Klyftorna blir bara värre inom skolan

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

En ny undersökning om skolan från Lärarnas riksförbund av hur segregationen i den svenska grundskolan förändrades mellan 2011-2021 visar hur skolan bara blir allt mer ojämlik och likvärdigheten går allt mer förlorad.

Rapporten, som kom ut den 8 december, visar att skolan bara blir mer och mer uppdelad, det vill säga skillnaderna mellan skolorna ökar. Resultatskillnaderna mellan skolor har exempelvis ökat med 20 procent de senaste tio åren.
Även andelen så kallade utsatta skolor (som definieras som skolor där 30 procent eller mer inte blir behöriga till gymnasiet) har ökat från 24 procent av alla skolor 2011 till 32 procent 2021.
– Det fria skolvalet har lett till en enorm skolsegregation. Vi utmärker oss internationellt. Skolsegregationen har ökat enormt mycket, vilket bland annat har lett till att lärarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö har blivit mycket tuffare på många skolor. Dessutom har undervisningen ofta ändrat inriktning, säger Anders Jakobsson, professor i utbildningsvetenskap vid Malmö universitet, till Skolvärlden den 8 december.

Denna trend – fallande resultat, stora skillnader mellan olika skolor, försämrad arbetsmiljö, högre press, stress, med mera – har vi sett under lång tid. Skolpersonal har länge larmat om utvecklingen, och pekat på vad som behövs: mer resurser, högre personaltäthet, mer tid för undervisning och mindre byråkratiska uppgifter, med mycket mera.
Istället har det motsatta ägt rum. Det är på grund av en medveten högerpolitik där välfärden dräneras på resurser (både i form av nedskärningar och i form av att privata utförare gör vinst på våra skattepengar).
Den blåbruna SD-styrda regeringen vill endast ”satsa” fem miljarder kronor till och med 2025 på skolan – medan det enligt den fackliga tidningen Läraren krävs 25,4 miljarder kronor för att ens upprätthålla dagens redan urholkade standard.

Även om det finns stora skillnader mellan kommunala skolor (som ju är en effekt av kommunaliseringen av skolan – en kommun kanske satser mer på skolan än andra), och även mellan kommunala skolor i samma kommun (skolor i ”utsatta områden” behöver ofta extra resurser, men får vanligtvis inte det) sticker friskolorna ut.
Friskolor har färre lärare per elev än de kommunala skolorna, och de anställda har såväl sämre lön som utbildning. Dessutom väljer de gärna bort elever i behov av särskilt stöd, då det kräver extra resurser. Friskolor saknar dessutom bibliotek, gymnastiksalar och andra faciliteter i större utsträckning än andra.
Deras svångremspolicy innebär att de stora friskolekoncernerna – parasiter hela bunten – har gjort 4,6 miljarder kronor i ren vinst de senaste fem åren. Pengar som borde gå till skolverksamheter, men istället går rätt ner i fickan på de redan rika.

Nu krävs en fightbackrörelse. Välfärdsanställda, gräsrötter, fackligt aktiva och arbetarrörelsen i stort behöver enas i gemensam kamp för upprustning, rättvisa och schyssta arbetsvillkor och -miljö. Bort med parasitära skolkoncerner och lyssna på experterna – skolpersonalen.