Klimatet: inte så viktigt för riksdagspartierna

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Klimatkrisen är ett faktum som vi inte står inför, utan är mitt i. Utan åtgärder – som det brådskar rejält med att införa – står vi inför oåterkalleliga tippunkter och en katastrofal ökning av den globala medeltemperaturen. Slutsatsen borde vara att omedelbara åtgärder införs, men alla riksdagspartiernas klimat- och miljöambitioner har kraftigt försämrats jämfört med valfläsket inför 2018 års val.

Namnet på Naturskyddsföreningens nya rapport, Sänkta ambitioner i miljöpolitiken, är talande. De redan för låga klimat- och miljöambitionerna är nu än lägre. Framför allt är ambitionerna låga hos Socialdemokraterna och Moderaterna, och helt i botten hos Sverigedemokraterna (inte så förvånande).
I deras granskning har Naturskyddsföreningen frågat riksdagspartierna om vad de anser om deras 22 miljöpolitiska förslag. Det handlar om allt från ett förbud på fossila bränslen till 2030 och en ny havsmiljölag till ett hållbart nyttjande av skogen, beslut om mål för ökade kolsänkor och att omvandla miljonprogram till miljöprogram. Resultaten är minst sagt nedslående.
Bara Miljöpartiet säger sig stå bakom alla 22 förslagen, medan Vänsterpartiet står bakom 20. S, M och Kristdemokraterna ställer sig å sin sida endast bakom fem av förslagen, och SD blott ett (att flytta ut trålgränsen).
SD säger exemplevis att ”Sverige inte har en avgörande påverkan på klimatet” i sitt nejsvar på förslaget om att Sverige ska anta en koldioxidbudget, där även S, M och KD säger nej. SD:s och de blåbrunas klimatpolitik är därmed ”fortsätt utsläppen” – Sverige har ju ändå ingen ”avgörande påverkan”, varför ska man bry sig?

Rapporten konstaterar under underrubriken ”Oroande framtidsutsikter” att:
”På klimatområdet finns det ett brett stöd för att höja ambitionsnivån i EU:s utsläppshandel, men samtidigt saknas det riksdagsmajoritet för andra viktiga förslag som ett fossilförbud, att öka kolsänkan och att anta en svensk koldioxidbudget.
Av de sju förslag som tydligast kopplar till att främja biologisk mångfald finns det endast en riksdagsmajoritet för två, att införa en havsmiljölag och att öka arealen naturbetesmarker. Tyvärr kan vi konstatera att det saknas en tydlig politiskt vilja att ställa om till ett mer hållbart skogsbruk.”

Det är med andra ord ett fortsatt race mot botten vad gäller miljö- och klimatåtgärder.

Det är med andra ord ett fortsatt race mot botten vad gäller miljö- och klimatåtgärder. Det handlar förstås om att det för dessa partier är flera andra intressen som går före klimatets, framför allt ekonomiska. Det kan exempelvis ses i det nejsvar som S, M, SD, KD och C ger till förslaget om ett hållbart nyttjande av skogen, där Sveaskogs avkastningskrav och marknadsmässighet prioriteras.
Och då alla riksdagspartier ställer sig bakom det kapitalistiska systemet och dess spelregler – ja, även Vänsterpartiet – kommer en förändring aldrig att ske utan en enad, robust och energisk rörelse av rörelser underifrån. MP, med sin fullpott i Naturskyddsföreningens rapport, skulle inom ramarna för kapitalismen inte kunna genomföra de åtgärder som klimat och miljö behöver.

Det brådskar att få till stånd en klimatrörelse som innefattar arbetarrörelsen i bred bemärkelse: fackföreningar, sociala nätverk, ungdomsrörelser, välfärdsallianser och alla som kämpar mot den förda högerpolitiken behöver gå samman.
En grön omställning är inget ”hot mot jobb”, som alla kapitalets förvaltare försöker få det till (en strid mellan ”jobb och klimatet”). Faktum är att en grön omställning av hur hela samhället styrs och fungerar samt dess produktion och distribution av varor och tjänster skulle skapa otroligt många arbetstillfällen.
Men för att nå dit måste också klimatrörelsen bli socialistisk och ställa krav på offentligt ägande av storföretag och banker under demokratisk kontroll och styre samt en demokratisk planerad ekonomi. Bara så kan vi säkerställa att de gemensamma ekonomiska resurser vi inom arbetarklassen skapar faktiskt går till behoven – klimatets, välfärdens etc – och inte till en girig superrik minoritet.