Kollektivet: Är mannen roligast?

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Just nu spelar Norrbottensteatern den ”skrattvänliga relationskavalkaden” Kollektivet för utsålda hus. Det är en till synes vrickad historia med Christer och Anita i centrum, som har flyttat från storstan för att starta ett kollektiv i Sattajärvi i Tornedalen.

Många skrattar nog utan större eftertanke åt de dråpliga figurerna som dyker upp i den sketchliknande föreställningen, men för mig blir det också sammantaget en hejdlös drift med sjuka könsroller, objektifiering och ett och annat sting mot det politiska etablissemanget.
Det är den hunsade dokumentärfilmaren Lars-Åke Möller (Linda Wincent) som håller samman historien, från festen när den ”karismatiska” Christer (Sven Björklund) får sin fixa idé om att starta ett kollektiv i Sattajärvi och ta med sig så många kvinnor som möjligt, till nutid där Lars-Åke reflekterar över historien och sin kärlek till Anita, en av dem som Christer har lockat med sig för att göra den tornedalska jorden bördig med hjälp av kvinnokroppens former.

Genom historien får vi skratta åt diverse personer, med ofta uppblåsta och manipulerande manliga egon. Som han som gör en stor sak av att han har samlat på björnfiguriner i hela sitt liv, men hittills har fått ihop till en, som har gått sönder. När han träffar en kvinna och tvingas välja mellan henne och figurinen kan ni ju gissa vad han väljer.
Eller Anitas före detta fästman, som inte brydde sig ett dugg om henne när de var tillsammans, men som efter att ha blivit dumpad när hon drar till kollektivet bestämmer sig för att i väntan på henne tälta på hennes föräldrars gräsmatta. I 30 år vägrar han lyssna på frun i husets först försynta och sen alltmer brutala budskap om att han måste flytta.
Roligast är kanske politikerna i Pajala som ger stora bidrag till Kollektivet med prat om att snart växer det palmer i Pajala, men där Christers kontakt med det motsatta könet kanske är den verkliga orsaken.
Det politiska etablissemangets förmåga att kunna framställa de mest galna förhållanden som fullständigt normala blir till stor humor genom sossen i Pajalas tal till kommunfullmäktige om att lösa befolkningsminskningen genom att importera troll.

Är det så att det är roligare att driva med typiskt manliga karaktärer? Kanske för att de på grund av patriarkatet blir mer utflippade och bisarra? Eller för att det helt enkelt är roligare när humorn sparkar uppåt?
Med det sagt finns det verkligen guldkorn som visar på motsatsen, som kvinnan som försöker framställa sin kommande dejt i en så romantisk dager som möjligt, men där den fysiska åtrån skiner igenom, rejält.
Alla karaktärer på scen och i de förinspelade videoinslagen spelas av skådespelarna Linda Wincent och Sven Björklund (Klungan/Mammas nya kille). De står också för manus och regi. Oavsett om du vill reflektera mer över vrickade karaktärer och relationer eller bara vill ha en stunds riktigt god underhållning är Kollektivet ett utmärkt val.

Medverkande: Sven Björklund och Linda Wincent
Regi & pjäsförfattare: Sven Björklund och Linda Wincent
Bollplank manus: Gunilla Röör, Anna Azcárate och Rasmus Lindberg
Registöd: Anna Azcárate