Kashmir: Modi leker med elden

av Geert Cool, LSP/PSL (CWI Belgien) // Artikel i Offensiv

72 år efter överenskommelsen mellan Maharadjan (storkungen) av Kashmir och den indiska regeringen om att denna övertar Kashmirs utrikesaffärer, telekommunikation och försvar håller Indien ensidigt på att avskaffa den autonoma statusen för Jammu och Kashmir.

Efter år av uppror i det Indienockuperade Kashmir har regeringen bestämt att avsluta den autonoma statusen hos Jammu och Kashmir och dela området i två områden: Ladakh och Jammu-Kashmir. Detta har långtgående konsekvenser för den redan drabbade befolkningen. 
Den indiska regeringen har sagt att förhandlingar inte har gett någon lösning de senaste årtiondena och att den därför har valt ett annat tillvägagångssätt. ”Svåra beslut måste tas för att ändra situationen”, kommenterade inrikesminister Amit Shah. Då man tar bort artikel 370 i konstitutionen upphör Kashmirs autonomi, och Modi har indikerat att han inte tänker lyda konstitutionens lagar.
Artikel 370 stipulerar att varje förändring av Kashmirs status bara kan ske efter överläggningar med Kashmirs politiska representanter, något som inte har ägt rum. I själva verket har politiska ledare och nyckelfigurer arresterats eller satts i husarrest. Alla kommunikationer till och från Kashmir har också blockerats av den indiska regeringen.

Efter åratal av protester mot den brutala och repressiva indiska ockupationen trappar Modi nu upp ockupationen och repressionen. Alla rättigheter som var en del av den omtvistade överenskommelsen med Maharadjan av Kashmir 1947 har nu upphört. När Kashmir ”gick med” Indien i oktober 1947 beslutades det till exempel att den befintliga kashmiriska lagstiftningen, som säger att ingen utanför Kashmir får köpa mark där, skulle vara kvar. Denna regel, som finns i artikel 35A av den indiska konstitutionen, är nu också avskaffad. Det har länge varit en nagel i ögat på det hindunationalistiska partiet BJP som Modi tillhör. 
BJP har vunnit de senaste valen med en hård nationalistisk kampanj där hat mot muslimer spelat en viktig roll. Valresultaten har nu omsatts i handling: efter årtionden av heroiskt motstånd av folket i Kashmir vill BJP ändra befolkningens sammansättning. Att kunna köpa mark är en viktig del av detta.
Delningen av Jammu och Kashmir är en del av Modis söndra och härska-taktik. Det är inte unikt – tidigare var det av Pakistan ockuperade området av Kashmir uppdelat i två: Azad Kashmir och Gilgit-Baltistan. 1974, under Bhuttos regim, avskaffades lagen om att ingen utanför Kashmir får köpa mark för Gilgit-Baltistan, vilket resulterade i demografiska förändringar i territoriet.

De största offren för Modis nationalistiska kampanj är återigen folket i Kashmir. 

Syftet med att splittra Jammu och Kashmir är att få buddisterna i Ladakh och hinduerna i Jammu på den indiska regeringens sida i opposition mot muslimer som utgör majoriteten i Kashmir. Avskaffandet av Kashmirs speciella status gör lokalparlamentet till ett slags stadsfullmäktige som bara kan besluta om detaljer, medan viktiga beslut fattas i Delhi. 
Modi leker med elden i Kashmir. Området har varit föremål för flera stora och små krig mellan Indien och Pakistan, som båda ockuperar en del av Kashmir (ovanpå den del som kontrolleras av Kina). De senaste månaderna har spänningarna trappats upp efter en attack i Indienockuperade Kashmir, trots att förövarna inte kom från Pakistan utan från det Indienockuperade Kashmir. Detta ledde till våld mot kashmirier i andra delar av norra Indien. De begränsade konfrontationerna med Pakistan var en viktig del av Modis valkampanj. 

Modis regering känner sig för närvarande stark: den vann valen med en hård nationalistisk kampanj där de mer extrema sympatisörerna inte dolde att de står för ett ”muslimfritt Indien”. Nationalismen användes för att dölja det socioekonomiska misslyckandet: fattigdomen i Indien har inte minskat de senaste åren. Ärkefienden Pakistan kämpar med en svag ekonomi och politisk instabilitet.
Pakistan hoppas på amerikanskt stöd, men det amerikanska etablissemanget behöver bara Pakistan för att förhandla med de afghanska talibanerna. I allt annat har Washington liten tilltro till den pakistanska regimen, särskilt den mäktiga armén. Avskaffandet av den autonoma statusen för Kashmir och de ökade öppna attackerna på den muslimska befolkningen i Indien kan öka de regionala spänningarna mellan kärnvapenmakterna Indien och Pakistan. 
De största offren för Modis nationalistiska kampanj är folket i Kashmir. De har fått utstå en hel del under AFSPA-regimen (de beväpnade styrkornas särskilda maktlag) sedan 1990 (då den infördes även i Kashmir och Jammu), men förskräckelsen blir allt värre. Skolor hålls stängda, telekommunikationer ligger nere och ingen tillåts på gatorna på grund av utegångsförbudet, och alla turister (främst hinduer på pilgrimsfärd) har evakuerats. 

I praktiken har Kashmir varit ockuperat av den indiska armén i åratal och nu utökas den militära närvaron ännu mer, med tiotusentals extra soldater vid gränserna som håller folket i Jammu och Kashmir under belägring. Detta var redan innan en av de regioner i världen som hade det största antalet soldater per invånare. Även om de repressiva åtgärderna under de senaste årtiondena tydligt har misslyckats inför nu den indiska regeringen en ännu mer brutal repression. 
Dörren har också öppnats för att ändra befolkningens sammansättning: rika hinduer kan köpa land i Kashmir, och fattiga bönder kan ta tillfället i akt i hopp om att hitta en individuell väg ut ur fattigdomen. Under kapitalismen kommer såklart detta inte att innebära en lösning – det kommer att leda till ökade spänningar och mer våld. 

Flera protester har förekommit mot de odemokratiska åtgärderna, inklusive i det Pakistanockuperade Kashmir och i diasporan. I Indien har det också organiserats protester från några oppositionspartier, men inte från alla.
Potentialen för motstånd i Indien skulle kunna vara mycket större om vänstern kunde  ge ett svar på kritiska frågor som den nationella frågan. De senaste åren har enorma generalstrejker ägt rum med deltagande från hundratals miljoner. Men så länge fackföreningarna lämnar den politiska scenen åt det hindunationalistiska BJP, Kongresspartiets otillräckliga kapitalistiska motstånd eller den ”mindre onda”-taktiken från kommunistpartierna som länkar sitt öde till Kongress­partiets, kommer de sociala kraven från facken att överskuggas av BJP-maskinens sekteristiska kommunalism. 

Marxister motsätter sig den odemokratiska kuppen från den indiska regeringen i Jammu och Kashmir och även ockupationen av Kashmir. Vi försvarar rätten till självbestämmande så att folk själva kan få besluta om sin framtid.
Demokratiska rättigheter, inklusive rätten till självbestämmande, kommer bara att bli verklighet om det ackompanjeras av en social förändring: att bryta kapitalisternas, markägarnas och deras politiska marionettdockors makt.
Detta kräver massrörelser i såväl Indien som Pakistan som inte förlitar sig på delar av etablissemanget, utan på den potentiella styrkan hos arbetare och förtryckta i regionen. Bara de kan förverkliga ett socialistiskt alternativ till kapitalismens barbari och bygga ett socialistiskt Kashmir som en del av en socialistisk konfederation på subkontinenten.