Kollektivavtal mot sexuella trakasserier

av Johannes Lundberg // Artikel i Offensiv

Det omfattande samhällsproblemet som sexuella trakasserier är, inte minst i arbetslivet, gjorde sig tydligt påmint i samband med #Metoo.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) släppte en rapport ifjol som visar att många kommuner och regioner inte tar sitt ansvar utifrån diskrimineringslagen. Till exempel blir 1 av 10 sexuellt trakasserade och bland kvinnor i åldern 18-29 är siffran 30 procent. I samma rapport framgår också att kunskapen gällande diskrimineringslagen är bristfällig i landets kommuner. 262 av 287 kommuner lever inte fullt ut upp till bestämmelser i lagen.
Offensiv träffar Hilda Johansson, ordförande Vision Göteborg, tillika initiativtagare till ett kollektivavtal mot sexuella trakasserier:

Vision Göteborg har en tid jobbat för ett kollektivavtal mot sexuella trakasserier, kan du berätta lite om bakgrunden kring det?
– Jag läste i en artikel att det fanns kollektivavtal mot sexuella trakasserier i Kanada. Det kändes helt rätt direkt och jag kontaktade Lena Svenaues som artikeln handlade om. Hon är jurist som bland annat har jobbat på Jämo och i Kanada. Detta var 2017 och vi startade ett samarbete för att jämföra de kanadensiska avtalen mot våra förutsättningar. 
– Parallellt med detta uppvaktade vi politiker i Kommunstyrelsen för att få dem att förstå vilken bra idé detta är. V, MP och S la fram ett förslag om att teckna kollektivavtal, men det röstades ner. I höstas la V in förslaget igen och det gick igenom.

Har du genom din tid som fackligt aktiv stött på många ärenden kopplat till sexuella trakasserier?
– Ja. Det har både handlat om arbetsplatser med en riktigt dålig jargong och individer som har blivit utsatta. Om vi tittar på medarbetarenkäten kan vi tyvärr se att det är många fler som borde ha kontaktat oss med anledning av sexuella trakasserier, diskriminering och kränkningar. Anledningen att de inte gör det beror dels på att arbetsgivaren inte är tillräckligt tydlig i att de inte accepterar sexuella trakasserier, diskriminering och kränkningar, men också på att det fortfarande är förenat med en hel del skam och skuld.

Vad säger andra fackliga organisationer i staden om arbetet ni har gjort med detta?
– Vi har haft kontakt med våra fackliga kollegor i TCO (Vårdförbundet och Lärarförbundet) under en längre tid och de stöttar oss fullt ut. I förra veckan träffade vi även Saco och Kommunal, och de är positivt inställda till avtalet.

Hur långt borta är ett lokalt avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer i staden?
– Stadsledningskontoret har fått i uppdrag att förhandla med de fackliga parterna i syfte att teckna ett avtal för arbetet mot sexuella trakasserier, diskriminering och kränkningar i arbetslivet. Förhandlingschefen vill ha ett första möte efter februari. Eftersom det här är ett helt nytt avtal (förhoppningsvis blir vi först i Sverige) kommer det säkert att ta lite tid, men vi kommer väl förberedda till förhandlingsbordet så jag hoppas att vi är klara relativt snart efter förhandlingens start.

Vissa menar nog att detta redan finns reglerat i lag. Hur skulle du beskriva skillnaden mellan det avtal ni vill se och vad lagen säger?
– Bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen har ramlagskaraktär och måste fyllas ut så att alla på arbetsplatsen förstår vad som ska göras.
– Det behövs ett arbetsplatsnära system för utredning och hjälp till den drabbade. Polisanmälan kan förvisso vara påkallat om ett beteende omfattas av regler i brottsbalken, men det tar lång tid innan en utredning är klar. Statistik visar att de flesta anmälningarna inte leder till något alls. Anmälningar till DO utreds endast i ett fåtal fall. DO har hittills inte utnyttjat sanktionssystemet (ansökan om vitesförelägganden).
– Idag ser arbetet väldigt olika ut i stadens förvaltningar. Ett avtal som gäller över hela staden skulle säkerställa en grundnivå för hur vi ska motverka sexuella trakasserier och hur vi agerar när de uppstår. Ett avtal har större bäring än de policyer vi har idag som tenderar att bli hyllvärmare.

Vad har inspirerat till detta avtal? Är inte det här något helt unikt i Sverige och Europa?
– Lena Svenaus nämnde att det finns i något land i Europa och så finns det i Kanada. Något mer avtal har jag inte hört om. Efter att vi på Vision har intervjuats och pratat om det internt i vårt förbund har flera personer från olika håll i Sverige hört av sig till mig och velat ta del av vårt arbete. Så det kommer förmodligen att komma till fler avtal.

Du har här en kanal ut till tjejer och kvinnor på väg ut eller ute i arbetslivet, vad är dina ord till dem om de har upplevt eller upplever sexuella trakasserier?
– Ta hjälp. Vänd dig till ditt fackförbund. Om du blir behandlad på ett sätt som känns fel för dig är det fel och du ska inte acceptera det. Ditt fackförbund kan hjälpa dig att kontakta HR-avdelningen eller din närmaste chef, och de måste agera. Arbetsgivaren är skyldig att utreda sexuella trakasserier och de är ansvariga för din arbetsmiljö. Om du inte är med i ett fackförbund kan du kontakta HR-avdelningen eller din chef direkt.