Samtidigt med den ekonomiska krisen förvärras klimatkrisen.
Situationen inom exempelvis bilindustrin visar att det behövs en fundamental förändring i produktionen. Fallet med GM visar tydligt på kapitalismens oförmåga att lösa något av de problem som finns idag.
Även om den amerikanska regeringen har kontroll över företaget, är Obamaadministrationens mål att åter-privatisera det inom 17 månader, som ett företag som bringar vinst till ägarna, trots att det innebär att över 20 000 jobb försvinner.
Men istället för Obamas återprivatisering och fortsatt slakt av biljobb krävs en kamp för att förstatligandet följs av omedelbara klimatomställningar – massiva investeringar för att lägga om produktionen och en satsning på miljövänliga transporter. En del fabriker skulle också kunna producera vindkraftverk, solceller och andra rena energiproduktionskällor.
Att stänga fabriker och skära ned på jobben kommer inte att lösa krisen.
Det kommer att ytterligare underminera arbetares förmåga att köpa bilar och därmed förstärka problemen med överkapacitet och leda till fler attacker på bilarbetare i framtiden. Det kommer heller inte att göra något i fråga om klimatet.
En snabb omställning av bilindustrin är möjlig.
Under andra världskriget ställdes GM på bara några månader om till att producera krigsmateriel. Även om det gjordes i den härskande klassens intressen visar det ändå att en omställning är tekniskt möjligt på kort tid.
LO:s kongress den 25 maj antog en klimatrapport som ska bli grunden för fortsatt arbete kring klimatfrågan.
”Skriften har tillkommit under en period av kris i ekonomin och på arbetsmarknaden. Det allvarliga läget har gjort det naturligt att försöka förena åtgärder mot klimatförändringarna med insatser för ekonomisk åter- hämtning”, står det i förordet.
”LO anser att Sveriges huvudstrategi för att motverka klimatkrisen ska handla om aktiv investeringspolitik inriktad mot såväl energieffektivisering som koldioxidfri energiförsörj- ning… Klimatarbetet kan medverka till viss återhämtning från den ekonomiska krisen och investeringar som görs bör i hög grad bidra till minskad klimatbelastning.”
LO:s rapport innehåller bra fakta och förklaringar kring klimathotet. Frågan om klimatet tillsammans med jobben och sociala aspekter tas upp. Rapporten ställer även flera bra krav, till exempel att det behövs ett samlat program för renovering, energihushållning och social upprustning i miljonprogramsområdena och andra bo- stadsområden med flerfamiljshus.
Det som tyvärr saknas i rapporten är förklaringar på hur detta ska uppnås. Till exempel ifrågasätts inte vart företagens vinster har tagit vägen – att dessa måste användas till nödvändiga investeringar. LO håller sig inom kapitalismens ramar.
Utsläppshandel och skatter är två åtgärder man talar om. Svenska energi- och miljöskatter måste vara någorlunda likvärdiga med andra länders, för att bli konkurrensneutrala, säger rapporten. I kraven gör man undantag för att konkurrensen inte ska ta skada. Man utesluter inte heller investeringar i ny kärnkraft.
Kapitalismen kan inte åtgärda klimathotet. Det behövs kamp för att försvara jobb, välfärd och klimatet, en kamp som fackföreningarna borde stå i spetsen för, istället för att vika sig för attackerna från kapitalister. Frågan om ”konkurrenskraft” visar på att internationell kamp är nödvändig. För att nå upp till de krav som ställs i klimatrapporten krävs demonstrationer, strejker och ockupationer.
Fackföreningarna måste kräva förstatligande och arbetarkontroll samtkämpa för dessa krav. Stora attacker utan slut kommer att bli framtiden om det inte sker en massmobilisering av bilarbetarna och andra för att kämpa för jobben och klimatet.
Rättvisepartiet Socialisterna kräver förstatligande under arbetarnas demokratiska kontroll och styre, där arbetarnas kunskaper och fabrikerna kan användas för att möjliggöra en klimatomställning. Det är något som fackföreningarna borde kämpa för idag.
Bara i ett demokratiskt och socialistiskt samhälle kan människors behov mötas på ett sätt som är hållbart för klimatet.
Johanna Evans