Kina: Xi Jinpings järnnäve stoppar inte kvinnokampen

av Elan Axelbank, Socialist Alternative (ISA i England, Wales och Skottland) // Artikel i Offensiv

Protesterna som utlöstes av Kinas brutala nollcovidpolitik i slutet av förra året varade i knappt två veckor, men minnet av dem har etsat sig fast hos diktaturens tjänare, som är livrädda för att de ska återkomma.
Protesterna och den kaotiska reträtten från nollcovidpolitiken, med sannolikt över en miljon döda som följd har ytterligare försvagad den krisande regimen.

KKP-regimen (KKP är diktaturens parti och redskap) står allt oftare inför valet: pest eller kolera? Normalt sett hanterar diktaturen oliktänkande hårt och offentligt. Men om de är alltför hårdhänta mot demonstranterna vet de att det riskerar att sporra till ytterligare oroligheter.
När diktaturen ställs inför faran av ökande protester har svaret hittills varit att i tysthet slå till mot de grupper som man anser utgör ett särskilt hot. Oftast ungdomar, och i synnerhet unga kvinnor.

Flera av de som nyligen gripits är nyutexaminerade från utländska universitet som Goldsmiths (Li Siqi), University of Westminster (Xin Shang) och University of Chicago (Qin Ziyi). Många av dem anklagas för att ha ”startat gräl och skapat problem”, vilket kan ge upp till fem års fängelse. Andra har släppts mot borgen och satts under noggrann övervakning under det kommande året.
Trots KKP:s försök att hålla tillslagen hemliga ökade uppmärksamheten på fallen efter att Cao Zhixin, en redaktör vid Peking University Press, släppte en selfievideo som hon spelade in dagarna innan hon arresterades och där hon sa att flera av hennes vänner redan hade arresterats och att hon visste att hon skulle stå på tur. Upprop för att frige de arresterade sprids nu i nätverk av kinesiska studenter som studerar utomlands och andra aktivister i diasporan.

KKP är livrädda för att unga kvinnor ska radikaliseras ytterligare. Omkring 100 personer beräknas ha gripits sedan protesterna startade. Särskilt unga kvinnor har varit måltavlor, och vissa rapporterar att de har blivit förhörda av polisen specifikt om feminism och hbtq+-frågor.
KKP har utan tvekan noterat den våg av radikalisering av unga kvinnor som har ägt rum internationellt och deras ledande roller i de senaste massrörelserna och upproren.
Och de har anledning att oroa sig för vad detta kan innebära för Kina. Ungdomar i allmänhet står inför en mängd problem som orsakas direkt av KKP:s kapitalistiska diktatur och unga kvinnor drabbas ännu hårdare. Den mardrömsliknande erfarenheten av att gå på universitet under nollcovidpolitiken följdes av att ta examen i en ekonomi med 17 procents ungdomsarbetslöshet.
När ettbarnspolitiken blev tvåbarnspolitik år 2016 och trebarnspolitik år 2021, i kombination med en massiv regeringskampanj för att uppmuntra till högre födelsetal, har kvinnor fått det ännu svårare att bli och fortsätta att vara anställda, eftersom cheferna inte vill betala för flera mammaledigheter. Detta har lett till en intensiv diskussion på nätet om behovet av skydd mot könsdiskriminering på jobbet, något som för närvarande inte finns och som kapitalister kommer att bekämpa med näbbar och klor.

En ny term, ”humine”, har blivit viral på sociala medier de senaste veckorna. Det uttrycker människors ilska över att behandlas som ”mänskliga gruvor” för exploaterad överarbetad arbetskraft, husköpare och konsumenter samt föderskor.
Xi Jinping bedriver en kampanj för att främja ”traditionella familjevärderingar”, vilket helt enkelt är en kapitalistisk regeringskod för att underkuva kvinnor och avlasta den största omsorgsbördan för barn och äldre i ett samhälle med extremt svaga offentliga tjänster. Termen ”födelsestrejk” används för att beskriva en våg av kvinnor som vägrar att sätta kapitalistisk BNP före sina egna önskemål och sitt eget välbefinnande.
Allt detta pekar på en ökande frustration bland unga, särskilt kvinnor, som kan leda till radikalisering och politisk aktivitet i större skala, vilket är precis vad diktaturen vill undvika.

KKP är livrädda för att unga kvinnor ska radikaliseras ytterligare.

Under protestvågen i slutet av förra året hölls solidaritetsdemonstrationer i ett dussintal städer världen över på universitetsområden och utanför kinesiska ambassader. International Socialist Alternative deltog i protester i Taipei, New York, München, Seattle, Dublin, Boston och många fler städer.
I London samarbetade ISA med kinesiska studenter för att organisera en demonstration med nästan 200 personer utanför Kinas ambassad i London.
Det behövs fler protester med krav på att de arresterade demonstranterna ska släppas fria och att arbetare och studenter ska fortsätta sin kamp mot KKP:s kapitalistiska diktatur.
Med tanke på att regimen särskilt riktar in sig på unga kvinnor kan internationella kvinnodagen den 8 mars bli en global aktionsdag till stöd för kvinnokampen i Kina. Chinaworker.info och ISA i Kina, Hongkong och Taiwan uppmanar därför socialistiska och feministiska grupper att på 8 mars kräva att de arresterade kinesiska kvinnliga demonstranterna friges.
KKP:s inriktning på att slå ned fjolårets demonstrationer är inte ett tecken på självförtroende och styrka. Under 2023 har stora protester fortsatt. I början av januari protesterade 20 000 arbetare vid en anläggning som producerar covidtest i Chongqing mot uppsägningar och stulna löner.

Den 8 februari protesterade tusentals pensionerade stålarbetare och andra pensionärer i Wuhan mot att staden har skurit ner deras månatliga medicinska bidrag från 260 yuan till mindre än 100 yuan, samtidigt som hundratals miljoner äldre människor just har smittats av covid. Demonstranterna förklarade att de skulle komma tillbaka igen om regeringen inte backade.
Det som KKP fruktar mest är sammanslagningen av arbetarnas kamp (kring löner, uppsägningar, arbetsvillkor och pensionsförmåner) med demokratisk kamp mot förtryck, censur och för grundläggande friheter, inklusive kvinnors rättigheter. Protesterna mot nollvisionen, som började med att arbetarna på världens största iPhonefabrik kämpade mot stulna löner, lockouter och osäkra arbetsförhållanden och som spred sig till storstäderna och universiteten, där kraven mot censur och för demokratiska rättigheter stod i centrum, var den första glimten av detta i nationell skala sedan 1989.
I motsats till vad västerländska kapitalistiska politiker som Joe Biden säger är demokrati och kapitalism inte förenliga, och kommer aldrig att vara det heller. Faktum är att man inte behöver titta längre än till Bidens USA, där rätten till abort har avskaffats i halva landet.
Det enda sättet att uppnå verklig demokrati, inklusive kvinnors kontroll över sina egna kroppar och sitt eget öde, är att avskaffa kapitalismen, i Kina och i hela världen, och ersätta den med demokratisk socialism, som skulle sätta mänskliga behov och välbefinnande framför vinst.
Endast arbetarklassen kan leda en sådan kamp, inte kapitalister i öst eller väst, och även om Xi Jinpings diktatur kan försöka fördröja den genom ondskefullt statligt förtryck och censur kan den inte avvärja den för alltid.