Klimatkrisen: Det blir bara varmare

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Klimatkrisen, som nästan har kommit i skymundan med den extrema militariseringen, batongpolitik och imperialistiska schackspel för att gynna sina egna intressen, håller på att bli bortom kontroll. Redan har Europa haft en av sina varmaste vårar någonsin, med extrem vattenbrist till följd – och i sommar kommer en El Niño som är boostad av den globala uppvärmningens effekter.

El Niño är ett naturligt väderfenomen, som innebär att vattnet i Stilla havet blir betydligt varmare än normalt. Det innebär att den globala medeltemperaturen höjs (vanligtvis med cirka 0,2 grader C), förutom att risken för ödeläggande extrema väderfenomen blir större, som exempelvis värmeböljor och starkare stormar.
Enligt USA:s myndighet för hav och atmosfärs (NOAA) klimatförutsägelsecenter kommer El Niño troligtvis fortsätta fram till vintern, och menar att det är en ”betydande El Niño som står framför oss” (det vill säga en särskild stark en).
Konsekvensen för oss i Sverige kan bli en onormalt varm sommar, likt 2018 då närmare 700 personer dog av värmerelaterade orsaker. För resten av Europa är risken att detta året blir ännu värre än fjolårets horribla extremvärme som skördade över 16 000 liv.

De kanske allvarligaste varningarna som har kommit nu är att den globala medeltemperaturen kan passera 1,5 grader C redan i sommar, vilket skulle få katastrofala konsekvenser: snabbare avsmältning av Arktis, en permanent inbromsning av Golfströmmen, med mera.
Enligt rapporten State of the Global Climate 2022, som utkom i april, beskrives det hur det nu råder rekordvarma hav och försurning, att avsmältningen av havsis i Antarktis och glaciärer i Alperna slår nya rekord, samt att det är rekord av halter metan och koldioxid i atmosfären.
De senaste åtta åren har varit de varmaste som någonsin har uppmätts, och de kommande åren spås dessutom slå dessa rekord.
Vad mer har minst 3,5 miljarder människor – hälften av jordens befolkning – upplevt rekordvärme det senaste 10 åren, vilket en analys av Carbon Brief visade förra veckan. Europa är den värst drabbade regionen.

Dessutom har stora delar av södra Europa haft omfattande vattenbrist på grund av den extremtorka som har rått i vår. Även skördar har slagits ut. Barcelona införde till exempel vattenrestriktioner i april.
Vattenbristen för länderna kring Medelhavet handlar om att vattenreservoarer inte har återhämtat sig under vintern då det har varit för lite regn och snö – exempelvis är Italiens viktigaste dricksvattenreserv Gardasjön på bara hälften av sin normala nivå.
Men det är inte bara global uppvärmning med dess torkor som orsakar vattenbristen. En ny studie som den 10 april, Urban water crises driven by elites’ unsustainable consumption, visar hur överkonsumtionen av tillgängliga vattenreserver av världens elit, de allra rikaste, kan utlösa vattenkriser och olika regionala vattenransoneringar.
Den visar vidare att ekonomisk ojämlikhet och de rikas ökade konsumtion av vatten är den allra största risken för framtida vattenkriser i urbana områden – ja, större än klimatförändringar och befolkningsökningar i dessa områden.

Det går såklart längre än så. Det globala kapitalistiska systemet med dess maniska vinstjakt är ansvarig för miljöförstörelser, global uppvärmning och ökade utsläpp. Det är heller inte bara världens olika storbolag, särskilt energibolag, som är ansvariga för allt detta. Världens stater och regeringar är lika ansvariga; staten är till för att skydda den rådande ordningen. Och de har gång på gång tryckt ned klimatmål och tillåtit ödeläggelsen samt infört lagstiftning som förvärrar situationen.
Det räcker med att ta en titt på den blåbruna regeringen i Sveriges klimatfientliga politik för att se detta, men exemplen kan göras milslånga i land efter land.

Det är omöjligt för kapitalismen som system att förhindra, dämpa eller återställa klimatkrisens effekter. Själva kärnan i systemet – ohämmad exploatering av människa och natur i syfte att berika ett fåtal på bekostnad av allt och alla andra – är i direkt motsättning till den hushållning av resurser och demokratisk planering av hur samhälle och ekonomi ska fungera som behövs om vi ska ha någon som helst chans att hålla den globala medeltemperaturen nere.
Det krävs ett socialistiskt alternativ till dagens marknadskaos som hotar och redan på många sätt har – kastat ned världens befolkning och natur i klimatruinens upphettade ravin. Det är allvarligt läge, men det är inte försent att förändra. Det krävs rörelser, protester och gemensam kamp av miljöorganisationer och den samlade arbetarrörelsen för att uppnå en verklig förändring.