Kina: Ny smittvåg – Xis covidpolitik ett misslyckande

av Erin Brightwell, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Efter att Xi Jinpings diktatur under två år prisat den egna covidpolitiken – nolltoleransstrategin – och hävdat att den varit framgångsrik har det lidande och de svårigheter som de hårda nedstängarna har medfört tagits till en ny nivå under 2022. Idag drabbas omkring 400 miljoner människor, i olika grad och i 80 städer, av nedstängningar (lockdowns).

Till skillnad från nedstängningar som genomfördes i många länder 2020-21 är den pågående nedstängningen av Shanghai och liknande nedstängningar i Jilin och Shenzhen, och möjligen snart även i Peking, präglad av extrem brutalitet.
”Videor visar folk som från sina balkonger högljutt klagar på brist på varor, bara för att mötas av en drönare i luften som uppmanar dem att följa reglerna och inte öppna fönstren eller sjunga”, rapporterar Dagens Nyheter den 7 april.
Miljontals människor har under flera veckor inte kunnat lämna sina hem, utan tvingats vara inne med en starkt begränsad tillgång till mat, medicin och andra livsnödvändigheter. Många studenter har under hela april varit inlåsta på sina studentrum, och kvinnliga studenter har inte haft tillgång till mensskydd.
Invånarna, som har förbjudits att gå ut och handla mat, måste förlita sig på statligt fördelad mat som, förutom att det inte har varit tillräckligt mycket mat, dessutom ofta har passerat sista förbrukningsdag och varit rutten. Men värre är att om någon testas positivt i fastigheten skickas alla som bor i huset till särskilda karantäncentra, som är likna vid en fängelsevistelse med ytterst liten tillgång till mat.
Att polisen nu hotar att placera alla som protesterar mot nedstängningarna där, eftersom man anser det vara ett mer avskräckande straff än fängelse, ger en bild av de vidriga förhållanden som råder.

I många delar av Shanghai har den statliga infrastrukturen för matdistribution kollapsat, och på internet finns det klipp från protester mot matbristen som har genomförts av boende som har samlats utanför sina bostäder.
Det finns även exempel på självorganisering – att boende organiserar sin egen försörjning vid sidan av de lokala myndigheterna, som har förlorat kontrollen över situationen.
Regimen har på ett brutalt men också oerhört slösaktigt och ineffektivt sätt försökt stoppa smittspridningen. Spädbarn och mycket små barn separerades från sina föräldrar och förs till särskilda barnavdelningar utan sina föräldrar, och de barn som är över sju år isoleras med andra okända vuxna.
Vårdpersonalen är extremt utmattad och arbetar ofta 36-48-timmarsskift. Tio personer delar på ett provrör, så om en är positiv kan alla tio sättas i karantän.

Eftersom omikron, som har många varianter, är mer smittsam än tidigare varianter av viruset har myndigheterna inte kunnat stoppa spridningen, trots de extrema åtgärder som har vidtagits för att isolera utbrottet till dess ursprung Shanghai.
Detta håller på att bli till en ny kris för Kinas president Xi Jinping, som ofta och i skrytsamma ordalag har berömt regimens åtgärder som påståtts ha fått smittan under kontroll och varit framgångsrik, särskilt i jämförelse med västländernas katastrofala politik.
Men trots att Kinas covidpolitik har blivit till ett misslyckande kan inte Xi Jinping ge upp nolltoleransstrategin, särskilt inte nu när han har målet att förlänga sitt styre med en tredje mandatperiod (i oktober väntas den 20:e ”partikongressen” på nytt utse Xi Jinping till det styrande och enda partiets, KKP, ”kommunistpartiet”, generalsekreterare och därmed kröna honom till härskare på livstid).
Till följd av låg vaccinationsgrad, framför allt bland äldre (100 miljoner människor över 60 år är inte fullt vaccinerade), jämte att det kinesiska vaccinet har visat sig ge ett mindre skydd än andra och vägran att importera västtillverkat vaccin, riskerar det nuvarande utbrottet att bli mer dödligt.
Fastlandskina kan därmed drabbas av samma mardrömsscenario som Hongkong tidigare i år, då dödstalen steg till de högsta någonsin under pandemin, trots att man följde Xi Jinping nolltoleransstrategi.

För var dag blir priset för covidpolitikens nedstängningar allt högre. Shanghai, som har varit en av den kinesiska kapitalismens tillväxtmotorer, har nu i princip reducerats till en krigsekonomi.
Samtidigt har Xi Jinpings stöd till Putins krig i Ukraina bidragit till att ytterligare försämra förbindelserna med USA och andra västländer samt rivaler i Asien som Japan.
Krisens allvar kan exemplifieras i att regimen har skickat 2 000 trupper till Shanghai, där krigslagar härskar, för att sätta stopp för ”oroligheterna”, men också för att påminna de lokala KKP-pamparna om att Xi Jinpings ord är lag.
Kinas byråkratiska, auktoritära kapitalistiska regim kan lika lite som de ”demokratiska” kapitalistiska regeringarna på ett framgångsrik och humant sätt bekämpa smittan.

För att verkligen bekämpa smittan krävs en politik som inte låter kapitalismens vinster gå före människors hälsa samt verklig demokrati som ger vetenskap och forskning en möjlighet att blomstra utan att kvävas av vinstintresset och där vaccin och medicin tillhandahålls kostnadsfritt och fördelas globalt i enlighet med behov.