foto: Wikimedia Commons / Simon Legner
Löfven verkar redo att helt vika sig för Lööf och C:s antifackliga politik.
I sin iver att vinna över de antifackliga partierna Centern och Liberalerna har Socialdemokraterna och Stefan Löfven öppnat för nya eftergifter.
”Jag delar Centerns uppfattning om att vi behöver göra något åt arbetsrätten. Den har sina år på nacken och arbetsmarknaden har förändrats rejält. Vi behöver göra något eftersom det är snabbare omställningar på arbetsmarknaden. De har rätt i det”, sa Stefan Löfven i en DN-intervju strax innan jul.
Denna högerreträtt följer efter att Löfven i tidigare förhandlingar med Centern och Liberalerna lovat att sänka värnskatten, utvidga rut-avdraget samt att för evigt lägga frågan om vinstbegränsningar i välfärden på is och dessutom öppna för marknadshyror med början i nybyggda bostäder.
Annie Lööf välkomnade omedelbart Löfvens angrepp på arbetsrätten och hävdade att det var bra att ”han nu ser det som Centerpartiet har sett under en väldigt lång tid.”
Inte ens de tidigare alliansregeringarna vågade genomföra den försämring av anställningsskyddet som nu står på dagordningen. Centerns krav på att turordningsreglerna ska ersättas med vad arbetsgivarna och cheferna definierar som ”kompetens” samt att turordningsreglerna inte längre ska omfatta företag med mindre än 50 anställda utgör en central del i partiets strävan att etablera en låglönemarknad.
C-kraven är betydligt mer långtgående än de förslag till försämring av arbetsrätten som den finska högerregeringen lade fram ifjol och som möttes av en rad politiska strejker från facken som tvingade regeringen att dra tillbaka sina förslag.
Att S är berett att sälja ut delar av arbetsrätten är en varning om hur långt till höger partiet är berett att gå för att vinna stöd av antifackliga C och det snabbt krympande, sönderfallande L.
Även den fackliga ledningen som länge efterlyst ett regeringssamarbete med ”mittenpartierna” har tvingats kritisera Socialdemokraternas nya invit till Centern. Byggnads ordförande Johan Lindholm, som är med i Socialdemokraternas partistyrelse, menade exempelvis att: ”S inte har fått något mandat att förhandla bort vår arbetsrätt. Löntagarnas rättigheter och trygghet är inte till salu vid förhandlingarna med ett nyliberalt och löntagarfientligt Centerparti”.
Om Löfvens knäfall räcker för att få stöd av C och L är dock en öppen fråga. De löfvenska inviterna har sannolikt bara gett C och L ökad aptit att kräva ännu mer, vilket till sist kan bli för mycket att svälja för Socialdemokraterna.
M och KD hoppas fortfarande på att köpslåendet om stöd från ”mitten” ska resultera i att Ulf Kristersson blir ny statsminister. Det kan inte heller helt uteslutas att ingen regering kan bildas och att det blir extraval i år.
Men oavsett vad som händer den närmaste veckan måste facken gå från ord till handling.
Den skärpning av högerpolitiken som har genomsyrat regeringsförhandlingarna ger ett klart besked om innehållet i de attacker som hotar. Svaret måste bli: Gemensam kamp från fackföreningar, hyresgäströrelsen och olika gräsrotskampanjer för jobb, välfärd och allmännyttan – mot klassklyftor och rasistisk splittring.
