foto: AusAID / Flickr CC
Om inte uppvärmningen stoppas kommer hundratals miljoner människor att tvingas fly.
Det krävs en genomgripande systemförändring för att vända utvecklingen och stoppa den globala temperaturökningen, larmar IPCC (FN:s klimatpanel) i sin specialrapport om effekter av en global uppvärmning på 1,5 grader. Och det brådskar.
Den globala medeltemperaturen har redan stigit med 1 grad sedan kapitalismens genombrott i slutet av 1800-talet. Denna temperaturökning märks bland annat i mer extremväder, stigande havsnivåer och minskande havsis i Arktis, skriver IPCC och varnar för att varje tiondels grad riskerar att allvarligt förvärra klimat- och miljökrisen.
IPCC varnar också för att en temperaturökning på 2 grader skulle få betydligt värre följder än vad som tidigare förutspåtts med kollapsande matförsörjning och delar av världen som görs obeboelig. Det är detta mardrömsscenario som kommer allt närmare. Nuvarande trender och politik pekar mot att den globala temperaturen ökar med katastrofala 3-4 grader till år 2100.
År 2015 lovade världens regeringar att med hjälp av frivilliga klimatåtgärder hålla den globala uppvärmningen under 2 grader, men helst under 1,5 grader jämfört med förindustriell tid.
”När de frivilliga åtgärderna läggs samman hamnar vi på en temperaturhöjning på över 3 grader. Och om länderna inte gör vad de lovat i sina planer, utan fortsätter som idag, landar vi på 4–5 grader”, skriver Göran Sundqvist, professor i vetenskap- och teknikstudier och verksam vid CICERO (Center for International Climate Research, Oslo) på DN Debatt den 8 oktober.
Utsläppen av koldioxid måste minska med 40 procent från 2010 års nivåer till år 2030, och sedan nå nollnivåer vid 2050, menar IPCC och efterlyser drastiska åtgärder för att bryta dagens utveckling som går i helt fel riktning. Om utsläppen fortsätter ligga på samma höga nivå som idag kommer uppvärmningen mycket snart att nå 1,5 grader, kanske så tidigt som inom 12 år (2030).
IPCC efterlyser en historisk systemförändring, men ger inget svar på den avgörande frågan: Vilken systemförändring och hur? Istället hoppas man på inomkapitalistiska, icke-systemförändrande åtgärder som att det i framtiden ska bli möjligt att ”fånga in” koldioxid, vilket är en riskfylld utopi.
År 2017 ökade de globala utsläppen på nytt, vilket medförde den hittills högsta nivån av koldioxidutsläpp. Fortfarande står de fossila bränslena för 80 procent av den globala energianvändningen.Bakom den fortsatta och ökande användningen av kol, olja och naturgas finns de 100 storbolag som enligt den brittiska tidningen The Guardian stått för 71 procent av världens utsläpp av växthusgaser sedan 1988.
De europeiska storbolagen hävdar att EU:s ambition att minska utsläppen med minst 40 procent till år 2030, som i bästa fall begränsar uppvärmningen till 3 grader, egentligen är för ”ambitiös” och lobbar för mindre regleringar än nu.
Kapitalismens upptrissade och kortsiktiga vinstjakt, marknaden och den nyliberala politiken dödar planeten. Den antikapitalism som i allt högre grad genomsyrar den globala klimatkampen visar vägen framåt. Klimat- och miljökrisen kräver en masskamp för revolutionära hållbara förändringar och demokratisk planering baserat på samhällsägande av storbolag, banker, jord och andra resurser.
