Klimatkrisen dödar allt fler på jobbet

av Stephen Rigney // artikel i Offensiv

Klimatet är en facklig fråga – någon annan slutsats går det inte att dra av en rapport nyligen utgiven av FN:s Internationella arbetsorganisationen (ILO). Det är inte bara att mer än en miljard arbetstillfällen hotas i branscher som är direkt beroende av en hållbar miljöutveckling, utan även att arbetsmiljön för miljarder arbetare alltmer påverkas av klimatförändringar och extrema väderförhållanden.

Fler än 2,4 miljarder arbetare (nästan 71 procent av den globala arbetskraften) utsätts för extrem hetta varje år – en ökning med 34,7 procent sedan år 2000. Nästan 23 miljoner arbetsskador (inklusive tiotusentals dödsfall) kan kopplas direkt till hettans påverkan och det är utan att räkna med de mer långsiktiga konsekvenserna av exponering för höga temperaturer, som kroniska njursjukdomar och cancer. Till exempel utsätts drygt 1,6 miljarder för UV-strålning genom sina arbeten och lika många drabbas av luftföroreningar, vilket orsakar omkring 860 000 dödsfall årligen enbart bland utomhusarbetare.

I Europa, där extremväder har blivit allt vanligare, har antalet värmerelaterade dödsfall på arbetsplatserna ökat med 42 procent sedan sekelskiftet – men bara ett fåtal länder har lagstiftningar som sätter ett tak för när det anses vara för varmt för att arbeta. Och även där gäller gränserna i vissa fall bara inomhus, trots att det är i fråga om arbete utomhus som riskerna är de allra största. Två av fem byggarbetare i EU jobbar i höga temperaturer minst en fjärdedel av året. Trots att Europa är den världsdel där temperaturerna nu ökar snabbast, menar Europeiska miljöbyrån, som nyligen har identifierat 36 klimatrisker, varav 21 kräver omedelbara ingripanden, att den förda klimatpolitiken ligger långt efter behovet med tanke på de ökande risknivåerna.

I Brasilien får 70 procent av de som arbetar i direkt solljus någon form av hudcancer. Detta i ett land där temperaturen överstiger 40 grader minst 50 dagar per år. Bland de värst drabbade är gatuhandlare, som sällan har råd att använda solskydd och inte heller har möjligheter att uppsöka vård då det utöver själva kostnaden också innebär förlorade arbetsinkomster.

Lant- och byggnadsarbetare, de som har lagerjobb, sophämtare samt lastbils- och busschaufförer är också bland de som är mest utsatta, det vill säga att precis som i övriga delar av världen är det arbetarklassen som betalar priset för klimatförändringarna. Samtidigt skapar stigande temperaturer och luftfuktighet en perfekt grogrund för myggor och spridning av olika sjukdomar – denguefeber är nu den femte största orsaken till sjukfrånvaro i Brasilien. Särskilt inom lantbruk och byggbranschen är påverkan störst – det är dessutom branscher där många arbetare är svarta, vilket även visar hur klimatförändringarna slår extra hårt mot rasifierade. I många länder, bland annat Kina, har sjukdomar som tidigare har utrotats i vissa områden nu börjat komma tillbaka.

Det vore enkelt att avvisa kapitalisternas icke-svar på klimatkrisen med förklaringen att så länge det inte påverkar vinsterna finns det inget att reagera på. Då kommer de kanske göra något när också de behöver betala för krisen. Men ILO har beräknat att uppemot två procent av alla arbetstimmar kommer att gå förlorade år 2030 på grund av extrem hetta och att förlusterna för världsekonomin kommer att uppgå till 2 400 miljarder dollar vid den tidpunkten bara på grund av värmestress. Med andra ord påverkas även vinsterna redan nu.

Men det är kapitalismens egen logik, där kortsiktiga vinster måste prioriteras framför allt annat för att kunna överleva som förklarar kapitalets vägran att ta itu med klimatkrisen. Det är dags nu för facket att verkligen göra klimatet till en facklig fråga!