Kapitalismens jakt på kobolt en enorm miljöbov

av Britta Berggren // Artikel i Offensiv

En klimatomställning på kapitalistisk grund innebär fortsatta försäljnings- och vinstmål för kapitalisterna, men med fossilbränslen delvis ersatta med elektrifiering. Det har inneburit en explosion i efterfrågan på batterimetaller, däribland kobolt.

Idag använder man kobolt i den positiva delen av moderna batterier. Att ersätta kobolt med en annan metall är i denna typ av batterier inte möjligt. Andra metaller är inte lika effektiva som kobolt och innebär mycket större batterier; det blir inte praktiskt möjligt i en elbil.
Det förekommer idag ingen återanvändning av kobolt. Istället framställs kobolt från gruvor. Den Demokratiska Republiken Kongo (DRC) har den högsta andelen av framställning av kobolt i världen. Det finns andra länder som framställer kobolt, men i mycket mindre skala. I Kongo bryter man mineralen både storskaligt och småskaligt. Den storskaliga, industriella brytningen görs av internationella företag i stora industrier med stora maskiner.

Enligt Pontus Westrin, statsgeolog på Sveriges geologiska undersökning, är den småskaliga brytningen dock en större bov mot miljö och mänskliga rättigheter. Det är enskilda människor, ofta familjer, som bryter ofta utan tillstånd och helt utan maskiner. Enligt Pontus Westrin handlar det om hundratusentals människor som bryter mineraler på det sättet.
Det är riskfyllt att ge sig in i den här branschen. Ofta används hälso- och miljöfarliga kemikalier, som kan slå ut hela ekosystem, och det är också vanligt med barnarbete.
Då den helt oreglerade småskaliga koboltbrytningen har fått mycket kritik försöker kapitalet nu ”reglera branschen”. Eftersom vinstintresset står i centrum har utvecklingen istället blivit att den informella sektorn integreras i den formella, men utan fast lön och där arbetarna själva ska ta ansvar för sin arbetsmiljö (Cobalt mining and the corporate outsourcing of responsibility in the Democratic Republic of Congo).

Dagens produktion av metaller är inte hållbar. Istället för kapitalismens ständiga jakt på mer metaller behövs en planerad ekonomi utan vinstintressen som minimerar uttaget av nya metaller ur berggrunden genom en rättvis fördelning efter behov av jordens resurser.
Samtidigt med att stödja kampen för bättre arbetsvillkor i gruv­industrin behövs stöd till lokala initiativ som handlar om att hitta andra försörjningssätt för lokalbor, med jordbruk och djurhållning samt att återskapa mark där stora ytor har grävts upp och lämnats.
Källor: Syre, ”Många etiska frågetecken kring koboltbrytning i DRC” och SGU, 22 januari 2018 ”Kobolt – en konfliktfylld metall”.