Kina: Skakad regim fruktar nya protester

av Elan Axelbank, Socialist Alternative (ISA i England, Wales & Skottland) // Artikel i Offensiv

I slutet av november skakades Kina av en historisk våg av massprotester som svepte över ett tjugotal städer och mer än 80 universitet. Protesterna spred panik bland de styrande och även om kampen nu pausat kommer inget att vara sig likt.

Under de senaste åren har många små, lokala protester i Kina genomförts mot regimens brutala nolltoleransstrategi mot covid samt mot miljöförstöringar, övergrepp och korruption. Men till skillnad från de tidigare var den senaste vågen av protester landsomfattande, och och i vissa fall restes långtgående politiska krav som exempelvis avskaffa diktaturen, demokratiska fri- och rättigheter och ett slut på nollcovidpolitikens nedstängningar och inlåsningar.
Studenter i Shanghai och på andra universitet sjöng sånger mot Xi Xinping och mot det styrande så kallade kommunistpartiet (KKP), som är den kapitalistiska diktaturens redskap. Det var krav och protestyttringar som inte har hörts och setts sedan massrörelsen 1989.
Att protestvågen bedarrat, vilket kan vara tillfälligt, beror delvis på det statliga förtrycket, men också på att arbetarklassen i Kina på alla sätt hindras från att ta kamp och inte tillåts organisera sig. Till följd av diktaturens förtryck och övervakning tenderar alla former av kamp i Kina att få karaktären av spontana utbrott.

Men protesterna har inte pausat på alla platser. Under de senaste veckorna har exempelvis migrantarbetare i Guangdong genomfört en rad protester, och studenter vid universitetet i Nanjing har manifesterat mot att nollcovidpolitikens nedstängningar på campusområdet har återinförts efter att först ha lättats. Sannolikt kan vi vänta oss liknande protester på andra platser i Kina under de närmaste månaderna. Det är inte frågan om protestvågen kommer att ta fart igen, utan när.
Efter protestvågen har lättnader i nollcovidpolitiken ägt rum i flera av Kinas större städer. Smittade personer ska nu isoleras i hemmet och inte låsas in i särskilda karantänläger där förhållanden ofta beskrivs som värre än i ett fängelse.
Det är anmärkningsvärt att Xi Jinping varken har gjort några uttalanden om dessa lättnader eller om de protester som ägde rum i slutet av förra månaden. Istället är det lokala tjänstemän som har fått uppdraget att meddela och genomföra lättnader och därmed skydda regimen och inte minst Xi Jinping, som mer än något anat inte vill ge intryck av att han nu tar ett steg tillbaka från nollvisionspolitiken som han under tre års tid har gjort till sitt flaggskepp.
Men det råder ingen tvekan om att lättnaderna har diktatorns medgivande. Medan de utländska medierna målar upp dessa åtgärder som en total reträtt från nollcovidpolitiken är det i själva verket fråga om en delvis reträtt. Fortfarande är det över 400 miljoner människor i Kina som har påtvingats olika former av hårda nedstängningar.

De lättnader som har genomförts eller aviserats utgör inga steg mot en ”mildring” av diktaturen som helhet. De indikerar istället att Xi och hans regim har börjat se den fortsatta smittspridningen, även om det riskerar leda till att hundratusentals människor dör (eller upp till två miljoner döda enligt vissa experter) som ett mindre ont än nya stora landsomfattande protester. Det ger en bild av hur försvagad och osäker regimen har blivit, samtidigt som Kina går mot en allt djupare ekonomisk kris.
Lättnaderna kommer att skapa nya problem för regimen och visa att det auktoritära kapitalistiska systemet inte kan reformeras, vilket i sin tur ställer frågan om en fullständig systemförändring på sin spets.
Vanliga människor kommer att vara oerhört lättade över att kunna röra sig friare utomhus, åka tunnelbana och delta i fler sociala aktiviteter, även om det också finns en skepsis om alla aviserade lättnader verkligen kommer att genomföras.
Men med ett virus som för närvarande är på stark frammarsch, vacciner som är mindre effektiva än de som finns i västvärlden och som är förbjudna att föras in i Kina, extremt låga vaccinationsfrekvenser bland äldre (endast 40 procent av dem som är över 80 år är fullvaccinerade) och en stor brist på intensivvårdsplatser är det fullt möjligt att den fortsatta smittspridningen under vintermånaderna resulterar i en snabb uppgång i antalet döda, precis som i Hongkong tidigare i år.
Enligt beräkningar som har gjorts riskerar 1,3 till 2,1 miljoner kineser att dö i covid i vinter.

Xi och hans regim ser den fortsatta smittspridningen som ett mindre ont än nya stora landsomfattande protester.

Utan en ”plan B” och på grund av den mycket smittsamma omikronvariant som nu sprids kommer regimen tvingas till våldsamma kast i sin politik – från lättnader till nya nedstängningar följt av upphävande av vissa restriktioner och tillbaka till nedstängningar igen.
Men på grund av den nya tid som protesterna har öppnat kommer det bli allt svårare för diktaturen att under lång tid upprätthålla samma brutala nedstängningar som orsakade katastrofen Urumqi (där tio människor brändes inne eftersom de hölls inlåsta) och som varade i över 100 dagar.
Studenterna vid Nanjing-universitetet gav regimen en varning när en av dem ropade: ”Om ni rör oss kommer ni att bli det andra Foxconn!” (Den massiva kampen i oktober med tusentals arbetare på världens största iPhone-fabrik, Foxconn, i Zheng­zhou fick ett enorm genomslag i medvetenheten. Arbetarna vid Foxconn ropade ”Ge oss betalt nu!” och gick, trots polisattackerna, till angrepp mot nedstängningarnas barriärer /Offensivs kommentar).
Det är därför som International Socialist Alternative (ISA) i Kina, Hongkong och Taiwan inte bara kämpar för ett slut på nollvisionspolitiken, utan även för massiva offentliga satsningar på sjuk- och hälsovård, ett intensifierat vaccinationsprogram, särskilt bland de äldre, och omedelbart avskaffande av förbudet mot utländska mRNA-vaccin samt att de vinstrika läkemedelsjättarna överförs i samhällets ägo utan ersättning, där dessa företags enorma tillgångar används för att bygga ut vård i offentlig regi.

Det styrande så kallade kommunistpartiet i Kina, som formerar världens största kapitalistiska regim, kommer dock aldrig att genomföra dessa åtgärder och satsningar. Diktaturer kan aldrig reformeras bort, utan KKP-regimen måste störtas och ersättas av ett demokratiskt och socialistiskt samhälle med arbetarklassen vid rodret.
Att slå tillbaka mot den kinesiska kapitalismens brutala exploatering och förtryck och dess ”storebrorsdiktatur” inom Kina är extremt svårt och farligt, och att tala ut mot diktaturen är inte heller utan fara för kinesiska medborgare som lever utanför Kina.
Diktaturens avancerade övervakningssystem och nätverk av spioner och agenter både i och utanför Kina saknar motsvarighet. Det är en digital totalitär stat med världens mest sofistikerade övervakningsteknik (ofta utvecklad i samarbete med amerikanska företag). Men Kina hyser också en gigantisk och potentiellt mäktig arbetarklass.
Det nya kalla kriget mellan den kinesiska och amerikanska imperialismen hotar att eskalera alla kriser i världens alla hörn under de kommande åren, inklusive hotet om militära konflikter. Uppbyggnaden av en genuin socialistisk rörelse i Kina är inte ett alternativ, utan en nödvändighet för arbetarklassen internationellt, och därför ser ISA detta som en högsta prioritet.