengar till kommuner och regioner från staten och att de anställda ska ges kontroll över hur arbetet organiseras på bästa sätt, både för de som är i behov av välfärdstjänsterna och för de som utför dem. Dessa krav är naturligt kopplade till kampen, men ställer också frågan om vilket samhälle vi har och vilket vi vill ha? Hur ska en omfördelning av resurser till välfärden gå till? Vart ska pengarna tas ifrån? Om arbetare kan styra över arbetsplatsen, då kanske arbetardemokratin kan sträcka sig ännu längre? Kanske över hela samhället?

När det gäller klimatomställningen inser allt fler att samhälleligt ägande och hushållande med naturresurser och demokratisk planering av elproduktion och konsumtion efter behov är helt nödvändigt – att föra fram dessa socialistiska krav avslöjar samtidigt kapitalismens totala oförmåga till en hållbar omställning.

Proteströrelser kan förstås vinna viktiga krav genom att kämpa, men så länge kapitalismen består kommer vunna framsteg att vara otillräckliga och hotas av nya bakslag. Ett exempel är det viktiga kravet på gratis och utbyggd kollektivtrafik. En sådan seger vore förstås mycket välkommen men samtidigt långt ifrån tillräcklig för att bromsa klimatförändringarna. För marxister är det en skyldighet att säga sanningen även om den är obekväm. I det här fallet: utan en socialistisk samhällsomvandling baserad på revolutionär kamp kommer klimatkrisen och den ekologiska krisen att förvärras, eftersom det är inbyggt i kapitalismens grundstruktur att exploatera naturen som en fri resurs. Utan den förutsättningen kraschar systemet.

Att beskriva den objektiva verkligheten som den är betyder förstås inte att strunta i att ta hänsyn till den allmänna medvetenheten och stämningen. Att många idag källsorterar sitt avfall är å ena sidan ett tecken på en hög miljömedvetenhet vilket är positivt. Att många stannar vid just detta är å andra sidan ett tecken på en låg förståelse för att det behövs kamp och en långt mycket mer omfattande förändring i hela samhället för att rädda vår omgivande miljö från allvarliga och potentiellt civilisationshotande skador. Den höga miljömedvetenheten ledde till stort stöd för Fridays For Futures klimatskolstrejker, men när rörelsen inte lyckades engagera bredare skikt av arbetare kring metoder som verkligen skulle ge effekt (som arbetarstrejker) föll rörelsen tillbaka.

Att förstå den medvetenhet som finns, försöka utveckla förståelse och metoder samt koppla dessa till beho- vet av en socialistisk framtid är den övergångsmetod som ISA använder och som är unik inom vänstern idag.

Att ta hänsyn till den medveten- het som finns i samhället är inte detsamma som att alltid jaga efter popularitet genom att säga de mest populära sakerna. Socialister måste utgå från den politik som motsvarar de behov som arbetare runt om i världen har. SAV:s föregångare  Rättvisepartiet Socialisterna var tydlig motståndare till USA:s invasion av Afghanistan 2001, trots att en överväldigande opinion stödde invasionen baserat på en massiv propaganda om att det var ett ”krig mot terrorn” och ”för kvinnors rättigheter”. Idag är det uppenbart för många att invasionen hade andra syften och inte alls har stoppat terror eller stärkt kvinnors rättigheter. Samma sak kan sägas om det svenska Natomedlemskapet, där socialister, trots att opinionen har kantrat, tydligt måste varna för att Natomilitarismen hotar säkerhet, välfärd, klimat och miljö.

Socialister måste kunna ”simma mot strömmen” i perioder när högeridéer och illusioner om kapitalismen dominerar. Närde ryska marxisterna i bolsjevikpartiet intog en tydlig ställning mot den ryska tsarmaktens deltagande i det imperialistiska första världskriget, gick de mot strömmen och de nationalistiska stämningar som då rådde inom en stor del av arbetarklassen – några år senare kom medvetenheten ikapp och “Fred” blev ett av de viktigaste kraven i revolutionen som störtade tsaren. De som tidigare stött kriget, av opportunism, hade då förbrukat sitt politiska fortroende.

Ett annat exempel är rörelsen mot Israels folkmordskrig i Gaza, där ISA har en unik betoning av arbetarklassens roll och behovet av arbetarenhet för att kunna stoppa kriget, störta krigshökarna i Netanyahus regim och uppnå nationellt självbestämmande (något som har gjort att ISA är en av de få vänstergrupper som har lyckats bygga en sektion i Israel/ Palestina). Att som ISA varna för att lita på FN-organ som den internationella domstolen, eller för den delen ”den andra sidan” i form av Hamas, Huthis eller Hizbollah/Iran kan möta kritik bland vissa inom Palestinarörelsen. Men varningarna är helt nödvändiga eftersom det är arbetaraktion: strejker, blockader, revolutioner som kan stoppa krigsmaskineriet, inte FN eller reaktionära och arbetarfientliga grupper som Hamas eller Huthirebellerna. Att diskutera HUR rörelsen mot Israels krig ska kunna vinna är en viktig del i att ut- veckla kampen.

Det är genom händelseutvecklingen, egna erfarenheter och deltagande i kamprörelser som människor drar politiska slutsatser. Kapitalismens nuvarande djupa politiska, ekologis- ka, ekonomiska och sociala kriser kommer oundvikligen att föda fler protester och mer antikapitalism. För socialister gäller det att delta i och ge förslag på hur den kamp som utvecklas kan vinnas, samtidigt som vårt program pekar på hur kapitalis- men är ett avgörande hinder för en framtid som tar hänsyn till behoven hos alla människor och till en håll- bar relation till naturen.