Klyftor som varslar om nya revolter

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den extrema fattigdomen i världen har ökat mer under de senaste två åren än på 20 år. Samtidigt har världens dollarmiljardärer ökat sina förmögenheter lika mycket de senaste två åren som de gjorde under 23 år dessförinnan, enligt hjälporganisationen Oxfam.

Inflationen (prisökningarna) förstärker den redan groteska ojämlikheten i världen. Invånarna i världens fattigaste länder tvingas idag spendera mer än två tredjedelar av sina redan för låga inkomster på mat.
I slutet av året väntas antalet människor som lever i extrem fattigdom att ha ökat till 860 miljoner, och det i en värld där de tio rikaste individerna har en sammantagen förmögenhet som är större än de fattigaste 40 procenten, 3,1 miljarder människor.
Att produktionsmedlen och rikedomarna ägs av en liten men mäktig, superrik kapitalistklass jämte nationalstatens trånga barriärer står i vägen för mänsklighetens och planetens framtid.

Sannolikt har världen aldrig varit så ojämlik som nu. De växande klyftorna började dock redan innan pandemikrisen att föda sin motreaktion i form av massrevolter och uppror i Chile, Libanon, Irak med flera länder 2019. Trots pandemin följde sedan mångmiljonrörelsen mot rasism och polisvåld i USA efter polismordet på George Floyd, den största proteströrelsen i landets historia, framgångar för aborträttskampen i Latinamerika, nya globala klimatstrejker samt massprotester under 2021 mot militärkupperna i Sudan och Myanmar.
Det missnöje som låg bakom dessa protester har förstärkts och fått ytterligare näring av först den förödande dom mot kapitalism och nyliberalism som pandemikrisen, en av historiens värsta pandemier, utdelade och sedan inflationen som har gjort att det aldrig har varit så dyrt att vara fattig som nu.
Pandemikrisen blev epokgörande; det blev början till slutet på den globala kapitalistiska ”regim” med globalisering och nyliberalism under den amerikanska kapitalismens dominans som härskat i decennier. Ukrainakriget har ytterligare slagit sönder den gamla världsordningen, eller oordningen, och världen har tagit kliv in i en ny tid där de överlappande kriserna tenderar att bli både fler och djupare jämsides med att krigsriskerna ökar.

”Världen stapplar in i en ny era av risker”.

Under de senaste tio åren har antalet väpnade konflikter ökat och det är en av anledningarna till varför 100 miljoner människor (1 procent av världens invånare) är på flykt idag. Det är 55 miljoner fler än för tio år sedan.
”Världen stapplar in i en ny era av risker”, skriver Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) i en rapport som publicerades den 23 maj och vars sammanfattade budskap är att de stora imperialistiska makterna och ”världens ledare misslyckas med att förbereda sig för de komplexa och ofta oförutsägbara risker som den nya era av djupgående och sammanlänkande klimat- och säkerhetskriser rymmer”. Det är en omskrivning av att det kapitalistiska systemet och dess politiska tjänare inte har några varaktiga lösningar på dagens kriser.
Enligt SIPRI-rapportens författare ger de samverkande kriser som låg till grund för arabiska vårens revolter 2010-2011 – kombinationen av minskade spannmålsskördar i Ryssland till följd av en extrem värmebölja och USA:s samtidiga satsning på biobränsle som fick priset på bröd i Mellanöstern och Nordafrika att stiga, vilket var den utlösande faktorn för revolten – en bild av det vittgående sambandet mellan dagens kriser.
Och den bilden vill inte makt­eliten kännas vid eftersom den går på tvärs med den nationalism och militarism som nu har tagit överhanden.

Kriget, krisen och inflationen jämte klimatförändringarna är nu på väg att skapa förhållanden som är än mer explosiva än de som fick massorna att revoltera under den arabiska våren.
”Efter en paus i de folkliga protesterna under pandemins första år återvänder människor till gatorna. Protestviljan ser nu ut att vara lika stark och omfattande som strax innan pandemin”, skriver Internationella valutafonden (IMF) den 20 maj och fruktar, inte utan fog, att den sociala oron kan bli ytterligare en faktor som knäcker den redan starkt försvagade ekonomiska uppgången.
Det är i dagens kamp och proteströrelser som hoppet gror och fröet till morgondagens samhälle sås. Det är också i den levande kampen och dess erfarenheter som medvetenheten förändras och förutsättningar skapas för att förena arbetar-, klimat- och andra sociala rörelser. Men kampvilja och protester är inte ensamt starka nog för att besegra klassfienden och ända kapitalismen.
Till syvende och sist avgörs kampens utgång av politiskt styrka, medvetenhet och organisation.
Därför: gå med i RS/ISA och vårt arbete, för att tillsammans med andra bygga den globala socialistiska massrörelse som krävs för att i grunden ändra systemet – för att avskaffa den ruttnande kapitalismen vars profitjakt, misshushållning och plundring hotar vår existens på denna vår enda planet.