Klimatet – en ickefråga för regeringen

av Offensiv

I förra veckan presenterade nationalekonomen John Hassler sin utredning om Sveriges klimatstrategi. Det som uppmärksammats mest är förslaget om att skrota utsläppsmålet för transporterna. Det kommer säkerligen att genomföras. Däremot finns det en del bra förslag, som Tidöpartierna med säkerhet kommer att begrava djupt ner i något arkiv.

Hassler menar att i och med att EU nu har tagit tuffare klimatmål fyller de klimatmål som tagits för Sverige ingen större roll. Men visst har det betydelse att det finns ett tydligt mål för utsläppen från trafiken. Det är en av de riktigt svåra delarna av klimatomställningen. Det kommer att krävas en rad åtgärder, som satsningar på järnväg och annan kollektivtrafik, förändrat byggande och stadsplanering för att minska bilbehoven, decentralisering av service i glesbygd, samordning av transporter med mera. Då är ett särskilt mål viktigt.
Extra viktigt är att det finns ett mål som ligger relativt nära i tiden. Att släppa målet sänder den farliga signalen att det går att bildligt och bokstavligt talat köra på som förut. Tidöpartierna, med SD i spetsen, har tydligt visat att det är precis det man har tänkt att göra.
Att Hassler inte har förstått omfattningen av uppgiften att ställa om transporterna visas också av att han vill införa ett mål för elektrifieringen av transporter. Det är givetvis nödvändigt att byta ut de fossila bränslena i bilar och lastbilar mot i första hand el. Men detta kommer inte att räcka. Batterier slukar stora mängder sällsynta metaller och landsvägstrafik kräver mycket mer energi än järnvägstrafik. En helt avgörande del av klimatomställningen är därför att flytta över så mycket som möjligt av trafiken från väg till räls.

Överhuvudtaget tonar Hassler ner vad klimatomställningen kommer att innebära för samhället. Redan i inledningen säger han att kostnaderna kommer att vara små och att den ekonomiska tillväxten kommer att kunna fortsätta som förut. Det är att dramatiskt underskatta hur stor uppgift det är att skruva åt kranen för de fossila bränslena som idag står för 80 procent av energianvändningen. Det kommer att krävas en mycket väl genomtänkt och sparsam användning av energi och ändliga råvaror för att klara omställningen. En hushållning av det slaget har kapitalismen gång på gång visat sig vara oförmögen att klara.
Att skrota målet för utsläppsminskningen från trafiken och satsa på eldrivna fordon är antagligen något som regeringen gärna vill genomföra. Det kommer att göra att frågorna om besluten som ökat utsläppen något mindre jobbiga. Satsningar på att snabba på elektrifiering är också tänkbart. Det är något som även stora delar av industrin kräver, så länge de får göra det på sina villkor och utan krav på att hushålla med knappa resurser.

Sedan finns det en del förslag i utredningen som faktiskt skulle kunna göra nytta i klimatomställningen.
När det gäller trafiken föreslår Hassler en utökning av malus-systemet, det vill säga att man får betala mer i skatt för bilar med höga utsläpp. Han föreslår också att den ska vara progressiv, så att de värsta bilmodellerna blir riktigt dyra.
För människor på landsbygden vill utredaren införa ett transportstöd. Det är naturligtvis en mycket mer träffsäker åtgärd än att sänka skatten på bensin och diesel för alla.
Han vill också se en snabbutredning av ett system som ger markägare rätt till ersättning för den klimatnytta de gör. Detta skulle ge förutsättningar för att skogsägare minskar på avverkningarna för att låta skogen binda koldioxid och skulle ge helt nödvändiga extra intäkter för jordbrukare som vill bedriva ett jordbruk som i bästa fall till och med kan ha negativa utsläpp av växthusgaser.

Trots att Hassler tonar ner hur stora omställningar av samhället som kommer att krävas verkar han inse att det innebär att ekonomin kommer att förändras. Därför föreslår han att en plan upprättas för hur dessa förändringar av arbetsmarknaden på vägen mot klimatneutralitet ska klaras. Det är nödvändigt. De arbetare som jobbar vid raffinaderier, inom flygbranschen eller inom cementindustrin måste veta att det finns en bra väg till nya jobb när jobben inom utsläppsintensiva branscher blir färre.
Socialistiskt Alternativ skulle bland annat lägga till att fackföreningar och miljöorganisationer måste spela en central roll när det gäller att ta fram en sådan plan. Men denna och några andra punkter som pekar mot behovet av en mer övergripande planering från samhällets sida kommer regeringen helt säkert att begrava. Tilltron på att marknaden kommer att lösa allt är stark i regeringskvarteren.