foto: Thibaud Saintin / Flickr CC
Prostitutionen är ett extremt uttryck för de strukturer som bär upp kvinnoförtrycket: Att kvinnors kroppar ses som varor och objekt.
Frågan om prostitution och trafficking avpolitiseras och individualiseras ofta i diskussioner och debatter. Så även i SVT:s Korrespondenterna förra veckan.
I avsnittet ”Vad kostar en kvinnokropp” porträtteras enskilda kvinnoöden, kvinnor från Rumänien som har prostituerat sig för att försörja sin familj och kvinnor som tvingas till Tyskland där prostitutionen är legaliserad.
Den röda tråden genom det 30 minuter korta programmet är att det är den ekonomiska situationen som är bakgrunden till varför kvinnorna som intervjuas har prostituerat sig. Det är också pengarna som styr hallicken och bordellägaren John Heer som intervjuas. Han tjänade tidigare pengar på finansmarknaden, men äger nu strippklubbar och bordeller.
Kvinnorna får hyra ett rum för 130 euro per dag och kan efter hyran är betald, en normal dag, göra en vinst på 150 euro.
– Det motsvarar min mammas månadslön, berättar Nicole som jobbar på bordellen och tar emot mellan 10 och 30 kunder per dag.
Svaret på frågan ”Vad kostar en kvinnokropp?” varierar. På John Heers bordell kostar den 30 euro. Men på gatan utanför i Stuttgart kostar en kvinnokropp endast 10 euro. Den här prisdumpningen upprör John Heer då det innebär att kunder vill betala mindre för ”hans” prostituerade.
Och här hittar vi nyckeln till svaret varför prostitution inte kan eller bör legaliseras eller sexköp avkriminaliseras. Tyvärr missar Korrespondenterna tyngden i den poängen. Poängen är klassamhället, och det är långt ifrån enbart Korrespondenterna som missar den.
Klassamhället innebär att vissa suger ut för maximal vinst medan andra tvingas låta sig utsugas för att överleva. Det kommer alltid att innebära en löne- och kostnadsdumpning, om inte laglig så olaglig.
Tvärt emot vad prostitutionsförespråkare säger handlar det inte om puritanism. Alla människor, oavsett kön, ska kunna ha sex med vilka de vill under samtycke utan att bli dömda för det. Men vi lever i ett samhälle med kvinnoförtryck, där kvinnors kroppar ses som varor och objekt. Prostitutionen är ett extremt uttryck för dessa strukturer.
Det räcker inte med att argumentera för en kriminalisering av sexköp. Orsakerna till prostitutionen måste bort. Vi måste argumentera och kämpa för en välfärd för alla – för bostad, jobb, vård och utbildning åt alla. Det finns inget biologiskt inbyggt behov av att köpa en annan människa. Prostitution existerar som en konsekvens av fattigdom som i sin tur är en konsekvens av klassamhället. ”Sexköpare” (kanske kroppsköpare är ett bättre uttryck?) är en konsekvens av patriarkala strukturer och kvinnoförtryck.
Klassperspektivet måste vara en del av diskussionen om prostitution och trafficking för att den ska vara relevant. Det hade varit en bättre säsongsstart av Korrespondenterna om de hade knutit ihop trådarna. ■
