Kapitalistiskt kaos i Kiruna

Av RAYMOND STOKKI // Artikel i Offensiv

Vattenskadade byggnader, mögel, brist på lärare, vite på en miljon, hot om statligt övertagande, miljardnota för badhuset – det är kaoslistan från Kiruna, där det är möjligt att flytta en hel stad, men jobben äts upp av gruvan.

De senaste åren har det i gruvstaden Kiruna påbörjats en enorm flytt. En stor del av staden flyttas för att statliga LKAB ska få tillgång till en större del av den malmkropp som staden har vilat på. Vissa byggnader har flyttats och andra har rivits för att nybyggas på den nya platsen för staden, däribland Stadshuset, och snart står även ett nytt badhus klart.
Dessa två är några av de byggnader som LKAB har ”löst in”, det vill säga att gruvföretaget har köpt upp den gamla byggnaden som kommer att rivas och kommunen kan avsätta pengarna från försäljningen till en ny byggnad. LKAB går även in och stöttar nybyggnationer helt eller till viss del.
En annan relativt ny byggnad, från 2013, är Nya Raketskolan, en F-9 skola.

Stadshuset, som bara är fem år gammalt, har stora problem med läckande tak. Vid exempelvis regn fylls stadshuset med hinkar på grund av taket som har lappats 5-600 gånger redan.
Det nya badhuset som är nästintill färdigt har en rekordnota som sedan starten ständigt har stigit. Nu är prislappen uppe på ungefär en miljard kronor, en kostnad som hamnar på kommunen som säger sig inte ha råd.
Nya Raketskolan är också i en klass för sig. Skolan har enorma problem med vattenskador, mögel och svamp som tvingar skolan att stänga.

Skolan i dagens Kiruna är en fråga för sig. Under flera år har skolorna framför allt dragits med lärarbrist. En del av problemet är det som lärare själva vittnar om: att gruvan suger upp all arbetskraft. Bättre lön och lägre arbetsbelastning har gjort gruvan till en attraktiv arbetsplats som tar resurser från andra delar av närsamhället.
Under flera vändor har skolor i Kiruna varit under luppen för Skolinspektionen, som både har utkrävt vite och hot om att staten kan komma att ta över skolan. För två år sedan sattes det skyddsstopp på Nya Raketskolan, och bara två veckor efter det sattes det även skyddsstopp på mellan- och högstadiet på Vittangi skola. Stoppen kom efter en lång period av underbemanning, då en allt större arbetsbörda hamnade på personalen som fanns på plats och arbetsmiljön blev ohållbar.

Sedan dess har Nya Raketskolan saknat personal, vilket även har inneburit att elever inte har fått undervisning i vissa ämnen och att obehöriga lärare sätter betyg.
Eftersom detta strider mot skolans uppdrag hotade Skolinspektionen ifjol våras om vite på 600 000 kronor och att staten skulle ta över skolan, vilket bara har hänt en gång tidigare. Nu anser Skolinspektionen att tidigare brister inte har åtgärdats, och vitet ligger nu på 1,2 miljoner kronor.
För att gå på djupet med och åtgärda angreppen på Nya Raketskolan kommer nu eleverna att skickas åt olika håll runt om i kommunen där andra lokaler kommer att bli tillfälliga skollokaler. Men hur Kiruna ska klara personalfrågan är oklart.

Det är ett tydligt symptom på kapitalismen där planering utifrån behoven saknas. Dels saknar kommunerna resurser och nu slaktas dessutom allt fler verksamheter i regioner och kommuner till följd av ekonomin och högerregeringen.
I spåren av den nya industrialiseringen blir snedfördelningen tydlig; i Kiruna, där befolkningen beräknas växa, försvinner lärare till gruvan, och i Skellefteå är farhågorna att en liknande utveckling sker då batterifabriken kan suga upp arbetskraften från de kommande årens behov av lärare.
Det fackliga kravet från Sveriges Lärare om ett förstatligande, men med ökade resurser, är ett steg på vägen, men det behövs en planerad behovscentrerad ekonomi för att komma till rätta med problemen. ■