Klimatkrisen fortfarande akut

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Klimatkrisen har kommit lite i skymundan på grund av den pågående pandemin, men är fortfarande en liv-eller-död-fråga. Coronakrisen har dessutom slagit hål på den borgerliga myten om att individuell konsumtion och individuella åtgärder skulle vara tillräckliga för att minska utsläppen och den globala uppvärmningen i den omfattning som krävs.

En analys gjord av Carbon Brief under april månad visar att utsläppen beräknas minska med mellan 5,5 och 8 procent i år, vilket även på 5,5 procent är den största årliga minskningen i världshistorien. En stor anledning till detta är de karantänsåtgärder och nedstängningar av samhällen som har genomförts på grund av covid-19-pandemin.
Men 5,5 procent är ändå inte inom ramen för vad som krävs. Det skulle under detta årtionde krävas en minskning på 7,6 procent varje år för att ha någon chans att inte överskrida en global uppvärmning på 1,5 grader celsius av förindustriella nivåer. 
Dessutom ökar koncentrationen av CO2 i atmosfären, även om ytterligare minskningar av utsläppen skulle äga rum. Michael Tjernström, professor i gränsskiktsmeteorologi vid Stockholms universitet, kommenterar till Dagens Arena den 4 maj:
– Utsläppen minskar inte så dramatiskt som man skulle kunna föreställa sig. Det kan drivas av de bilder man har sett ifrån satellitobservationer av de utsläpp som har med luftföroreningar att göra. Där ser man en ganska omedelbar effekt, men då ska man komma ihåg att gaser, partiklar och annat som är inblandat när det gäller luftföroreningar har en omsättningstid i atmosfären på kanske en vecka eller två. Koldioxiden till exempel har en omsättningstid på några hundra år.

Så varför minskar inte utsläppen mer, trots att så många stannar hemma och därmed inte reser fram och tillbaka från jobben, när mycket av produktionen har stannat av och flygen står stilla på marken? Flygen står för drygt 3 procent av de globala koldioxidutsläppen och drygt 5 procent av alla klimatpåverkande utsläpp. Därmed kan nästan hela minskningen kopplas till flygindustrin om den lägsta siffran på 5,5 procent visar sig korrekt. 
Det har samtidigt ägt rum en ökning i hemmens el- och värmekonsumtion, och i många delar av världen kommer energin till dessa från olja, gas, kol och andra smutsiga källor.
40 procent av världens utsläpp kommer från el- och värmeproduktion – och 70 procent av elproduktionen globalt kommer från fossila bränslen, främst kolkraft, enligt Världsnaturfonden. 
Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet på Chalmers, förklarar också till Dagens Arena den 4 maj:
– De globala transporterna står för ungefär 20 procent av världens CO2-utsläpp, och det är ju framför allt de som har minskat. Även med coronakrisen och hela världen är i lock-down använder vi mycket energi i världen. Jag menar här sitter jag hemma och det är varmt i huset och jag har el. Dessutom rullar mycket av basindustrin, energikrävande industri, på än så länge.
Det belyser återigen faktumet att man inte kan konsumera bort den kapitaldrivna globala uppvärmningen – det måste till en grundläggande förändring. 

Coronakrisen och klimatkrisen, med alla dess effekter, är sammankopplade och oupplösliga med kapitalismens kris.

Om inte drastiska åtgärder snabbt vidtas står vi inför katastrofala scenarier. Det är bokstavligt talat en kamp om att finnas eller försvinna för en stor del av världens befolkning.
En studie i Proceedings of the National Academy of Sciences den 4 maj visar att för varje 1 grad som den genomsnittliga globala uppvärmningen ökar påverkas en miljard människor. 
De kommer behöva ”anpassa sig” eller migrera för att hålla sig inom förhållanden bäst lämpade för att odla spannmål, ha boskap och kunna arbeta utomhus. De kallar de klimatområden där koncentrationen av detta har varit störst för ”den mänskliga nischen”.
Denna mänskliga nisch spås förändras mer de kommande 50 åren än vad de har gjort de senaste 6 000 åren, alltså ungefär sen när människan började bosätta sig och skapa civilisationer. Det i sin tur kommer att försätta upp till tre miljarder människor utanför de områden som är bäst lämpade för överlevnad, framför allt i fattigare områden.

Just nu upplever 0,8 procent av jordens yta en genomsnittlig årlig temperatur över 29 grader Celsius, främst i Sahararegionen i Afrika. Men den beräknade globala medel­temperaturökningen innebär att omkring 19 procent av jordens land­yta kommer att uppleva årliga genomsnittliga temperaturer på över 29 grader år 2070, som idag är hem för 3,5 miljarder människor, visar studien vidare.
– Vad vi har tittat på är mänsklighetens känslighet för uppvärmning, och att en miljard människor per en grads uppvärmning är i fara. Och människor kommer inte att stanna kvar där det är fara för livet, sa studiens medförfattare, den nederländske ekologiforskaren Marten Scheffer till Washington Post den 4 maj.
Miljardtals människor kan därmed komma att bli klimatflyktingar i redan extremt tätbefolkade områden. Världens länder för dessutom en allt mer brutal och omänsklig flyktingpolitik. 
Resta murar, taggtrådsstängsel, kriminalisering av hjälp till flyktingar (att man inte får undsätta flyktingar på Medelhavet exempelvis), utvisningar till krig och förtryck, polisiär klappjakt på flyktingar, fruktansvärda förhållanden i flyktingläger som mer är att likna vid fängelser, slavhandel (som i Libyen) – listan kan göras sorgligt lång.
En studie som publicerades i Science Advance den 8 maj, The emergence of heat and humidity too severe for human tolerance, visar också att antalet extrema böljor av hetta och luftfuktighet ökar runt om i världen – Sydasien, Mellanösterns kustområden och sydvästra Nordamerikas kustområden – samt att den blir allt mer obarmhärtig för allt fler. De drar slutsatsen att den globala uppvärmningens ”worst case”-scenarier redan äger rum på sina håll.

Coronakrisen och klimatkrisen, med alla dess effekter, är sammankopplade och oupplösliga med kapitalismens kris. Trots att utsläppen nu har minskat något finns det all anledning att oroa sig över en dramatisk ökning, särskilt när nu allt fler stressar igång en ”återstart” av samhällena, som i USA. Under den senaste ekonomiska krisen 2008-09 minskade utsläppen med 1,4 procent, men ökade sedan dramatiskt med över 5 procent.
Det är också den fruktansvärda exploateringen av djur i vinstintressets namn som gav upphov till covid-19-pandemin, och om inte det blir en dramatisk förändring i hur vi behandlar djur inom animalieindustrin och den mer ”exotiska” matindustrin i exempelvis Kina kan nya pandemier snabbt bli en verklighet. Pandemin har också visat att det går att ställa om snabbt, trots nyliberalismens prat om att det är ”omöjligt”.

Krisen belyser att det måste till en snabb och dramatisk grön socialistisk omställning av all produktion och distribution av varor, energi och tjänster, där de stora ekonomiska och industriella nyck­el­sek­to­rer­na förstatligas under arbetarklassens demokratiska kontroll och styre för att möjliggöra detta. 
Det är enda sättet att bli kvitt den dödliga kapitalismens återkommande kriser inom alla områden, som världens natur, djur och arbetarklass får betala priset för.