av Åsa V Karlsson // Artikel i Offensiv
Tisdagen den 5 september inleddes den största rättegången i Sveriges historia när två tidigare chefer i det ökända oljebolaget Lundin Oil står åtalade för medhjälp till folkrättsbrott.
Åren 1999 till 2003 var det inbördeskrig i södra Sudan (idag Sydsudan). Lundin Oil fick rättigheter att borra efter olja, mot att de betalade regeringen och gav en andel i framtida oljeinkomster. Regeringen i Sudan genomförde tillsammans med hyrda milistrupper en folkutrensning med början i maj 1999. En brutal terror bedrevs mot människor som bodde och levde i det område i södra Sudan som oljebolaget ville borra efter olja på.
Folkfördrivningarna skedde i våg efter våg; milisen rensade området och använde sig av de nya vägarna som Lundin Oil hade byggt, beväpnade och understödda av regeringen med pengar från Lundin Oil.
Ett av offren, Nyanai Jolnong, har levt i exil i Nairobi sedan hon som barn tvingades fly.
– Att olja hittades innebar en dödsdom. Vi fick inte bo kvar, vi fick inte leva, sa hon till SVT Nyheter den 5 september.
Många i hennes familj dödades. De jagades med helikopter och sköts. Hon och tusentals andra i exil är häpna över att en rättegång nu blir av.
Minst 160 000 människor tvingades fly sina hem. Byar och åkrar sattes i brand och djur dödades. Än idag lever flyktingar i exil i Kenya, många i Nairobi, och de berättar om hur helikoptrar jagade och sköt på dem, hur kvinnor våldtogs, hur människor flydde rakt ut i träsken och svalt ihjäl. ”De satte sig ner och dog”, vittnar en läkare från Läkare Utan Gränser.
En majoritet av befolkningen var emot oljeborrningarna och landet var söndrat av ett inbördeskrig, men Lundin Oil har specialiserat sig på att leta efter olja i områden som andra bolag anser vara för farliga, som krigszoner och länder styrda av diktatorer.
Deras motto är ”No guts, no glory”, och familjen Lundin har blivit mycket rik på sin idé: Att skriva avtal och muta regeringar och ledare samt att konstant blunda för eller erkänna att folkmord, brott mot mänskliga rättigheter och mot miljölagar har skett med deras hjälp och bistånd.
Ledningen för Lundin Oil ser sig själva som machomän i den sällsynt smutsiga oljeindustrin. De har trots sin arroganta attityd kämpat hårt för att en rättegång aldrig ska bli av. De har bland annat hävdat att eftersom en av de chefer som nu har åtalats, Alex Schneiter, tidigare vd för Lundin Oil, inte är svensk medborgare eller bor i Sverige kan inte en svensk domstol åtala honom.
Han och Ian Lundin, tidigare styrelseordförande, åtalades i november 2021 och har sedan dess förlorat i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen som har prövat deras begäran.
Det är inte lätt att åtala stora, rika företag, och det har tagit åklagarna elva år att samla vittnesmål. Förundersökningen består av 80 000 sidor och 60 vittnen. Dessutom ska 30 målsägande höras via videolänk, det behövs tolkar och översättningar, med mera.
Redan 2010 när en förundersökning inleddes blev Carl Bildt inkallad till förhör, som en i styrelsen för Lundin Oil. Carl Bildt tjänade flera miljoner kronor på sitt uppdrag i företaget och var aktiv 2001-2006, det vill säga hela perioden då folkrättsbrotten skedde i Sudan.
Han har konstant tonat ner händelserna och bolagets handlande, både som utrikesminister i Reinfeldts regering och som statsminister för Moderaterna. Om och om igen har Carl Bildt uttalat sig om att ”kritik är bara hat mot företagande”.
Hans, styrelsens och företagets version är att södra Sudan var öde, att folk flyttade dit på grund av oljeborrningarna och att bolaget inte på något sätt förvärrade situationen i landet. En lång rad rapporter från området visar tvärtom klart på att oljeborrningen i området gav upphov till den förfärliga situation som existerar än idag, att FN-experter har sagt till och varnat Carl Bildt personligen: ”Ni kastar olja på elden! Ni måste dra er ur!” (citat från Gerhard Baum, FN:s speciella rapportör i Sudan).
Det är högst troligt att de visste och såg, men att de valde att vända bort sina ögon och än idag vägrar att ta ansvar för brotten.
Åren då Lundin Oil var aktiva i landet var bland de mest våldsamma i landets historia. Fördelningen av intäkterna har lett till politiska stridigheter om oljerättigheterna och freden är långt borta. Ledningen för Lundin Oil kan inte ha undgått att barn vaktade oljefälten och tvingades till att bli barnsoldater av milisen.
Det är högst troligt att de visste och såg, men att de valde att vända bort sina ögon och än idag vägrar att ta ansvar för brotten. Två chefer åtalas, men hela styrelsen är ansvarig; de hade kunnat dra sig ur och sluta utvinna olja.
I princip säger företaget och Carl Bildt att Sudan är ett stort afrikanskt land där det är lugnt i vissa delar och krig i andra, oavsett vilka företag som är aktiva där. Dessutom var det värre efter att företaget hade lämnat området. Men det är klara lögner.
Folkrättsexperter och de som var direkt utsatta säger att de för första gången känner att omvärlden bryr sig, att de får en viss upprättelse, även om man inte lyckas döma Lundin Oil. De har handlat oetiskt och moraliskt förkastligt, och det blir också en varning till andra företag om att man inte kan agera hur som helst.
Medhjälp till folkrättsbrott är svårt att bevisa, men enligt experter på internationell lag kan det ändå lyckas.
Det är möjligt att processa mot ett stort och superrikt företag. Ett exempel är ett nederländskt företag som sålde kemikaliematerial till Saddam Hussein som han använde som ett kemiskt vapen mot kurderna. 5 000 dog. Vd:n dömdes 2009.
Tingsrättens jurister säger att det är en principiellt viktig rättegång. Företag som gör affärer i konflikthärdar, främst i råvarubranschen, kommer att granskas. Har de, som Lundin Oil, aktivt medverkat till brott mot folkrätten, har de understött eller genom likgiltighet förvärrat? Har företag ansvar för det som händer i regioner där de är aktiva?
Lundin Oil har bytt namn flera gånger och har sålt av vissa delar av verksamheten, men de är aktiva och ett av deras projekt i Chile har stoppats av en miljödomstol medan man utreder brott mot miljöåtaganden.
Lundin Oil är ett i en lång rad av företag som har exploaterat Afrika och andra delar av världen för att berika sig själva och sina aktieägare, där mänskliga rättigheter, natur och liv offrats på profitens blodiga altare. Det är också en del av imperialismen, då många bolag understöds av sina respektive regeringar eller är ägda av dem. Kapitalismens logik är sådan – det är därför vi måste bli kvitt den.
De chefer som står åtalade och hela styrelsen borde dömas för sina vidriga brott, men rättsliga processer stoppar inte kapitalismens och imperialismens exploatering, våld, plundring och misär.
Bara en enad masskamp, strejker, protester och solidaritet världen över, som kan ersätta kapitalismen med socialism, kan ge varaktig rättvisa och fred för världens arbetare och fattiga.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.