Klimatstrejker på 1068 platser i 68 länder

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Fredagen den 19 mars arrangerade Fridays For Future (FFF) årets första globala klimatstrejk, och den senaste sedan början på hösten 2020. Protester hölls på minst 1,068 platser i 68 olika länder enligt FFF, och det var både fysiska och digitala skolstrejker beroende på lokala restriktioner.

Skolstrejkerna samlades under parollen #NoMoreEmptyPromises (inga fler tomma löften) och gick som vanligt ut på att vägra gå till skolan, men med en corona-anpassad twist då det också gick att vägra logga in och delta på distansundervisning.
Deltagare uppmanades också att lägga upp bilder med hemmagjorda skyltar, skriva till världsledare på twitter och andra sociala medier, samt att skicka vykort till riksdagen, regeringen och miljöförstörande företag som Preem, Cementa och SSAB med målet att ”spränga brevlådorna” med personliga meddelanden. 

Unga Socialister (RS ungdomsorganisering) deltog i skolstrejken och arrangerade en digital diskussion på temat ”Ett socialistiskt svar på klimatkrisen”, med brainstorming kring vårens kommande aktioner, likt de blockader vi arrangerade vid Swedbank och Preem 2019. 
Skolstrejkerna för klimatet startades av Greta Thunberg sommaren 2018, och har snabbt vuxit till att bli en av de största ungdomsrörelserna i världen. Under hösten 2019 var demonstrationerna extra stora, med miljontals deltagare. 
Protesterna kunde dock inte fortsätta i samma takt och på samma sätt under år 2020 eftersom coronakrisen slog till, men det blev ändå några demonstrationer i september det året. Fredagens skolstrejker är ett gott tecken, och ett föredöme när det kommer till att hålla igång kampen, och att anpassa sig till de rådande omständigheterna. 

#NoMoreEmptyPromises är en passande slogan, som sätter fingret på hur härskarklassen fortsätter att leverera tomma löften om förändring medan det kapitalistiska systemet fortsätter att konsumera, producera, expandera och förstöra. 
Kraven som FFF ställer på världens makthavare är bra, som att stoppa oljeutvinningen, främja demokratiskt beslutsfattande i klimatpolitiken, och skydda de som drabbas hårdast av klimatkrisen såsom urfolk, fattiga och exploaterade arbetare. Den globala klimatrörelsen har höjt medvetenheten hos miljontals människor och inspirerat dem till aktivism. 
Men det behövs mer än att härskarklassen skriver på ännu ett avtal eller lovar att främja grön kapitalism, vilket Parisavtalet (som skrevs på för fem år sedan) visar. 
#NoMoreEmptyPromises måste gå hand i hand med ”System change, not climate change” (systemförändring, inte klimatförändring). 

Det blir allt tydligare att yngre generationer världen över kommer att ärva en brinnande soptipp om inget görs för att stoppa utvecklingen. 
Ilskan och frustrationen som bubblar upp i form av en global proteströrelse måste riktas från en generell systemkritik till en antikapitalistisk socialistisk massrörelse tillsammans med arbetare vars strejkaktioner kan stanna upp hela samhället. 
Arbetarklassen måste komma med i klimatkampen med ett socialistiskt program för en grön omställning, där kontroll över produktionsmedlen och naturresurserna sätts under demokratisk kontroll och styre underifrån för att med verklig demokrati kunna skapa ett hållbart och rättvist samhälle, i samklang med naturen.